Debatt: Vi måste ta ansvar för framtidens katastrofer

Branden i Västmanland ser nu ut att vara under kontroll. Då kan vi fortsätta som vanligt. Eller? Nej, nu är det dags att dra lärdomar av det som skett och se till att vi gör allt vi kan för att stå rustade mot framtida katastrofer, skriver Jens Holm (V).

Regeringen vill nu utreda räddningsinsatsen av skogsbranden. Det kan vara bra att utreda insatsen i sig, men inom området naturkatastrofer och extrema väderhändelser är det tämligen välutrett. Att vi kan vänta oss fler skogsbränder och överlag mer av extremt väder har konstaterats av ett flertal tunga utredningar, både i Sverige och internationellt. I dagsläget ser vi hur stora delar av Halland drabbas av akut översvämning, även det en plågsam påminnelse av vad som kan bli vanligare med ett förändrat klimat. En av slutsatserna från Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60) var just att vi måste göra mycket mer för att anpassa Sverige till ett förändrat klimat.

Nästan allt återstår att göra för att Sverige på allvar ska kunna anpassa samhället till ett förändrat klimat. Det handlar om att värna samhällets viktigaste funktioner som dricksvattenförsörjning och tillgång till elektricitet, hur vi planerar våra städer samt hur vi i framtiden ska producera våra livsmedel och bedriva ett hållbart skogsbruk. Ska anpassningen verkligen komma i gång behövs ökade statliga resurser och en bättre koordinering.

Enligt rapporten ”Kommunernas arbete med klimatanpassning” (2012) från Sveriges kommuner och landsting anser ”en stor andel” av de tillfrågade kommunerna att de har för dåligt underlag för att kunna klimatanpassa sin kommun. Ett flertal kommuner har tagit fram lokala handlingsprogram för klimatanpassning, vilket är bra. På nationell nivå saknas dock ett handlingsprogram med nationella målsättningar för klimatanpassningen. Det finns inte heller en myndighet i Sverige med det samlade ansvaret för klimatanpassning. Det nationella kunskapscentrat för klimatanpassning vid SMHI är ett vällovligt initiativ, men har idag inte resurser och kapacitet för att spela den rollen.

Dessvärre har regeringen efter åtta år vid makten fortsatt att dra den viktiga frågan om att ställa om vårt samhälle till ett förändrat klimat i långbänk. Det är oacceptabelt. Vänsterpartiet vill därför ha en myndighet med det samlade ansvaret för klimatanpassningen samt en nationell handlingsplan för klimatanpassningen i Sverige. Vi avsätter mer pengar än regeringen i direkt klimatanpassningsstöd till våra kommuner och länsstyrelser. Vi vill dessutom inrätta Klimatprogrammet: en nationell investeringsfond för klimatinvesteringar i våra kommuner och landsting. Pengarna ska gå till minskade utsläpp och klimatanpassning. Vi avsätter en miljard per år, pengar som ökar ytterligare med lokal och regional medfinansiering.

Vi vill att mer pengar av försvarsmaktens budget ska gå till förebyggande arbete och klimatanpassning – mindre pengar till Jas. Försvarets försäljning av de tio helikoptrarna Vertol, utmärkta för just skogsbrandsbekämpning, i december 2012 är bara ett av flera exempel på hur vi idag har fått ett försvar som spelar en allt mindre roll för krisberedskapen. Det är fel. Försvarets stora utmaningar i framtiden är just ett förändrat klimat och mer av extrema väderhändelser.

Avseende de direkta hoten från skogsbränder behövs ett skonsammare skogsbruk, med mer varierad skog. Med en mer skoglig mångfald får vi ett bättre skydd mot framtida stormar eller bränder. Mer skog behöver också skyddas i form av till exempel naturreservat eller nationalparker. Vänsterpartiet har avsatt 1,7 miljarder kronor mer än regeringen för skydd av natur för de kommande tre åren. Många hotade växt och djurarter är beroende av störningar som skogsbränder. Därför krävs ökade statliga anslag för att ersätta intresserade skogsägare för ett framtida omfattande skyddat område i de aktuella brandhärjade skogarna i Västmanland. Vi behöver också bättre kontroll över de verksamheter som bedrivs i skogen. Innan ett företag startar en avverkning eller påbörjar markarbete måste de stämma av med en ansvarig myndighet så att man t.ex. inte riskerar nya bränder. Dagens devis för skogsbruket – och det av regeringen mycket omhuldade – ”frihet under ansvar” riskerar leda till ”frihet men inget ansvar”.

Det är hög tid att ta det förändrade klimatet på största allvar. Allt annat är att utsätta oss och våra framtida generationer för stora risker. Vänsterpartiet är beredda att axla det ansvaret. Frågan är hur länge till regeringen Reinfeldt tänker fortsätta att stoppa huvudet i sanden?