Omsorgsjätten Attendo har lämnar ett remissvar på Ilmar Reepalus välfärdsutredning. För den nyfikne kommer här en resumé. Attendo "avstyrker" en reglering av vinsterna och "invänder mot utredningens utgångspunkter, mot analysen … samt utredningens slutsatser".
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vilket förvisso är lika väntat som att en kedjerökare "invänder" mot en höjning av tobaksskatten, eller att oljebolag motsätter sig utsläppsbegränsningar.
Efter det sedvanliga tugget om "mångfald" och "valfrihet" kommer man till pudelns kärna, nämligen att Reepalus vinsttak innebär en "inskränkning av näringsfriheten". Och det är klart: för den som har betraktat skattefinansierad välfärd som en kassako i mer än tre decennier kan det nog vara besvärligt att utveckla mer ideella motiv.
Attendo är faktiskt Sveriges äldsta omsorgsbolag. Det startade 1985 under namnet Svensk Hemservice, som en del av statliga Procordia. Det döptes om till Partena Care i början av 90-talet, sedan till Attendo. Man drev äldreboenden på entreprenad., fick allt fler kontrakt, först i moderatstyrda pionjärkommuner, sedan lite överallt.
Och genom åren har en rad figurer gjort sig en rejäl hacka på att köpa, expandera och sälja företaget: Björn Savéns riskkapitalbolag IK, franska Sodhexo, miljardärerna Gustav Douglas och Melker Schörling, riskkapitalbolaget Bridgepoint, sedan Björn Savéns IK en andra gång. Förra året börsnoterades Attendo, vilket gav drygt 8 miljarder till Savén & Co.
Attendo säger sig verka i ett "fruktbart ekosystem av mångfald och konkurrens". Men i det ekosystemet har Attendo isåfall fungerat som ett invasivt ogräs. Man har trängt ut och slukat mindre konkurrenter, spridit sig över landsgränserna, över Östersjön, och tillsammans med ett par andra koncerner upprättat ett nordiskt oligopol.
Allt finansierat med skattepengar. För det har varit lönsamt att bedriva omsorg.
Nyligen presenterade vd:n Henrik Borelius – själv multimiljonär tack vare köp- och säljrallyt – senaste bokslutet. Omsättningen landade på drygt 10 miljarder 2016.
Rörelsevinsten, det som återstår när kostnaderna från verksamheten dragits från intäkterna, blev 1 miljard. 200 miljoner delas ut till aktieägarna.
Över tid har det blivit en hel del. En summering av de senaste tio årens bokslut (2007–2016) ger en total rörelsevinst på 7 miljarder, en snittmarginal på 9,6 procent.
Intressant nog har rörelsemarginalen hamnat på mellan 9 och 10 procent år efter år. Avvikelserna är små. Och det är ingen lyckträff. Redan innan skattepengarna trillar in på kontot har nämligen ledningen bestämt att en tiondel ska användas till annat än den omsorg de är avsedda för. Man planerar för en viss vinstmarginal.
Det är så man lirar i välfärdsbranschen. Och för att lyckas med bedriften måste man se till att pressa kostnaderna – vilket vanligtvis betyder färre anställda och lägre löner.
Statistiken visar också att Attendo och andra vinstdrivande omsorgsbolag har tio procent lägre personaltäthet än kommunal äldreomsorg.
Men att krympa personalstyrkan måste väl få konsekvenser?
Inte om man frågar Attendo. Enligt koncernens egen "empiriska erfarenhet" är det nämligen inga som helst problem att förena vinstdrift och kvalitet.
Man kan undra om Attendos alla uppmärksammade vårdskandaler ingår i det empiriska underlaget. Annars kommer här ett axplock från företagets cv:
- 1992: En rad missförhållanden avslöjas på servicehuset Trossen. Den minimala personalstyrkan hinner varken duscha de äldre eller gå ut med dem.
- 1997: Brukarna på ett vårdhem i Göteborg tvingas ligga i nerkissade bjöjor.
- 1998: På sjukhemmet Oscarsro ger personalen de äldre lugnande medel för att hinna med.
- 1999: En 84-åring på ett boende i Eskilstuna dör efter att ha varit utan mat och vätska i tre dygn.
- 2006: En 83-årig cancersjuk man i Uppsala ligger nerkletad i avföring under sina sista dagar.
- 2007: Flera fall av vanvård och uttorkning rapporteras på ett äldreboende på Lidingö.
- 2008: Dementa brukare glöms bort på ett boende i Täby och avtalet sägs upp.
- 2009: På ett vårdhem i Helsingborg fryser en kvinna ihjäl efter att ha lämnats med öppet fönster.
- 2011: På äldreboendet Vintertullen hittas en dement kvinna naken på en madrass med avföring över hela kroppen.
- 2012: Blöjor som inte byts, smutsiga lakan, nerbajsade kläder och fallskador avslöjas på äldreboendet Frösunda.
- 2013: Sår fulla med maskar, dementa som ramlar ur sina sängar och boende som är undernärda rapporteras från två äldreboenden i Stockholm.
- 2016: Dementa låses in och döda lämnas liggande i rumstemperatur i flera dygn på ett vårdboende i Linköping.
För att nämna några av de mest uppmärksammade fallen. Och orsakerna tycks, med få undantag, vara för lite personal.
Det går förstås inte alltid illa. Verksamheten flyter ofta på utan incidenter. Det kan bero på bättre planering, men Attendos ägare står också i tacksamhetsskuld till alla undersköterskor och vårdbiträden som – för brukarnas skull – kompenserar bristerna genom att fylla i luckor och springa snabbare. Men med mindre personal ökar riskerna för misstag, vanvård, ja dödsfall.
Nu skryter dock Attendo om sitt kvalitetsarbete. "Arbetet med att erbjuda en god kvalitet pågår 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan", intygar man. Vore det inte enklare att anställa mer personal?
Den där miljarden i rörelsevinst skulle faktiskt räcka till nästan 3 000 heltidsanställda vårdbiträden med kollektivavtalsenlig lön.
Men då blir det ju inga vinster. Och ingen aktieutdelning. Och hur ska det gå då?
Käpprätt åt helvete, tänker Attendos ledning. Särskilt med aktiekursen och börsvärdet. Och därför måste Reepalus förslag stoppas. Till varje pris.
