Debatt: Vaccinera – för barnens skull

Vi kan aldrig garantera att våra barn aldrig kommer att bli sjuka, göra sig illa i trafiken eller skada sig medan de leker. Men det finns risker vi kan minimera. Vi kan använda bilbälte. Vi kan lära våra barn att simma. Och vi kan vaccinera våra barn mot sjukdomar som annars skulle riskera både deras och andra barns hälsa på sikt, skriver flera debattörer.

I Dagens ETC den 30 mars uppmanade Anna Toss läsaren att vända vaccindebatten till något konstruktivt. Toss tar bland annat upp motsättningar mellan människor som har olika syn på vaccinering och hur tonläget för några år sedan skulle ha varit så hårt att en offentlig person uttryckte dödshot på en blogg. Det faktum att vissa personer har betett sig illa kan dock aldrig vara ett argument mot vaccin. Däremot är det alltid beklagligt när människor ger uttryck för hot och beter sig dåligt. Givetvis ska debatter oavsett ämne hållas sakliga och fria från hot.

Tyvärr innehåller Toss artikel en del felaktigheter i sak. Bland annat skriver författaren att vi kanske aldrig kommer att få klarhet i hur vanligt det är att vaccinerade smittar. Detta stämmer inte. Vid varje utbrott samlas data in avseende hur många av de smittade som varit, respektive inte varit vaccinerade. Genom en jämförelse med vaccinationstäckningen i det aktuella området är det därefter möjligt att räkna ut hur vanligt det är att en vaccinerad person insjuknar och kan smitta andra. Ett aktuellt exempel är det omtalade så kallade ”Disney-utbrottet” där risken att smitta var mellan 50 och 100 gånger högre bland ovaccinerade.

Vidare gör författaren en märklig sammanblandning i artikeln mellan de väl beprövade vaccin som ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet och andra vaccin, såsom det som användes i samband med svininfluensan. Vaccinerna i det nationella vaccinationsprogrammet är väl testade på stora grupper under många år, utan att några allvarliga biverkningar har kunnat påvisas. Skribentens krav på att alla vaccin ska vara väl testade är alltså något som uppfylls med råge av de vacciner som ingår i vaccinationsprogrammet.

Det är värt att påpeka att också Pandemrix genomgick tester innan det släpptes på marknaden, men då de biverkningar som framkom var relativt ovanliga var det först när vaccinet användes av en större grupp som de mer allvarliga biverkningarna upptäcktes.

I artikeln nämns behovet av att skydda människor med autoimmuna sjukdomar och nedsatt immunförsvar. Det bästa man kan göra för att skydda dessa grupper mot infektionssjukdomar är att vaccinera sig och sina barn. För att vi ska uppnå flockimmunitet krävs nämligen att en stor andel av befolkningen är vaccinerad, och detta är väl belagt i forskning. Genom att själv vaccinera sig skyddar man inte bara sig själv utan även de människor som mest behöver skyddet. Att vaccinera sig är alltså en form av solidaritet gentemot våra medmänniskor.

Anna Toss skriver att vi aldrig kommer att ha några garantier när det gäller våra barns hälsa. Det har hon givetvis helt rätt i. Vi kan inte garantera att våra barn aldrig kommer att bli sjuka, göra sig illa i trafiken eller skada sig medan de leker. Men det finns faktiskt risker vi kan minimera. Vi kan använda bilbälte. Vi kan lära våra barn att simma. Och vi kan vaccinera barn mot sjukdomar som annars skulle riskera både deras och andra barns hälsa på sikt.

Linda Strand Lundberg
förälder och ordförande i Vetenskap och Folkbildning

Peter Olausson
förälder och ordförande i Vetenskap och Folkbildning, Göteborg

Adrian Lozano
småbarnsförälder och ordförande i Vetenskap och Folkbildning, Stockholm

Christine Öberg
doktor i medicinsk vetenskap och styrelseledamot i Vetenskap och Folkbildning

David Björnfot
småbarnsförälder och medlem i Vetenskap och Folkbildning

Lautaro Ariño
medlem i Vetenskap och Folkbildning

Mattias Westermark
förälder, lärare i biologi och medlem i Vetenskap och Folkbildning

Take Aanstoot
förälder, bor växelvis i Kenya och medlem i Vetenskap och Folkbildning

Eva Daskalaki
doktor i evolutionsbiologi och medlem i Vetenskap och Folkbildning