De med allra lägst inkomst måste sänka sina löner för att arbetslösheten ska minska. Det skrev Lars Calmfors i en artikel i Dagens Nyheter 27 mars och hyllade samtidigt de växande klyftorna i Sverige. Upprörda kritiker ställde alla samma frågor. Var går anständighetens gräns? Hur lågt ska lönerna sjunka?

– Det vet jag inte. Det får man väl experimentera sig fram. Men lägstalönerna i Sverige ligger betydligt högre än de flesta andra länder, säger Lars Calmfors.

Är det inte meningen att man ska kunna klara sig på lägstalönen?

– Det är naturligtvis ett önskemål men man lever ännu sämre om man inte har ett jobb.

Lars Calmfors är en av Sveriges mest respekterade nationalekonomer. Hans CV är 47 sidor långt. Få forskare har haft lika stor inverkan på den ekonomiska politiken. Under 90-talet var Calmfors mycket aktiv i kretsen kring Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS.

– Då brukade det ta knappt ett par veckor innan finansdepartementet tog Calmfors förslag och gjorde det till regeringens, säger LO-ekonomen Dan Andersson.

På senare år har Calmfors varit ordförande för det mäktiga Finanspolitiska rådet. Och i DN har han argumenterat för de första fyra jobbskatteavdragen men mot det femte. Han har sågat sänkningen av restaurang­momsen och jobbcoacherna. Men enligt Lars Calmfors har hans kritiker ”snöat in på sänkta lägstalöner”.

– Jag har aldrig argumenterat för lönesänkningar som enda metod (för att sänka arbetslösheten, reds anm). I första hand är det utbildningsinsatser som man ska göra. I övrigt har jag också ansett att både finanspolitik och penningpolitik kan göra mer, säger han.

Dagens ETC har granskat Calmfors 157 debattartiklar sedan 70-talet. Konjunkturen, arbetslöshetsnivåerna och formuleringarna varierar men argumentationen är densamma. De senaste 25 åren, i snitt en gång per år, har Calmfors i rollen som den oberoende experten hävdat samma sak: lönerna i Sverige är för höga. I den äldsta artikel som finns tillgänglig digitalt, från mars 1991, föreslår Calmfors att ”Vi måste kunna sänka lönerna” (DN). Någon månad senare i Aftonbladet: ”Sänkt lön klarar jobben”, i juni samma år: ”Flexibla löner kan rädda jobben”. Så fortsätter det. ”Lägre löner ger fler jobb” (Aftonbladet, 1994). 1999 riskerar Sverige att drabbas av ”löneexplosion”. 2002 när arbetslösheten var den lägsta på tio år varnade Calmfors för att lönerna ”ökar för mycket”.

Är det alltid en god idé att sänka lönerna?

– Nej, det är inte alltid god idé. Jag har inte argumenterat för en generell lönesänkning. Det skulle vara ett bidrag till arbetslöshetsbekämpningen om vi kunde sänka trösklarna för dem som har det svårast att komma in på arbetsmarknaden, säger Lars Calmfors.

Han säger att lönerna var för höga i inledningen av 90-talskrisen. Men han har förespråkat samma medicin även efter krisen i flera artiklar.

– Ja, därför att vi hade kvardröjande arbetslöshetsproblem.

Lars Calmfors nämner Tyskland som en förebild eftersom landet har ”större lönespridning”.

– Tyskland har haft en väldigt bra utveckling. Där har det skett väldigt stora sänkningar. Sverige bör inte genomföra något liknande.

Bygger på låglönesektor

Han nämner inte att Tysklands framgångar bygger på en gigantisk låglönesektor. Organisationen OECD varnar i en ny rapport för att Tysklands tillväxt är ohållbar eftersom den delvis baseras på sänkta löner och enkla jobb som mest går till kvinnor.

Nationalekonomen och LO-utredaren Agneta Berge kritiserar Calmfors för att helt bortse från jämställdheten.

– Det är de svenska arbetarkvinnornas löner Calmfors vill sänka, säger hon.

