Fick nog av homofobi och rasism – hoppade av SDU

Folkhemmet, nationen, kulturarvet. Det fanns mycket i Sverigedemokraternas tankegods som lockade Jesper Nilsson. Han såg problem med kriminalitet och invandringspolitik och han hittade ett parti som kom med lösningar.

Nu, fem år senare, har han valt att hoppa av.

– Jag var övertygad nationalromantiker, men till slut insåg jag att de stod för så mycket som jag inte trodde på, säger han.

Det var rasismen, sexismen och homofobin som till slut fick honom att ge upp hoppet om partiet han förförts av några år tidigare.

– Det är klart att rasism, sexism och homofobi finns i andra delar av samhället, men när jag pratade om de frågorna var det ingen som tog det på allvar. Det var ingen som såg något problem med det. Det känns som att så länge man följer partilinjen så kan man tumma på annat, säger han.

Jesper Nilsson beskriver ett parti vars medlemmar spretade åt alla håll, som man kan förvänta sig när väljare från höger och vänster ska samsas under samma paraply.

– Väldigt många ville olika saker, även om det egentligen inte var så stora sakpolitiska skillnader. Däremot märkte jag att det ofta låg mycket prestige i konflikterna. En fråga som ständigt återkom var hur man skulle uttrycka sig utåt, vilken retorik ska man använda, hård eller mjuk, säger han.

När han nu lämnar skeppet är det inte med någon i grunden förändrad bild av de samhällsproblem Sverige står inför.

– Jag ser samma problem, men har ändrat åsikt i hur problemen ska lösas. Att kasta ut någon är ingen lösning. Hellre förbättrad integration.

Fotnot: Hela hans avhopparbrev finns att läsa på jesperwhu.blogg.se.