Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vi kräver att Järvalyftet sätts på paus

Bild: Bild: Privat

Dagens ETC

Vilken politisk plan är så viktig att staden så villigt går med på att äventyra barns trygghet och framgångar i skolan? skriver de vräkta barnfamiljerna i Tensta i ett öppet brev till Stockholms demokrati- och bostadsborgarråd Ann-Margrethe Livh (V).
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Vi kräver att du som demokrati- och bostadsborgarråd tar ditt ansvar och lyssnar på oss som nu blir av med våra hem i Tensta. Vi kräver att du svarar på frågor du hittills misslyckats svara på.

I tidigare svar säger du att socialtjänsten gör allt de kan för att hitta lösningar. Samma socialtjänst har försökt tvinga familjer flytta till vandrarhem, som kostar upp emot 50 000 kronor per månad och familj. Pengar som kunde gå till lösningar som faktiskt vore lämpliga.

Dessa vandrarhem är högst olämpliga för barnfamiljer. Toaletter delas med en hel korridor, kök är svåråtkomliga, missbruksproblem utbredda, barnen saknar utrymme att plugga och gårdar för lek.

Allt ligger dessutom långt ifrån Tensta. Barn som gått flera år i skolan i området, medborgare som borde ha högsta prioritet, rycks bort från sin trygghet och utveckling.

”Man kan inte kan låta människor gå före i bostadskön”, säger du. Men alla berörda i det här fallet har stått i bostadskön i upp till åtta år. De som faktiskt går före är människor med mer pengar eller färre barn.

Efter en större demonstration på torget i Tensta, 29 juni, dök plötsligt Fredrik Juhnell och Helen Larsson från Svenska bostäder upp på vårt möte. De lovade att inga familjer skulle hamna på vandrarhem. Inga nycklar skulle lämnas in förrän man funnit tillfredsställande lösningar. Dagen efter bröts detta löfte. Nya hot utfärdades av både socialtjänst och bostadsbolag. Givetvis fortsatte vår kamp.

Till sist (torsdag 6/8) var det för dig personligen möjligt att lova tillfälliga kontrakt i riktiga lägenheter. Ska vi lita på era löften denna gång? Och vad med alla familjer som inom kort befinner sig i samma situation? Nya oroade hör av sig på löpande band. Vår solidaritet leder uppenbarligen till resultat, men ska vi behöva vara i ständig konfrontation med dig för att stoppa varje evakuering?

Vilken politisk plan är så viktig att staden så villigt går med på att äventyra barns trygghet och framgångar i skolan och som gör det värt att utfärda hot mot deras föräldrar?

Dina tidigare svar duger inte. Du säger att bostadsbeståndet i Järva är i stort behov av upprustning och att dessa lägenheter måste utrymmas för att ge plats åt andra som ska få sina lägenheter renoverade. Du nämner inte Järvalyftet som sådant och undviker ditt ansvar för dess offer. Du svarar att det är bedrövligt, men ingenting att göra något åt. Du verkar tycka vår kamp är lönlös.

Det är som att säga till arbetare med otrygga anställningar att de ska strunta i att forma kollektiv och organisera sig bara för att de inte omfattas av fackets organisering. Det är som en uppmaning till de som måste arbeta allra hårdast i samhället – de som mest av alla behöver just kollektiv kamp – att de inte ska kämpa för sina rättigheter.

Med andra ord ett djupt svek mot de rörelser som hjälpt Vänsterpartiet till någon som helst position genom historien.

Vi kräver att Järvalyftet sätts på paus, tills det att permanenta bostäder i närområdet kan erbjudas till alla som drabbas.

Från de drabbade familjerna

Ayan Enom

Dhaifalla Swileh

Sahro Salah

Roda Ahmed

Ehlam Ahmed

Anna Maria C. Milan

Faduma Abdulahi

Safiyo Ise

Fardowsa Salad

Faroque Mohammad Omar

Sofia Bezabh

Med stöd av följande organisationer som solidariserar från ort till ort:

Voice of Tensta

Somaliska

Kvinnoföreningen, Tensta

Högdalens Vänner

Somaliska Rösters nätverk

Bostadsbrister

Järva Föräldraallians

Uhuru Movement (Inpidum)

Megafonen

Allt Åt Alla

Linje 19

Alkoweun

Utbildningscentrum

Linje 17

Rätt att Bo