Antirasism, feminism, positiv supporterkultur och MFF. Politik som en omistlig del av fotbollen. I dag är det vad namnet Showan betyder för de allra flesta. Och många vill hylla honom. Senast fick han kommunens mångfaldspris. I oktober utsågs han till månadens Malmöbo av tidningen City.    

–Det är inte så att jag njuter av att bli månadens Malmöbo, utan tvärtom. Jag hade till exempel hellre velat att en tjej skulle vinna, säger Showan.  

–Men jag vann inte, skämtar vännen Åsa Wendin som också var nominerad. 

Båda är de hängivna MFF:are, antifascister och feminister. 2013 grundade de Fotbollssupportrar mot homofobi tillsammans.

Knivhuggen och sönderslagen

Tio månader har gått sedan överfallet i Malmö på internationella kvinnodagen. Nazisterna högg Showan i ryggen med kniv och slog sönder hans huvud. Men han har bara vaga minnesbilder från den där dagen, som en bruten film, och hela första månaden efter överfallet är svart. Showan går nu på rehabilitering nästan dagligen. Simultanförmågan är nedsatt och närminnet förstört, liksom motoriken i vänstra halva av kroppen.

– Det är mycket att försöka hitta sig själv, hur man funkar och hur mycket man orkar. På sätt och vis vill jag bli den gamla Showan igen, men det är frustrerande när man märker att man inte kan.

Vännen Åsa Wendin är snabb med att inflika att han gör stora framsteg.

–När man ser det utifrån är det en enorm skillnad från i somras. Jag tycker det är ”den gamla Showan” igen. Man kanske får påminna honom om saker en extra gång, men vi ska inte sticka under stol med att man fick påminna den gamla Showan ganska ofta också, säger Åsa och skrattar.

I dag är Showan tillbaka på ståplats tillsammans med supportergruppen Supras Malmö. När han skrevs ut från hjärnskaderehabiliteringen i Orup i juni återupptog han snabbt sitt politiska engagemang, och i augusti var han på plats i Limhamn då polisen red över antinazistiska demonstranter. 

”Bockade av allt”

Att vara symbol tog tid att vänja sig vid. Showan beskriver det som overkligt när han först såg sitt namn på husväggar och plakat, i Instagramflöden och på Twitter. Han blev rörd och överväldigad av stödet men tvingades också distansera sig. Nu kopplar han inte ”Kämpa Showan” till sig själv, utan ser det som uttryck för en kollektiv kamp.

– Ur ett nyhetsvärdesperspektiv förstår jag varför det blev stort i tidningar och på sociala medier. Jag bockade av alla möjliga faktorer för att bli en riktigt bra symbol eller historia. En invandrare uppvuxen i Malmö, som blev nedslagen av nazister på internationella kvinnodagen. Han är fotbollssupporter, han är antifascist och feminist. Jag bockade av allt som gick att bocka av, säger Showan.   

Oväntad uppmärksamhet

Attacken mot Showan ledde till en antirasistisk kraftsamling i hela landet. Veckan efter mordförsöket demonstrerade 10 000 människor i Malmö, mot nazismen. Åsa har blivit hårt uppvaktad av medier, partier och olika organisationer sedan i våras. Hon tycker i grunden att det är positivt eftersom hon vill att rasism och överfallet på Showan uppmärksammas. 

– Men när det gick så långt att jag blev uppringd av moderaternas pressekreterare för att bli inbjuden till ett rundabordssamtal så tänkte jag bara att nä. Jag tackade nej för jag kände att de kom och skulle kidnappa frågan och händelsen, säger Åsa och tillägger:

– Det är klart att det är trevligt att de ringer och vill bjuda in till rundabordssamtal, men var fanns alla högerpolitiker innan detta hände? Stod de bakom oss då? Nej, det finns ingen röd tråd.

Hotad av nazister 

Efter överfallet svämmade nazistsidorna på nätet över av hat och kommentatorer hyllade angriparna men beklagade att Showan inte dog. Näthatet lever vidare. Vid en googling på Showans namn dyker först hans Twitterkonto upp, sedan några nyhetsartiklar och efter det: Nordfront, Exponerat, Dispatch International. Showan själv säger att han inte brydde sig om näthatet mot honom. 

– Jag har blivit mordhotad och uthängd sedan jag var 18 så detta ryckte jag på axlarna åt. Det låter sjukt, jag vet. Men det påverkade ju många fler också, som mina föräldrar som tyckte det var obehagligt. Efter jag hade gått ut i tidningar och sagt några politiska saker så sa min pappa ”vad i helvete, det här kommer bara skapa mer hat mot dig”. Men jag ryckte på axlarna igen.

”Full gång i mitt huvud”

Showans framtidsplaner kretsar kring aktivism. Han tänker fortsätta jobba mot rasism och homofobi på läktare och på gator. När han tog emot Malmö stads mångfaldspris i december avslöjade han att han vill starta ett aktivitetshus för supportrar i framtiden. Trots att den mest intensiva medieuppmärksamheten är över säger Showan att vardagen inte lugnat ner sig för honom personligen.

– I mitt huvud är det full gång som vanligt. Det är till och med mer intensivt för jag ska både hinna med det ideella och att rehabilitera mig själv. Jag har också inneburit stort jobb för många andra. Efter händelsen fanns det folk som tog ledigt i en hel månad bara för att hjälpa mig och ordna med praktiska saker. Det är skönt att slippa det, att andra inte behöver hålla på så intensivt och att de börjar komma på benen igen, säger Showan.   

Om 2014 var Showans mörkaste år i livet var det också ett av de ljusaste åren någonsin för hans klubb Malmö FF. 18:e SM-guldet, Champions Leauge-spel. Showan stod på läktaren i Aten under sista matchen mot Olympiakos i början december. Efteråt kände han lättnad över att säsongen var över. Den var för intensiv, för framgångsrik. Nu har han ”långt jullov från fotbollen” 

– Det känns konstigt att säga men märker man inte motgångarna så blir inte framgången lika rolig liksom. Säsongen har kostat mycket pengar och energi. Det tar på krafterna, säger Showan.