Debatt: Sveriges asylmottagning gynnar bara de starkaste

Någon procent av Syriens tolv miljoner flyktingar – och andra länders – når Sverige. De tvingas företa en farlig resa för att komma hit och söka asyl. Många går under och det är vårt fel, vår skuld.

Om vi istället lät dem söka asyl på ambassader och i flyktingläger i Mellanöstern (och i andra fattiga konfliktregioner i Syd), så skulle de slippa drunkna på Medelhavet, eller utmattade släpa sig igenom Balkan. Det är en humanitär katastrof som vi låter fortgå. Det är omoraliskt!

När de fått asyl i Sverige – på plats i närområdet – kan flyktingarna istället flyga hit. Då har vi också ansvaret för att hjälpa de som saknar ekonomiska resurser för att själva stå för resekostnaderna. Annars är ju asylen värdelös.

Om asylansökningarna görs på plats i konfliktregionens miljonläger får vi också möjlighet att i första hand ge asyl till de mest behövande. Vi kan göra ett rättvist urval och välja ut de som av olika orsaker är i mest behov av asyl i Sverige.

Via den spontana flyktinginvandringen nu, kommer ofta till vårt land människor med kontakter, information, mod, tåga, utbildning, pengar, nätverk, företagsamhet, tur, ungdom, manskön, hälsa, ”ohandikapp”, medelklasstillhöriget, språkkunskaper. Med eller utan asylskäl. De ”starkaste”.

Jag anser det angelägnare att hjälpa krigsdrabbade föräldralösa barn, samt förföljda, hotade och diskriminerade individer ur grupper såsom: flickor och kvinnor, hbtq-personer, demokratikämpar, fackliga organisatörer, MR-aktivister, etniska och religiösa minoriteter, liberala och sekulära muslimer, feminister, socialister, liberaler, ateister, afrikanska albinos, kastlösa, heders- och könsstympningshotade, (grupp)våldtäktsoffer, samt syra-attackerade och andra vårdbehövande. De ”svagaste”.

Vi kan göra både och, säger många. Såväl ta emot spontanflyktingar som kvotflyktingar från Mellanösterns läger. Visst, men oavsett om vi tar emot en, två, fem, tio eller femtio procent av världens flyktingar så innebär ett sådant tudelat asylmottagande att mindre behövande får gå före mer behövande. 

Det är orättvist!

Vi kan ta mot alla säger andra, så slipper vi välja. De argumenterar att världen är en och tillhör oss alla, varför gränser är felaktiga. Ingen människa är illegal, och alla har rätt att bo var de vill. Alla människor är lika mycket värda och har samma rättigheter.

Dessa personer menar då att denna moraliska hållning är så viktig och självklar att den gäller om så miljoner flyktingar kommer till vårt land (ett argument de slår ifrån sig). För ingen lämnar sitt land utan goda giltiga skäl, och därför måste vi ta emot dem alla.

Andra, som jag, menar att vi kan inte hjälpa alla, men alla kan göra något. Därför ska det begränsade antal människor vårt samhälle klarar av att ge asyl – och en värdig tillvaro med bostad och arbete – utgöras av de mest behövande (antalet är upp till diskussion). Ingen bör släppas före i den kön.

Men om spontanflyktingar ändå kommer? Då får vi skicka tillbaka dem, och hänvisa till den ordinarie asylmottagningen i flyktinglägren. När detta budskap når ut kommer den spontana flyktinginvandringen att avta. Alla ska ges en lika och rättvis chans till asyl i Sverige (och i Europa) – på plats i den egna regionen.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.