Den här veckan granskas Sverige vid FN:s kommitté för kvinnors rättigheter (CEDAW) i Genève. Vi har lämnat in en skuggrapport till FN där vi kritiserar den svenska krigsmaterielexporten för att bryta mot konventionens principer om att skydda och stärka kvinnors rättigheter.

När den svenska regeringen förra året tog beslutet att inte förlänga det militära samförståndsavtalet med Saudiarabien var det ett mycket välkommet steg för att respektera och skydda människors rättigheter. Beslutet applåderades av människorättsförsvarare och kvinnorättsaktivister, inte minst de som lever under hot och förtryck. Däremot har beslutet inte inneburit ett slut på svensk krigsmaterielexport till Saudiarabien eller till andra länder som systematiskt kränker mänskliga rättigheter och särskilt kvinnors rättigheter.

I höstas kom beskedet att det svenska krigsmaterielföretaget Saab tecknat kontrakt med Förenade Arabemiraten om att leverera ett nytt luftburet övervakningssystem med en ny version av Saabs radarsystem Erieye. Erieye har tidigare exporterats från Sverige till bland andra Saudiarabien.

Förenade Arabemiraten och Saudiarabien har centrala roller i den pågående konflikten i Jemen, där över 2000 civila har dödats eller skadats. Hela 80 procent av befolkningen är i akut behov av humanitärt bistånd. En expertgrupp i FN rapporterade nyligen att den saudiledda koalitionen vid upprepade tillfällen riktat attacker mot civila mål som går emot internationell humanitär rätt.

Svenska människorättsorganisationer och medier, liksom militär fackpress internationellt, har rapporterat att det svenska radarsystemet Erieye kan ha använts av Saudiarabien i attackerna i Jemen. Detta visar på de klara och oacceptabla risker som kommer med vapenöverföringar till länder som inte respekterar mänskliga rättigheter och annan internationell rätt. ISP (Inspektionen för strategiska produkter), den myndighet som ger tillstånd för krigsmaterielexport, borde utifrån dagens regelverk och den kunskap vi har om konflikten i Jemen neka Saab tillstånd att sälja vapensystemet Erieye till Förenade Arabemiraten.

ISP:s generaldirektör Christer Ahlström säger i en mediekommentar att Erieye inte är ett system som i sig har en förstörelsebringande verkan eftersom det klassas som övrigt krigsmateriel. Det låter som en medvetet naiv tolkning.

Huruvida ett radarsystem som Erieye kan bidra till förstörelse beror naturligtvis på hur det används och vad användaren har för avsikter. Erieye kan till exempel användas för att identifiera mål som ska beskjutas, och är då en central del av attackerna, potentiellt även mot civila. Ändå har Sverige under det nuvarande regelverket för krigsmaterielexport tidigare godkänt försäljning av detta system till Saudiarabien.

I en tid då människorättsorganisationer, humanitära organisationer och FN pekar på det ökade hotet från attacker mot civila mål så som sjukhus, är det självklart att Sverige starkare än någonsin måste stå upp för den humanitära rätten. Utöver det direkta väpnade våldet drabbas kvinnor och flickor också oproportionerligt på grund av tvångsförflyttningar, sexuellt våld, trafficking, och bristande tillgång till hälso- och sjukvård, inte minst för sexuell och reproduktiv hälsa. Att i detta läge godkänna export av krigsmateriel till en stat som deltagit i den saudiledda koalitionens bombningar mot civila mål i Jemen, där flickor och kvinnor drabbas fruktansvärt hårt, vore absurt. Men vi ser fortsatt hur vapenaffärer trumfar människors liv och säkerhet.

Stefan Löfven fastslog vid sitt tillträde att han ska leda en feministisk regering. Vi väntar fortfarande på att handling ska visa att det inte var tomma ord. Det är hög tid för regeringen att lägga fram en proposition för ett nytt regelverk för svensk krigsmaterielexport som säkerställer att svenska vapen inte används för att stärka förtrycket av kvinnor och försätta människor i humanitär kris.