BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag blev hemlös och hamnade på gatan. De ser mig inte som en människa längre, säger Abdullah.
Svårt beslut att lämna
Han var 14 år när han fattade det svåra beslutet att lämna sitt hemland. Som mycket liten försvann hans föräldrar när talibanerna kom till Parwan, strax norr om Kabul, där de bodde. Abdullah hamnade i händerna på kriminella grupper som han arbetade för i flera år mot mat och tak över huvudet.
Det var också de som hjälpte honom att ta sig med lastbilar till Europa.
Sverige var precis så fantastiskt som han hade föreställt sig. Han kom till Stockholm, fick börja i skolan och lärde sig snabbt svenska. Drömde om att bli bilmekaniker.
– De sex första månaderna var så bra. Jag var jätteglad och kände att nu har mitt liv börjat på riktigt, säger han.
På vintern 2014 avslogs hans asylansökan. Abdullah ansågs inte ha skäl nog att stanna i Sverige. Men att återvända till Afghanistan var inget alternativ för honom.
– Det skulle betyda att mitt liv var slut. Hellre dör jag, säger han.
Miste ekonomiskt stöd
Under hela tiden Abdullah befunnit sig i Sverige har han fått ett ekonomiskt stöd från Migrationsverket. Men i juni 2016 ändrades lagen så att den som fått avslag på sin asylansökan mister sitt ekonomiska bidrag med omedelbar verkan. När Abdullah fyllde 18 år kort därefter kom han – tillsammans med tiotusentals andra – att omfattas av den nya lagen. Han förlorade sitt boende och pengar till mat över en natt och hamnade i en akut nödsituation. Nätterna tillbringade han på ett golv på T-centralen.
Efter att lagen ändrats har många sökt sig till socialtjänsten för att kunna klara sig. Men många har fått avslag. Det fick också Abdullah när han kontaktade socialtjänsten i sin Stockholmsstadsdel Farsta där han bodde tidigare. Skälet var att Abdullah enligt dem inte samarbetat tillräckligt med myndigheterna och att han inte bidragit till genomförandet av sin egen utvisning.
Men fallet har överklagats till förvaltningsrätten som nu ger Abdullah rätt. De slår fast att det inte går att kräva att en person ska medverka till sin egen utvisning och att det är oklart på vilket sätt Abdullah inte skulle ha samarbetat med myndigheterna.
Efter domen har Farsta stadsdelsnämnd prövat saken igen men vill fortfarande inte ge Abdullah det stöd han behöver. Något som förvånar och upprör Barnrättsbyrån, den ideella förening som drivit Abdullahs och en rad andra ungdomars fall rättsligt:
– Vi ser ett paradigmskifte idag i hur vi behandlar de här ungdomarna. Vi accepterar numera i Sverige att unga människor sover på gatan, säger Emma Wennerström, socionom på Barnrättsbyrån.
Tynande framtidshopp
Abdullahs hopp och framtidstro har förbytts i förtvivlan. I dag sover han på olika kompisars soffor och har sina kläder utspridda på minst sex ställen.
– Det blir bara fler och fler som jag. I tidningen står det om invandrare som gjort en massa fel och är kriminella – men om du lämnar dem att leva på gatan, vad ska de göra? Det finns ingen framtid för dem, säger han.
Mest av allt förstår han sig inte på det svenska systemet.
– Jag fick allt gratis av socialen i 3,5 år. Nu har jag lärt mig språket och kan klara mig själv. Men då kastar ni ut mig? Det är ju ni som betalar skatt som förlorar på det.
Fotnot: Abdullah heter egentligen något annat.