Enligt Agneta Berge hänvisar Calmfors i DN-artikeln till ekonomisk teori – inte empiri, det vill säga undersökningar av verkligheten. Hon hänvisar till amerikansk rapport som bygger på 64 olika studier. Forskarna har inte kunnat uppmäta någon effekt på ungas sysselsättning av en sänkning av lägstalönen.

– Problemet som visat sig i andra länder är att en hel del inte kommer upp från lägstalönerna. De fastnar och måste få försörjningsstöd. Då subventionerar staten låglönebranscher vilket är mycket problematiskt, säger Agneta Stark, docent i företagsekonomi.

LO-ekonomen Dan Andersson säger att Calmfors i stort sett fått igenom sina ekonomiska förslag.

– Men de har inte gett de önskade resultaten. Ändå fortsätter han på exakt samma linje.

Han kallar Calmfors för radikal långt ute på högerkanten.

– Han vill se genomgripande förändringar av samhället. Och det har han också fått, säger han.

Årslön på 1,5 miljoner kronor

Malin Ackholt, avtalssekreterare på Hotell- och restaurangfacket, menar att Lars Calmfors, med en årslön på över 1,5 miljon, inte har en aning om vad det innebär att leva på 15 000 kronor i månaden.

– Många ungdomar tvingas bo kvar hemma långt upp i åldrarna, säger hon.

Lars Calmfors ”tycker illa om den typen av argumentation”. Han vill helst inte prata om sin egen höga lön eller det faktum att han att tjänat 164 987 kronor på jobbskatteavdraget sedan 2006. Men i en DN-intervju från 1991 fick han följande fråga: Kan då Lars Calmfors själv tänka sig att sänka sin lön?

– Får vi en lönesänkningsprocess kommer den att gälla alla. Men i en marknadsekonomi börjar processen där jobben är hotade. Om det är överskott på ekonomer kanske jag får sänkt lön.

Över 20 års kamp för sänkta löner:

1991. Arbetslöshet: 3,9%

Mars: ”Vi måste kunna sänka lönerna”
Dagens Nyheter

April: ”Sänkt lön ­klarar jobben”
Aftonbladet

Juni: ”Flexibla ­löner kan rädda ­jobben”
Dagens Nyheter

September: ”Sänk lönerna för att rädda jobben!”
Expressen

1992. Arbetslöshet: 6,6%

Januari: ”Skapa fler beredskapsarbeten, men sänk ersättningen till beredskaps­arbetarna”
Dagens Nyheter

Maj: ”Sänk lönekostnaderna kraftigt”. Annars riskerar vi att låsa fast oss i hög arbetslöshet”
Dagens Nyheter

September: ”Enda vägen ut ur krisen är en rejäl kostnadsanpassning av timlönerna”
Dagens Nyheter

1994. Arbetslöshet: 10,6%

April: ”Lägre löner ger fler jobb”
Aftonbladet

April: ”Lägre löner ger fler unga jobb. Utbildning minskar arbetslösheten på sikt, men lönespridning ger snabbare effekt”
Dagens Nyheter

1997. Arbetslöshet: 11,0%

Januari: ”Regeringen värdesätter andra mål högre, till exempel att hålla lönerna för dem som har arbete uppe. Då blir retoriken ganska tom, kampen mot arbetslösheten är inte det viktigaste.”
TT

1998. Arbetsllöshet: 9,3%

Januari: ”Sänk lönekostnaderna kraftigt ... Annars riskerar vi att låsa fast oss i hög arbetslöshet”
Dagens Nyheter

1999. Arbetslöshet: 7,9%

Maj: ”Jag tror inte på en plötslig löneexplosion”
Dagens Nyheter

2002. Arbetslöshet: 6,0%

Juni: Vissa grupper får kanske löneförhöjningar ”men det kan sprida sig även till andra grupper så att lönerna totalt sett ökar för mycket”
Dagens Nyheter

2007. Arbetslöshet: 6,2%

Januari: ”Sänkt a-kassa ger jobb”
Aftonbladet

2013. Arbetslöshet: 8,1%

Mars: ”Arbetskraftskostnaden för hög”
Svenska Dagbladet

Källa: Ekonomifakta, SCB