Debatt: Sverigedemokraterna på väg tillbaka mot sina rötter

Ett nygammalt Sverigedemokraterna har inträtt på den politiska arenan. Nytt så till vida att människor inte känner igen sig i den uppskruvade retoriken. Gammalt eftersom Sverigedemokraterna har marscherat den här vägen förut, skriver Kim Fredrikson.

Sverigedemokraterna vill att Sverige ska anamma rasbiologin igen. Detta står klart efter att partiet ställt sig bakom Kent Ekeroths riksdagsmotion där han kräver att Sverige ska registrera invandrare.

Ekeroth, som är SD:s motsvarighet till Beatrice Ask, vill även att föräldrars ursprungsnationalitet ska registreras för att ”förstå samhällsutvecklingen eftersom kultur och värderingar inte försvinner bara för att någon erhållit ett medborgarskap”.

Martin Kinnunen, pressansvarig för partiet förtydligar resonemanget för Svenska Dagbladet.

– Det är relevant att få fullständig statistik, på samma sätt som man för statistik över grupper som är överrepresenterade bland arbetslösa. Det kan visa om det behövs vidtagas särskilda åtgärder.

Rasbiologin är en antropologisk och biologisk pseudovetenskap om människans olika raser och hur dessa ska klassificeras, kartläggas och studeras. Samt givetvis, hur dessa ska tillskrivas egenskaper. Det är exakt det här som SD har bestridit att partiet tror på i åratal. Alibit har varit ”öppen svenskhet”, ”kulturnationalism” och avståndstagande mot etno-nationalism (att nationen definieras på etnisk grund och medlemskap i nationen anses ärftligt).

Ekeroth skriver i sin motion att kultur och värderingar inte försvinner bara för att någon erhållit ett medborgarskap och syftar på kriminaliteten i samhället. Resonemanget förutsätter en koppling mellan etnisk bakgrund och kriminalitet. Men det förutsätter även att den öppna svenskhet som partiet talar om försvinner då den i realiteten blir irrelevant.

Det här handlar inte om kriminalpolitik. Det handlar om att närma sig sina ideologiska rötter. För varför efterfråga en registrering som redan finns?

Kriminalvården registrerar redan sina klienter av säkerhetsskäl – det på grund av att folk som inte trivs ihop ska riskera att hamna på samma avdelning. Folkbokföringen registrerar det övriga, så vad är SD ute efter? Svaret är enkelt. De vill återskapa folkhemmet. Det har de varit väldigt tydliga med.

SD talar ofta om folkhemmet – en epok i Sverige som många äldre minns med skräck. De minns den rasbiologiska syn som lade grund för lagstadgad etnisk fördrivning. De minns ”tattarinventarierna” som skapades för folkhemmet. Bara år 1944 registrerades 7 768 Resande Sinti, däribland mina egna mor- och farföräldrar. Register som sedan låg till grund för övergrepp, som FN:s folkmordskonvention beskriver som just folkmord. Vi talar om tvångssteriliseringar, överförandet av barn till majoritetsbefolkningen, förbud mot förflyttning och försörjning samt lagstadgad strukturell diskriminering. Assimilering kallas det visst.

Det är lätt att förstå varför ett högerparti som SD talar om folkhemmet. De vill tillbaka till ”tattarinventariernas” tid – till det rasbiologiska arvet. Ekeroths formulering och Kinnunens förtydligande är utan tvekan ett ställningstagande för rasbiologi.

Frågan är bara hur länge de håller sig vid etniska register i kriminalvården? Nästa gång kanske det är primärvårdens tur – som under folkhemstiden. Är det då mina döttrar ska få ett ”T” i journalerna? Som det ser ut nu är det inte omöjligt.

I en intervju med DN-journalisten Niklas Orrenius utvecklar SD:s Björn Söder sin syn på svenskhet. Huvudbudskapet är klart. Det kvittar om din familj har bott här sedan generationer eller ej. Svenskhet handlar om etnicitet. På frågan om man kan vara både svensk och jude svarar Björn Söder följande:

– Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige. Samer och judar har levt i Sverige under lång tid.

