Debatt: Stängda kraftverk minskar INTE utsläppen

Å ena sidan ter det sig ju självklart att utsläppen minskar om Vattenfall slutar bryta kol och stänger sina kolkraftverk – denna bild verkar så väl inetsad att alla från Greenpeace och media till riksdagens borgerliga opposition tycks ställa upp på den.

Å andra sidan vet den som lite försökt sätta sig in i hur EU:s klimatlagstiftning fungerar, att vilka beslut den svenska regeringen och företagsledningen tar om Vattenfalls tyska anläggningar faktiskt inte spelar någon som helst roll för utsläppen i varje fall inte kortsiktigt och långsiktigt troligen inte heller.

Faktum är att i den mån möjligheterna att begränsa koldioxid­utsläppen inom EU påverkas av ödet för Vattenfalls tyska anläggningar så är nog en rimlig slutsats att dessa möjligheter blir sämre ju mera verksamheten begränsas!

Grunden för denna slutsats finns i EU:s direktiv om utsläppshandel. I sin nuvarande utformning innebär det att Kommissionen under perioden 2013–2067 kommer att utfärda knappt 58 miljarder utsläppsrätter.

Lägger man till dels det överskott på utsläppsrätter som finns kvar sedan före 2013, dels ett beräknat ytterligare inflöde av så kallade internationella utsläppsminskningskrediter (som genererats av klimatåtgärder utanför EU) och från detta drar de cirka fyra miljarder utsläppsrätter som redan lämnats in för att täcka utsläppen 2013 och 2014, återstår för närvarande ett totalt framtida utsläppsutrymme på cirka 56 miljarder ton.

Detta är EU:s utsläppsbubbla, de för all framtid totalt tillåtna utsläppen från kraftproduktion och tung industri inom EU.

Mera kärnkraft och vindkraft och sänkt energianvändning betyder att priset på utsläppsrätter sjunker, mera kolkraft, stängda kärnkraftverk och stigande energianvändning att priset stiger. Det totala antalet tillgängliga utsläppsrätter – och därmed de totala utsläppen – påverkas däremot inte ett dyft.

Det enda som påverkar utsläppens storlek är å ena sidan hur den framtida utgivningen av utsläppsrätter utvecklas, å den andra vad vi gör med utsläppsrätter som redan utfärdats men ännu inte utnyttjats för utsläpp.

När det gäller framtiden beslöt EU:s ledare i oktober 2014 dels att minska den framtida utgivningen med nio miljarder utsläppsrätter, dels att från 2020 helt stoppa inflödet av internationella krediter. Förslagen har inte mött något motstånd och därför kan man räkna med att det förslag till revidering av direktivet som Kommissionen väntas presentera inom någon månad, kommer att reducera det återstående antalet utsläppsrätter i bubblan från 56 till cirka 47 miljarder.

Denna siffra kan minskas ytterligare genom att redan utgivna utsläppsrätter annulleras innan de utnyttjats för utsläpp. I det lilla kan vi alla göra det genom att köpa denna tjänst från till exempel brittiska sajten www.sandbag.org.uk/carbon eller från Svenska Naturskyddsföreningen, i det större genom att förmå svenska, oftast kommunalt ägda, fjärrvärmeföretag att annullera sin rika gratistilldelning av utsläppsrätter (2015–2020 cirka 25 miljoner).

Vad svenska staten och företagsledningen gör med Vattenfalls tyska verksamheter har däremot ingen som helst direkt effekt på utsläppen eftersom det inte påverkar antalet utsläppsrätter som går att utnyttja för utsläpp.

Den politiska energin måste läggas på att dels ytterligare strypa utgivningen av nya utsläppsrätter, dels se till att redan utfärdade utsläppsrätter annulleras.

Man kan spekulera i att en nedläggning av Vattenfalls gruvor och/eller kraftverk indirekt skulle kunna underlätta sådana skärpningar av EU:s klimatpolitik. Hur de nedläggningsbeslut som efterlyses i sig skulle kunna minska fossilbränsleanvändningen är däremot obegripligt.

Om Vattenfalls efterfrågan på utsläppsrätter sjunker, faller rimligen priset på utsläppsrätter varvid de globala kolpriserna (och därmed intresset att investera i ny kolbrytning) puffas uppåt en aning. De högre elpriser en stängning orsakar förstärker rimligen dessa effekter. En stängning av företagets kolgruvor minskar utbudet av kol och driver även det sannolikt kolpriserna uppåt. Utsläppens storlek påverkas hur som helst inte det minsta av dessa prisförändringar.

Det som däremot med säkerhet inträffar om Vattenfall drar ned på sin tyska verksamhet, är att företaget går från att vara en hyfsat tung spelare på den europeiska kraftbolagsscenen till att bli en mindre tung spelare på denna scen.

Så länge Vattenfall är hyfsat stort kan den svenska regeringen, om den vill, utnyttja företaget för att blockera destruktiv lobbying mot den europeiska klimatpolitiken från den samlade europeiska kraftindustrin (som utan ett stort Vattenfall ju inte längre är samlad). Om Vattenfall däremot drar sig tillbaka och blir en mindre spelare mister företaget (och därmed den svenska regeringen) denna möjlighet att påverka kraftbolagens klimatlobby.

Å ena sidan ter det sig således som en självklarhet att utsläppen minskar om Vattenfall slutar bryta kol och stänger sina tyska kolkraftverk.

Å andra sidan baseras denna slutsats på okunskap om hur utsläppshandeln fungerar och håller helt enkelt inte.
Om en svensk regering vill driva på den europeiska klimatpolitiken är därför ett fortsatt ägande i tyska kolkraftverk och gruvor förmodligen mera av en tillgång än en belastning.