I romanen Kärleksbarnet och uppföljaren Hungerflickan gjorde Hillevi Wahl upp med sin egen barndom med två missbrukande föräldrar. Hon håller föreläsningar, skriver krönikor och talar ofta om vårt förhållande till alkohol i olika medier. Och det är barnens perspektiv hon fortsatt behåller och vill lyfta fram.
– Det krävs så lite för att barnen ska uppleva det som en obehaglig situation. Det räcker med att föräldrarna blir lite glansiga i ögonen, skrattar lite för högt eller helt enkelt ”blir konstiga”, säger hon.
Hillevi tycker inte att någon är en dålig människa för att de tar en öl vid grillen och hon är inte nykterist själv, även om det blir väldigt sällan hon dricker något alkoholhaltigt. Men däremot så anser hon att vi borde fundera över om det verkligen är nödvändigt att dricka i kombinationen med föräldrarollen.
– Tänk tvärtom. Jag brukar fråga hur mycket som skulle vara okej för en lärare eller en barnvakt att dricka? Och då säger alla ”nej, nej, de har ju ansvaret för barnen”. Men varför är det annorlunda för oss föräldrar? Det här är en så himla laddad fråga. Folk blir arga och agerar som om någon försöker ta ifrån dem snuttefilten när drickandet ifrågasätts.
”Måste tänka själv”
Hillevi exemplifierar med kampanjen ”Vit jul” där föräldrar fick skriva på ett formulär om att de lovade sina barn en nykter jul, men där precis lika många agerade med ilska över att bli ifrågasatta.
– Jag sitter inte på några tvärsäkra svar, utan man måste tänka efter själv. Men ju fler nyktra vuxna omkring, ju tryggare känner sig barnen. De tror inte att de får ifrågasätta sådant som vuxna gör, och sedan växer de upp och gör likadant som sina föräldrar.
Sommaren är en speciell tid, då många vuxna är lediga en längre tid, och många dricker mer än de brukar.
– Det är klart att det finns extra faror med semestern. Det finns en sådan aningslöshet bland vuxna och alla är tvärsäkra på att just deras barn bara tycker det är kul. Men när jag skrivit ”Kärleksbarnet” så frågade jag runt lite bland vänner och bekanta med barn som kommit upp i tonåren. Och då skruvade barnen på sig och berättade att de helst gick in på sina rum eller höll sig borta när mamma och pappa hade druckit.