Debatt: Vänd vaccindebatten till något konstruktivt

Frågan om huruvida vi ska vaccinera våra barn eller inte är mycket viktig, men debatten liknar pajkastning – och det är barnen som förlorar, skriver Anna Toss.

Frågan ”vem vet vad bäst för mitt barn?” belyser en skiljelinje i det svenska samhället. På ena sidan de som anser att myndigheterna är pålitliga, att experterna vet bäst. På andra sidan de som känner sig tvingade eller överkörda. Ofta är det en fråga om samhällsklass, men när det gäller barnens hälsa vill de flesta föräldrar bara kunna lita på experterna.

Men även inom expertisen finns det utrymme för tolkningar. Seriösa forskare och kliniker kan ha olika uppfattningar – oftast av övertygelse men det kan också finnas grupptryck, ekonomiska incitament, omedvetna prioriteringar, kopplingar till industrier och så vidare.

Så i vår strävan efter det goda, omhändertagande samhället, där vi kan lita på och luta oss mot de gemensamma erfarenheterna, måste vi ändå försöka informera oss så grundligt som möjligt. Och få igång en respektfull dialog. Jag tillhör de som ser fördelarna med vaccin, men som inte vill bli anklagad för att vara oansvarig för att jag vill diskutera nackdelarna.

De tveksamma är bara några procent av befolkningen (även inräknat de som vill vaccinera fast inte enligt vaccinationsprogrammet). Många är oroade över det grupptryck som kanske slutar i gruppförtryck – i USA har pro-vaccin-bloggare nyligen börjat uppmana till att offentligt håna föräldrar som inte vill vaccinera. Några upplever sig utsatta för ett strukturellt, politiskt våld.

Media spär på rädslan för barnsjukdomar och skriver vinklat om de tveksamma. Tonfallet börjar likna det i svensk press vid utbrottet av svininfluensa 2009, som ledde till panik och upptrissade motsättningar mellan föräldrar. Då skrev en av Sveriges största kändisar i sin blogg: ”De som inte vaccinerar sina barn borde dö!” En panik som delades av många, även inom myndigheterna. Då togs det olyckliga beslutet att använda ett i hög grad oprövat vaccin, Pandemrix, som visade sig ha svåra biverkningar och som ödelade många människors liv.

Mässling är en allvarlig sjukdom, men ingen orsak till panik i ett land där de flesta är friska och välnärda. Journalister som citerar WHO med att ”mässlingen skördar liv” bör citera även fortsättningen: mässling drabbar främst de som redan har ett nersatt immunförsvar, på grund av underliggande sjukdomar, undernäring eller liknande. Precis som svininfluensan. Stark oro är befogad i ett fåtal fall: vi andra måste hålla huvudet kallt.

Vaccinets roll i sänkt dödlighet i infektionssjukdomar kommer långt efter förbättrad folkhälsa och global ekonomi. Men har varit avgörande för att kraftigt minska förekomsten av vissa farsoter från stora delar av världen. Med mitt första barn ville jag vaccinera, men också veta allt om hur vacciner funkar. Jag intervjuade läkare, läste rapporter och statistik och kom fram till att det inte går att säga säkert att alla barn gynnas av vaccinationsprogrammet. Vissa vacciner är troligen viktiga, andra dåliga. Det finns omständigheter som spelar roll för effekten av varje vaccin.

Som förälder måste jag försöka välja informerat när det gäller varje vaccin, varje vaccinationstillfälle, varje barn.

Vi kommer aldrig att ha garantier för våra barns hälsa, vare sig vi vaccinerar eller ej. Vi kommer kanske aldrig få full klarhet om eventuella biverkningar, om flockimmuniteten påverkas av vaccinationsgraden, om det är hälsosamt för i övrigt friska barn att få barnsjukdomarna, om hur ofta vaccinerade smittar. Och så vidare.

Det enda vi kan göra är att ta del av så mycket information vi kan, vara så källkritiska som möjligt. Diskussionen mellan föräldrar, sjukvård och myndigheter är enormt viktig. Sjukvården och myndigheterna måste möjliggöra informerade val. Vi kommer att välja olika, men alltid med barnets bästa som mål.

Vi föräldrar måste ställa krav på myndigheterna, medierna och företagen. Alla vaccin ska vara grundligt och etiskt testade. Myndigheternas beslut ska vara helt öppna och ärliga. Kopplingar mellan läkemedelsföretag och sjukvård ska synliggöras och problematiseras. Hur kan arbetsgivarna och myndigheterna bidra mer effektivt till att göra oss mer immuna och snabbare friska? Hur kan vi se till att inte smitta andra? Hur skyddar vi de med autoimmuna sjukdomar och andra särskilda förutsättningar?

Låt oss vända vaccindebatten till något konstruktivt! Annars kan föräldrar tvingas fatta ofrivilliga eller ogenomtänkta beslut.