Historien i korthet. Goldman Sachs hjälper den dåvarande grekiska ledningen att koka böckerna. Skulder och svagheter i den grekiska ekonomin göms bland annat med derivat. Plötsligt ser Grekland mycket bättre ut och kan gå med i euron. Alla spelar med i charaden inklusive Tyskland som vet att grekiskt medlemskap i euron kommer att försvaga valutan vilket är just vad Tyskland vill. En svagare valuta blir en hjälp för den tyska exporten. Det fungerar, med introduktionen av euron sticker den tyska exporten iväg och det är den ”svaga” euron som gör det möjligt.
Problemen utan egen valuta
På den andra sidan. Länder med svagare ekonomier börjar importera alldeles för mycket med sina nya starka pengar, samtidigt exporterar de mindre med sina nya starkare pengar. Med en egen valuta korrigeras sådant automatiskt. Handelbalansunderskottet leder till en försvagning av valutan – Drachmen – och importen minskar, exporten ökar och det blir balans. Med en gemensam valuta – med de länder som landet importerar ifrån - finns det bara ett sätt att balansera underskottet och det är med lån och en växande skuld. Så de starkare ekonomierna får stora handelsöverskott, Tyskland och Holland, och de svagare ekonomierna får stora underskott, Grekland, Portugal, Spanien, Italien och även Frankrike. Obalansen regleras genom lån, växande skulder på den ena sidan och växande fodringar på den andra.
Bankerna är vinnarna
Mitt i karusellen sitter de stora bankerna och tjänar. De lånar ut pengar och drar in räntor och avgifter för sin verksamhet. De spelar också, t ex på grekisk eller portugisisk eller italiensk konkurs som alla vet ska komma eftersom det hela givetvis är helt ohållbart. Men så länge det rullar så går det och under tiden finns det bra pengar att tjäna. När krisen till slut kommer är det förstås de allra svagaste som drabbas först. De grekiska skulder som blir obetalbara 2011 ligger på drygt 100 miljarder euro. Storägare av den skulden är Deutsche Bank. Nu skulle egentligen Deutsche Bank gå i konkurs. Problemet är att Deutsche Bank är världens största derivatspelare – med ett spel större än hela världens samlade BNP – och om DB går i konkurs faller alla andra stora spelare som Nordea och alla andra stora banker i första omgången och i rond två alla andra banker och hela det finansiella systemet på jorden. Och det vill man inte. ECB och IMF tar nu över en stor del av de giftiga lånen och löser ut Deutsche Bank.
Pengarna går inte till Grekland
För att få ECB och IMF att ”gå med på” affären tvingas Grekland börja spara på allt. Det stora sparandet leder förutom till misär också till en ekonomi som kommer i fritt fall. Det ökar skuldens storlek i förhållande till BNP. Framme vid 2015 är skulden uppe i drygt 300 miljarder euro, en tredubbling. Märk väl att pengarna inte går till Grekland utan till bankerna och till de superbanker, som ECB och IMF, som hela tiden delar ut nya lån för att betala gamla lån. Syriza vinner valet. Efter ett halvårs förhandlingar ger Syriza-regeringen upp och går med på allt och Grekland är räddat. Eller snarare är Deutsche Bank och Nordea räddade igen. Nu ligger uppemot 3 000 miljarder i spel på en grekisk konkurs. Om den derivatbomben löser ut finns det stor risk för att världens finansiella system går under för gott. Grekland får nya lån för att betala gamla lån. Kombinerat med sänkt pensionsålder och försäljning av alla fasta tillgångar och höjda skatter ska det börja ge tillväxt.
Så vad är det egentligen som hänt? Grekland får inte gå i konkurs, på samma sätt som de stora bankerna inte heller får gå i konkurs. Inget någorlunda stort får gå i konkurs för då går allting sönder. Problemet är att allting egentligen är konkursmässigt sedan länge och bara håller ihop så länge inte de stora bubblorna spricker, börsbubblan, fastighetsbubblan och den största av dem alla, statsskuldsbubblan, ja just den som var på väg att brista i Grekland i förra veckan.
