Bankernas placeringsråd är en dålig affär för kunderna. I en studie där en rådgivningssituation har simulerats, gör konsumenterna sämre finansiella val i samråd med en bankrådgivare än om de gjort valen på egen hand. I studien, som genomförts av KTH på uppdrag av Konsumentverket, fick blivande finansiella rådgivare vägleda studenter att välja olika sparfonder. Olika varianter provades, där rådgivarna både var oberoende och anslutna till en bank. I vissa fall presenterades de som säljare och i andra fall som rådgivare. Allra bäst val gjorde studenterna när de inte överhuvudtaget träffade rådgivaren utan valde helt själva.

– Det är anmärkningsvärt att man inte ens såg en marginell positiv påverkan vid rådgivning. Då är det ju verkligen inte rätt att kalla dem rådgivare, säger Jakob König, expert på finansiella tjänster vid Sveriges Konsumenter, som suttit i en referensgrupp för studien.

Förtäckta säljare

Problemet, menar Jakob König, är att rådgivarna inte är oberoende. De har bankernas intressen för ögonen och är i själva verket förtäckta säljare.

– Det finns ett alltför stort förtroende för bankrådgivare. Folk litar på dem därför att de upplever det här ämnet lite som raketforskning, och invaggas i en falsk trygghet när de får en så kallad rådgivare framför sig. I studien gjorde kunderna smartare val när titeln rådgivare byttes till säljare, vilket de i praktiken är, säger Jakob König.

Apan bäst fondförvaltare

När Dagens Industri strax före jul listade vilka placerargrupper som valde bäst placeringar vann, föga förvånande, en apa med ögonbindel som kastar en pil på tidningarnas börstabeller. Det var Princeton-professorn Burton Malkiel som 1973 hävdade att en blind apa på detta sätt kunde välja aktieportföljer precis lika bra som experterna. Han hade fel, aporna valde betydligt bättre och nio av de senaste 13 åren har det så kallade slumpindexet gått segrande ur striden om aktieplaceringarna.

– Det är en myt att fondförvaltare kan träffa rätt, om slumpen avgör är det ju i alla fall någon som kommer att få till en bra träff. Det här blir också mer och mer känt bland konsumenterna, säger Jakob König.

Krav på oberoende råd

Flera instanser har tidigare rest krav på oberoende rådgivning, och i somras skrev Sveriges Konsumenter i en debattartikel att alla bör få tillgång till detta. Bakgrunden var då att en rapport från Finansinspektionen visat att finansiella rådgivare hos en av de större bankerna i Sverige tjänade upp till tio gånger mer i provision om de förmedlade dyra så kallade strukturerade produkter, jämför med andra sparprodukter som skulle gett bättre avkastning för kunderna.

– Det finns ett säljtryck, och även om det inte gör det så finns en lojalitet med banken från rådgivarnas sida, säger Jakob König.

I flera europeiska länder har man vidtagit åtgärder för att förbättra konsumentskyddet. Norge, Storbritannien och Nederländerna har förbjudit att provisioner utbetalas till rådgivare när finansiella produkter förmedlas, vilket har lett till att de mest oseriösa aktörerna försvunnit.

Enkät: Litar du på din bankrådgivare?

Beatrice Steiner, 27 år, (med Adriano, 1 år) verksamhetsutvecklare, Stockholm:

– Vi har en bankrådgivare men det är mest min man som sköter den biten. Men vi litar på vår rådgivare, absolut, och jag skulle fråga om jag hade behov av råd.

Hidaya Abdulrahim, 21 år, student inom biomedicin, Huddinge:

– Ja, absolut. Hon är pålitlig och ser till mitt bästa, och utformar råden efter mina önskemål. Jag litar på henne med allt.

Peter Karlsson, 41 år, produktionstekniker, Märsta:

– Jag känner förtroende för min rådgivare men har aldrig haft behov av att fråga om råd. Men jag skulle fråga om behovet uppstår, det är nog ingen i bekantskapskretsen som kan konkurrera där.

Marianne Norgren, 67 år, pensionär, Solna:

– Jag har inte haft så mycket kontakt med min personliga bankman, men skulle nog fråga henne i första hand.

Per-Gunnar Claesson, 62 år, säljare, Djurgården:

– Ja, men nu var det länge sedan vi hade kontakt.