Invandring är en investering – inte kostnad

Det har inkommit ett par hundra läsarbrev den senaste veckan som kan sammanfattas i dessa två frågor:

Du påstår att invandringen inte är så stor som SD sa i tv, och att invandringen är lönsam. Kan du redovisa hur du räknar? Ska man verkligen diskutera flyktingar utifrån lönsamhet, det är väl precis det rasisterna vill?

(Inger, Lars, Vlad, Antonia och många till)

Du är en sjuk idiot utan hjärna, imbecill och äcklig och jag tycker sådana som du inte borde få existera. Invandrare hotar landet och vad säger du när din dotter våldtas av dessa sjuka IS-anhängare. Kommunistjävel!

(Brev från 536 stycken SD-sympatisörer under helgen)

Att räkna på invandring och analysera den är inget stort problem. Migrationsverket har alla siffror och det jag gjorde var att helt enkelt räkna vad som hände 2013 för att svara på SD:s påstående att ”massinvandring” drabbat landet på grund av flyktingmottagandet.
År 2013 invandrade 116 000 människor till Sverige. Av dessa var 29 988 flyktingar och 39 783 anhöriga. Resterande var: människor som studerar något år i Sverige, 7 559 stycken; människor som rekryterats av företag med arbetstillstånd, 19 292 stycken; EU-medborgare som åker till andra EU-länder för att arbeta, 20 712 stycken.

De tre sista grupperna går inte att räkna med som del i ”massinvandringen”, det är människor som jobbar här några år och sedan återvänder, precis som svenskar som pluggar utomlands eller jobbar i London som unga. Eller i Norge. Det här beror på att landgränser suddats ut (vilket är halva idén med EU), men det betyder också att människor lämnar Sverige varje år. Svenskar som vill jobba utomlands och utländska medborgare som flyttar hem.

Totalt var utvandringen 50 600 personer. Av dessa var 34 479 återutvandrare, alltså människor födda i andra länder som flyttar tillbaka.

Nettot av dessa siffror blir 17 900 personer. Det är alltså den verkliga ökningen av medborgare i landet på grund av inflyttning och inte ens den mest konspiratoriska kan påstå att det är en ”massinvandring” som hotar landets ekonomi och trygghet. Vi pratar om 2 promille av landets invånare. Att dessa människor skulle orsaka välfärdsproblem är helt orimligt i ett land som samtidigt klarat av att sänka skatterna med 140 miljarder per år.
Att SD blir rasande när de läser de här siffrorna beror på att de bygger hela sin världsbild på en myt om massinvandring. Det är partiets enda argument, tar man bort det tar man bort partiets politik, kvar finns vanliga fördomar och rasism och rätt larviga tal om ”svensk kultur” (i motsats till vad, amerikansk kultur?).
Mer förvånande är att de rödgröna partierna haft så svårt att berätta om detta enkla förhållande. Sverige har en stadig promilleinvandring som inte är något problem. En av förklaringarna kan vara att man inte vill legitimera en diskussion där flykting och asyl diskuteras utifrån ekonomi. Och det är ju rätt. Asylrätten är en del i FN:s mänskliga rättigheter och har inget med lönsamhet att göra. Om Polen drabbas av krig och miljoner människor flyr måste Sverige ta emot asylsökande, vilken invandringsnivå vi än har innan dess. Men att blunda för nettostorleken gör att man samtidigt missar hur invandring fungerar i ekonomin.

Invandring är inte en kostnad. Det är en investering för samhällen som gör alla rikare.

Sverige har en nettoinvandring som är lönsam för hela samhället (jag refererar bland annat till OECD:s rapport kring det). Även om sysselsättningen är lägre bland invandrade är nettot ändå betydligt större än kostnaderna när någon kommer hit.

Sverige skulle inte fungera utan invandring, lika lite som Norge skulle fungera utan den stora invandringen från Sverige. Det här vet varje kommunchef, varje företagare, varje seriös nationalekonom. Men visst finns det propagandister som påstår annat. En vanligt citerad ekonom bland SD:s brevskrivare är Tino Sanadajl. Hans metod bygger på att diskutera samhällets utgifter för skola, vård och omsorg för invandrare som en kostnad, inte en investering, samtidigt som han inte räknar samhällets inkomster från det arbete invandrade långsiktigt ger. Om man på samma enögda sätt skulle räkna på barn skulle det vara ekonomiskt vanvett för ett land att vi föder barn. De första 18 åren är ju barn bara kostnader. Först efter tio till tjugo års arbete är ”investeringen” i ett barn återbetald. En invandrad vuxen som blir byggnadsarbetare är givetvis mycket mindre kostsam för samhället eftersom hen går färre år i svensk skola. Men nu vill vi människor ha barn och många anser nog att det är en del av själva meningen med livet.

För ett samhälle är det dessutom nödvändigt om inte samhällets ekonomi ska förtvina. Ingen ekonomisk utveckling sker om inte ett land växer i antal, erfarenheter och kunskap. Ett vanligt knep bland rasister är därför att kalla samhällets investering i en person från annat land för en ”kostnad” medan samma investering i ett barn fött i Sverige ses som en självklar satsning.

Rasister har svårt att erkänna att Migrationsverkets samlade kostnader 2013 var 14 miljarder, inte mer. För att få ihop hotet om ekonomisk moras lägger de till ”integrationskostnader” (2014 budgeterat till 12,5 miljarder). Men detta är också en investering. Vi utbildar människor och tar hand om dem och får så småningom tillbaka i form av arbete och skatt.

Problemet med rasisters argumentation är dock att den hoppar hela tiden. Påpekar du invandringens netto eller positiva effekter av att fler väljer att komma till detta land så hoppar de snabbt till falska påståenden om brottslighet. Man blandar brottslighet från turister, grannländer och nyanlända från krig, man sprider myter om polisens uppgivenhet (fast grov brottslighet faktiskt minskar i Sverige). Det är klart att man blir trött av att höra dessa falska mantran från SD:are. Men även här finns ett enkelt grundfakta som jag tycker räcker. Brottslighet, fattigdom och arbetslöshet följer varandra. Det är mer än sex gånger vanligare att personer vars familj haft socialbidrag är registrerade för brott än personer vars familj inte haft det (Källa: BRÅ:s rapport ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”). Samhällets kriminalitet beror på hur vi tar hand om varandra. Barn med problem som inte får stöd skapar stora problem framöver. Flyktingar som inte får utbildning och jobb får i sin tur svårt att skapa ett värdigt liv åt sina barn. Brottsligheten har inte med ursprung att göra, utan med hur samhället motarbetar ojämlikhet och utslagning. Nej, det gillar inte rasister att höra. Men det är viktigt att berätta ändå.

Givetvis kan man diskutera ett samhälle utan att överhuvudtaget använda ord som ekonomi, investering och kostnad. Ett samhälle finns ju till för sina medborgare, vi ska utvecklas och få leva så bra vi kan.

Vi ska inte gå med vinst och vi ska inte mäta våra liv i om vi är lönsamma eller inte. Vi ska leva gott och ta hand om varandra (då mår vi bäst). Men nu använder rasister falska påståenden om flyktingar och invandrare för att skapa en hotbild och skrämma människor. Då är det viktigt för alla rödgröna att också kunna svara på det. Solidaritet och mänskliga rättigheter står inte i motsättning till ekonomisk sund utveckling. Rasism och fega brott mot asylrätten skadar samhällets själ och mening. Men det skadar också ekonomin.

Källor:
Migrationsverket
SCB