Debatt: Sverige måste verka för ett kärnvapenförbud

Det är fullt möjligt att förbjuda kärnvapen, med stöd i folkrätten. Men här har Sverige ställt sig på stormakternas sida. Fanny Svensén på Stockholms Fredsförening efterlyser att svenska politiker följer svenska folkets vilja.

Hiroshima, 6 augusti 1945. Nagasaki, 9 augusti 1945. Vi lever under trycket av att det värsta av alla massförstörelsevapen fortfarande kan användas mot oss människor genom en olyckshändelse, sabotage eller som en möjlig krigsåtgärd i världens nu pågående krig. Vi lever fortfarande under hotet av att kärnvapen kan omintetgöra all människlig existens.

Igår var det 69 år sedan den första bomben föll över Japan i andra världskrigets slutskede. Tre dagar senare föll den andra bomben.

I Haagkonventionen och senare i Genévekonventionen finns det inskrivet regler för hur man får agera i krig. I Haagkonventionen – redan från 1907 – står att läsa att krigförande inte har ”oinskränkt frihet i fråga om valet av medel att skada fienden”. Var gränsen går för att en handling ska betecknas som ett ”brott mot mänskligheten” kan numera avgöras av Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

Nyligen har detta aktualiserats i samband med den förmodade nedskjutningen av ett civilplan över Ukraina. Kan denna händelse komma att betecknas som ett krigsbrott?

Var det ett krigsbrott att fälla atombomberna över Japan 1945?

Efter atombombssprängningarna över Japan fanns ingen ”haverikommission” som undersökte varför Japans civilbefolkning straffades så skoningslöst och brutalt. Hur kunde världen tiga då och hur kan vi idag, fortfarande acceptera existensen av kärnvapen, som är långt värre och ännu mer förödande?

I världen idag finns enligt Sipri cirka 17000-–18000 kärnvapen som är större, mer avancerade och brutalare än Japanbomberna. Hur kan då världens länder agera för att en gång för alla förbjuda och/eller förklara alla kärnvapen som olagliga?

Vi vet att det idag finns framkomliga vägar att totalförbjuda dem. Detta på samma sätt som världens länder gjorde, då förbud mot trampminor och klustervapen fattades.

De finns också idag en vilja från många länder att arbeta skyndsamt för ett förbud eller för en konvention mot kärnvapen. Med stöd av många ideella fredliga nätverk förekommer idag förhandlingar och möten över hela världen som skapar förhoppningar.

I våras avslutades ett möte i Mexiko där runt 150 länder ställde sig bakom förbudstanken. Tyvärr är det ett fåtal länder som obstruerar ett förbud. Bland dessa finns stormakterna, Ryssland och USA, och dessvärre även Sverige. Vet vi svenskar generellt om att fredliga Sverige står på supermakternas sida i kärnvapenfrågan? Vet vi om att Sverige i många kretsar betecknas som ett bakåtsträvande, konserverande land i nedrustningen av kärnvapen?

Dessa frågor bör naturligtvis ställas till politikerna inför valet i höst. Vad vill Sveriges kommande regering? Vilka initiativ är man beredd att ta som självständig nation och som medlem i EU?

Ofattbara summor läggs varje år på dessa förintelseskapande vapen som hotar hela mänsklighetens existens och som skapar oordning i hela världsekonomin. Pengar som skulle kunna användas bättre till tredje världens fattiga och till stöd för att hejda pågående klimatförändringar. Pågående utveckling och ofattbara investeringar i kärnvapenindustrin kan naturligtvis inte accepteras av fria tänkande människor! Förhoppningsvis inte heller av stormaktspolitiker eller av våra nuvarande politiker i Sverige eller i EU.

En nyligen gjord, säkerställd undersökning (Sifo och Svenska läkare mot Kärnvapen) visar att 89 procent av svenska folket stöder ett förbud mot kärnvapen. Även merparten av de svenska riksdagspartierna anser att Sverige ska verka för att förhandlingar om ett förbud mot kärnvapen inleds.

Ingen kan någonsin vinna ett kärnvapenkrig – alla kommer att vara förlorare.

Aldrig mer Hiroshima.

Aldrig mer Nagasaki.