I dessa tider är det möjligt att bli superkändis på att kritisera kapitalismen. Den franske ekonomen Thomas Piketty studie om ekonomisk ojämlikhet har blivit sänglektyr i tusentals hem. Wolfgang Streeck omtalas ofta som det tyska svaret på Piketty, och vi träffar honom i samband med ett uppträdande i Litteraturhuset i Oslo. Streeck har använt mycket tid till att analysera den ekonomiska utvecklingen i västländerna efter andra världskriget. I boken Köpt tid från 2013 visar han hur det nyliberala marknadstänkandet stadigt får större kontroll över politiken.
Aggressiv kapitalism
Den tyske sociologen, som innehar en professur vid universitetet i Köln, menar att vi nu ser konturen av en ny och aggressiv form av kapitalism som är i färd med att förgöra demokratin. Han hänvisar till att det efter andra världskriget ingicks ett ”tvångsäktenskap” mellan kapitalismen och demokratin där tanken var att staten skulle tygla marknadskrafterna.
– Detta innebär att kapitalismen måste bidra till samhällsnytta som full sysselsättning, en växande välfärdsstat, trygghetssystem, stabil inkomstutveckling och en gradvis reduktion av social ojämlikhet. Men under årtionden har vi nu sett att de kapitalistiska samhällena i västländerna inte längre mäktar med att leverera dessa premisser.
Sedan 1970-talet har det pågått en ökande liberalisering i de europeiska länderna. Det har lett till att efterkrigstidens ”skattestat” har blivit avlöst av en ”skuldstat”, enligt Streeck.
– Vi ser en övergång från keynesianism till nyliberalism. Tillväxten avtar, olikheterna ökar, och dessutom ökar både privata och offentliga skulder.
Framväxten av den så kallade skuldstaten är bland annat ett resultat av statens bristande förmåga att beskatta sina egna medborgare.
– Det finns ett motstånd mot skatter i medelklassen och det internationella näringslivet. I en global finansvärld är det enkelt att byta adress till skatteparadis som Singapore eller Luxemburg.
En stat byggd på skuld
Skuldstaten är beroende av tillit till marknaden och därför kan finansmännen i ständigt större grad diktera den ekonomiska politiken i de demokratiska länderna.
Och Streeck menar att vi nu ser konturerna av det han kallar en ”konsolideringsstat”.
– Konsolideringsstaten är ett svar på finanssektorns ökande oro över om skuldstaterna är i stånd till att betala tillbaka lånen. En smalare stat med färre förpliktelser gentemot sina invånare är ett säkrare sätt att investera pengar.
Efter att finanskrisen drabbade Europa 2008, har de nationella myndigheterna fått allt mindre inflytande över sin egen ekonomi, påpekar Streeck.
– De ekonomiska besluten avskärmas från ansvariga myndigheter och demokratiskt valda församlingar, och flyttas till internationella organisationer och institutioner. Detta är alltså en trend som har pågått över flera årtionden, och jag ser inte hur denna utveckling kan brytas i en nära framtid.
Införandet av EU:s valutaunion, med en överstatlig och egenmäktig centralbank och euron, är ett exempel på hur de demokratiska staterna i Europa har förlorat inflytandet över de ekonomiska processerna.
– Den monetära unionen gör en devalvering omöjlig. Det passar bra för stora tyska företag som BMW och Audi, men det skapar oreda i de nationella ekonomierna i land som Spanien och Grekland.
Devalvering är demokrati
Wolfgang Streeck, som också är ledare för Max Planck-institutet för samhällsforskning i Köln, menar också att möjligheten att devalvera sin egen myntenhet är ett viktigt demokratiskt redskap. På det sättet kan de olika staterna kontrollera marknaden genom politiska beslut.
EU intar en central roll när de nationella demokratierna förlorar allt mer kontroll över ekonomin. Och Streeck döljer inte att han inte har mycket förtroende för det ”europeiska samarbetet”.
Varför är du så skeptisk till EU?
– Det är en lång historia, men EU har ända sedan början av 1990-talet varit en central pådrivare för nyliberala reformer i Europa. Den är en fullständigt odemokratisk regim och opererar helst i kulisserna för att undgå att hamna i offentlighetens ljus. Detta är något myndigheterna värdesätter då det gör livet lättare för dem.
Detta förklarar också varför vi vet så lite om EU.
– Under lång tid har EU lagt mycket kraft på att utsätta de europeiska nationalstaterna för internationell liberalism. Detta bryter ned medborgerliga rättigheter i de olika medlemsländerna utan att de blir ersatta på EU-gemensam nivå.
Här är Streeck på kollisionskurs med sin landsman, filosofen och samhällsteoretikern Jürgen Habermas. Han är känd som en förkämpe för demokrati och en veteran bland kritiker av kapitalismen, men då han besökte Norge i fjol använde han mycket tid till att argumentera för en vidareutveckling av EU som politiskt projekt.
Hur kan det komma sig att du och Habermas ser så olika på EU när ni verkar dela politisk grundsyn?
– Jag tror att Habermas förväntar sig att ”Europa” kan eliminera en av de värsta storbränderna under två sekel, nämligen nationalismen, speciellt den tyska versionen. Men att sy in de europeiska länderna under en penningregim av modellen ”one-size-fits-all”, är i realiteten som gjort för att öppna de nationella ekonomierna för tysk export, utländska investeringar och amerikanska finansspekulanter.
Streeck menar att detta bara leder till att ge mer näring till nationalismen.
– Se på det allmänna hatet som nu bryter fram mellan europeiska nationer. Om att vidareutveckla EU betyder det vi har sett de sista två åren, kommer det att bli en politisk och ekonomisk katastrof.
