Debatt: Viktig lagstiftning om konfliktmineraler

Den blodiga handeln med konfliktmineraler sätts äntligen under lupp. Häromveckan blev EU-institutionerna klara med sitt lagutkast om konfliktmineraler. Överenskommelsen innebär att flera hundra europeiska och svenska företag, bland dem Boliden, Ericsson och Stena Recycling, måste försäkra sig om att mineralerna inte kommer från konfliktområden där man med stöd av intäkterna finansierar väpnade grupper.

Mineraler som behövs för datorer och mobiltelefoner, åttio procent av jordens coltan, bryts i östra Kongo. Konflikten i Kongo är en av världens mest bortglömda och uppfyller alla kriterier för kraftfullt internationellt ingripande: den har pågått under lång tid, den har skördat miljontals dödsoffer och påverkar en hel region. Kvinnor utsätts för systematiskt sexuellt våld, för gruppvåldtäkter med jämna mellanrum. De väpnade grupperna finansierar sin verksamhet med medel från handeln med mineralerna.

Nu kommer råvaror som efterfrågas att certifieras. Företag som importerar råvaran till mobiltelefoner och datorer måste se till att den inte kommer från konfliktområden. Det är ett steg i rätt riktning och visar att EU tar frågan på allvar. Enligt överenskommelsen tvingas de som importerar exempelvis guld och tenn att ta reda på var råvaran utvinns. Däremot omfattar överenskommelsen inte alla de företag som använder mineralerna. Jag välkomnar därför EU-kommissionens förslag att vidta ytterligare åtgärder för att täcka hela produktionskedjan, om de frivilliga metoderna inte ger resultat.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det var Europaparlamentets förhandlingsposition som avgjorde frågan. EU-överenskommelsen förhandlades fram under loppet av ett drygt år. I slutet av maj ifjol röstade vi ledamöter i Europaparlamentet vid sessionen i Strasbourg fram vår stränga position i frågan. Då segrade den linje som ville att det ska vara obligatoriskt för företag att försäkra sig om att mineralerna inte kommer från konfliktområden.

Om parlamentet inte hade haft en så ambitiös hållning i frågan, om vi alla hade gått på den linje till exempel Moderaterna stödde, hade vi haft en sämre förhandlingsposition mot rådet och EU-kommissionen, som ville att hela förfarandet skulle vara frivilligt – inte bindande – för företagen. Kravet på att utreda varifrån mineralerna härstammar kommer nu visserligen att gälla bara företag som importerar råmaterialet, inte de som använder mineraler i sina produkter. Men processen blir obligatorisk, inte frivillig.

Vi behöver global lagstiftning om konfliktmineraler. Därför måste vi se till att EU:s regler inte endast tillämpas på ett begränsat antal företag som importerar råvarorna, utan att hela produktionskedjan omfattas, det vill säga alla företag som tillverkar datorer och mobiltelefoner. Djävulen kommer att sitta i detaljerna om vi ska kunna eliminera möjligheten att makthavare och väpnade grupper i konfliktområden använder inkomster från konfliktmineraler för att våldföra sig på sin egen befolkning.

/