Utifrån ett ideologiskt perspektiv frångår Björn Söder härmed partilinjens officiella syn på öppen svenskhet. Han utgår från en rent etno-nationalistisk linje där etniciteten betonas i biologiska termer om bland annat släktskap – vilket leder till att de kulturnationalistiska karaktärsdragen blir irrelevanta i sammanhanget.

Kent Ekeroth och Martin Kinnunens rasbiologiska förtydligande sätts därför i en ny kontext. Tillsammans med Björn Söders etno-nationalistiska uttalande har ett nygammalt Sverigedemokraterna inträtt på den politiska arenan. Nytt så till vida att människor inte känner igen sig i den uppskruvade retoriken och ser det som en radikalisering. Gammalt eftersom Sverigedemokraterna har marscherat den här vägen förut.

Det nya Sverigedemokraterna är ett etno-nationalistiskt parti med en rasideologisk grundsyn. En grundsyn som går emot den fastslagna kulturnationalistiska partilinjen.

I en läsarchatt på GP:s hemsida den 10 mars i år förklarade Björn Söder för en av läsarna varför han inte är främlingsfientlig.

”SD är inte främlingsfientliga. Vi är inte fientligt inställda till någon. Däremot är vi kritiska till den förda invandringspolitiken. SD är ett kulturnationalistiskt parti och vi gör inte skillnad på folk med olika ursprung eller utseende.”

Idag låter det annorlunda. Judar och samer är inte en del av nationen. Resonemanget känns igen från det parti som Björn Söder förklarade som nazistiskt under valrörelsen, nämligen utbrytarpartiet Nationaldemokraterna (ND). Även de definierade svenskhet utifrån biologisk grund. SD gjorde det mesta för att distansera sig från sina forna partikamrater i ND. Bland annat kallade SD dem för fascister, rasister och kryptonazister.

”Det borde inte behöva påpekas att även svenskarna är ett folk som har en biologiskt grundad tillhörighet, till och med små barn ser skillnad mellan olika folkslag”, skriver ett annat fascistiskt parti, Svenskarnas parti, i sitt kampanjblad.

Det är här det nygamla Sverigedemokraterna hör hemma – bland kryptonazister och Svenskarnas parti. För om vi bortser från Löfvens käbbel och proffstyckarnas fascismdebatt så ser vi klart och tydligt att det kulturnationalistiska alibit har vittrat sönder.

1. Egenskaper är kopplat till etnisk bakgrund.

2. Svenskhet avgörs av etniciteten.

3. Människor av främmande etnicitet är inte del av nationen.

4. Biologin i etnicitetsbegreppet blir det centrala framför det kulturella.

Som Resande förstår jag mycket väl att Björn Söder inte bara syftar på judar och samer. Varken jag eller mina döttrar är en del av nationen i Sverigedemokraternas Sverige. Vi är andra klassens medborgare.

Tillsammans med judar och samer har vi Resande Sinti funnits i Sverige sedan före nationalstatens bildande. Det är över 500 år sedan mina förfäder kom hit. Men i SD:s Sverige så är vi inte en del av nationen. Utifrån ett politiskt perspektiv är detta anmärkningsvärt, inte ens Nationaldemokraterna hade denna extrema syn.

Sverigedemokraternas vandring tillbaka mot sina rötter förvånar något. Men det sker inte otippat. Vi är många som har varnat för utvecklingen under lång tid. Framförallt har SD-kännare och experter på svensk högerradikalism påpekat gräsrötternas tydliga svängning under föregående mandatperiod, då ett nytt fokus mot etno-nationalismen istället för som tidigare, mot kontrajihadismen började synas.

För ett par dagar skrev Zeth Gogman, tjänsteman på SD:s riksdagskansli ut följande på mikrobloggen Twitter: Första gången på 20 år ställer inga etno-nationalistiska partier ö. h. t. upp i kommande valet.” Efter SD:s förtydliganden så konstaterar jag att Gogman har fel. SD är det nya etno-nationalistiska partiet.

Frågan är när de blir det nya fascistpartiet? På riktigt ...