Debatt: Sitter MP i Vattenfalls knä?

Hur kommer det sig att inte ett enda av Miljöpartiets språkrör under de senaste 15 åren har satt fokus på solenergin? Redan i april 2000 införde Tyskland Feed-in-lagen för solenergi. Det verkar helt ha gått förbi Miljöpartiet i Sverige, skriver veckans debattör Holger Eriksson.

Feed-in-lagen innebär att energibolagen i Tyskland är tvingade att köpa och betala den solenergi som medborgarna alstrar på sina tak. Lagen sätter också priset som elbolagen ska betala. Det blir alltså ingen förhandling som i marknadsfixerade Sverige.

För solcellsel fick tyskarna betalt cirka 3 kr/kWh år 2000, samtidigt som marknadspriset för vanlig el var cirka 1 kr/kWh. Detta är en dålig affär för elbolagen, sa kritikerna. Helt rätt, sa Joschka Fischer, men en mycket bra affär för Tyskland. Den energi som är lokalt genererad och lokalt använd har nämligen inga förluster.

Feed-in-systemet gör att allt sköts direkt mellan elbolag och husägare. Skatteverk, myndigheter, statliga bidrag, blanketter, oro och väntan finns inte i loopen.

I Sverige har ett direkt miljöfientligt bidragssystem för solceller införts med Miljöpartiets tysta godkännande. Systemet och matematiken bakom statliga bidrag till solceller begränsar utbyggnaden av småskaliga anläggningar. Det bidrar inte till att ge Sverige mer förnyelsebar energi. Svenskarna rättar sig efter bidrag oavsett hur dessa är konstruerade. Ett enkelt sätt att få in alla i samma fålla, och alla tror att det är rätt fålla.

Dilemmat med statliga bidrag till solceller är stort. För 2015 avsätter staten 50 miljoner kronor för bidragen och man kan maximalt få 30 procent av investeringen. Detta ger en övre gräns på 167 miljoner kronor som svenskarna är villiga att investera i solceller inklusive bidrag. (Det blir lite till eftersom några betalar allt själva, men det är inte många.)

Det kostar cirka 20 000 kr/kW att installera solceller på en villa. Det innebär att cirka 8 MW solceller kommer att installeras under 2015, som genererar cirka 8 GWh/år. Det är vad ett vindkraftverk på 3 MW ger på ett år.

Effekten av alla bidrag till sol-celler blir alltså ett ynka vindkraftverk! Lägg därtill en otroligt byråkratisk kontrollorganisation.

Enkel matematik och effektiv lobby-verksamhet verkar ligga bakom det faktum att det i Sverige finns ett maxtak för alla bidrag under ett år och ett tak för varje enskilt bidrag. Procentsatsen bakom hela formeln ger den mängd solenergi som kan produceras i hela Sverige. Bidragen ger randvillkoren, formeln ger summa solceller. Enkelt!

Det ska vara så mycket att folk blir nöjda, men inte så mycket att det påverkar etablerade strukturer i energibranschen.  

Det finns tre parter i Sverige som har mycket att förlora på småskalig lokal generering av elenergi: Det är energibolagen, vars intäkter minskar; det är elhandelsbolagen, vars intäkter minskar; och det är slutligen staten, vars energiskatt och moms minskar. 

Och naturligtvis politiker som sitter i knät på Vattenfall!

Miljöavståndet till Tyskland är enormt. Tyskland har i dagsläget 800 gånger mer solenergi installerad än Sverige. Summera ihop alla solceller som finns i Sverige i dag. Installera hela denna mängd på en vecka, och gör det varje vecka, vecka ut och vecka in, året runt. Då tar det 16 år för Sverige att få vad Tyskland har idag.

I Tyskland arbetar närmare 300 000 personer inom solenergibranschen, ett resultat av att tysk industri och forskning arbetat med frågan under mer än 30 år. Feed-in-lagen medför att staten tar ett långsiktigt ansvar och initiativ och att staten har en strategi för ett långsiktigt hållbart energisamhälle.

I Sverige tror vi att vi är bra på solenergi. Detta är helt fel, det är en chimär som energibolagen och makthavare vill att folket skall tro på. Egentligen är vi långt nere på den nedre delen av skalan, bland både i- och u-länder.

Miljöpartiet har förespråkat och förespråkar förnyelsebar energi. Hur kan de då i tysthet hålla med om ett system som gynnar Vattenfall och de stora energibolagen?

Det är troligt, rent av sannolikt, att ett stort antal namnkunniga, högt utbildade personer i Miljöpartiets ledning, har tunnelseende. Hade Miljöpartiet haft koll på Tyskland, hade de naturligtvis gett hals någon gång under de 22 år som gått sedan 1993, då den tyska delstaten Aachen införde feed-in-lagen. Eller någon gång under de 15 år sedan april 2000, då Tysklands miljöminister Joschka Fischer från Die Grüne tog ett stort energisteg framåt och klubbade igenom feed-in-lagen för hela Tyskland. 

All internationell teknisk utveckling inom solenergi har passerat Miljöpartiet obemärkt.

Googlar man på feed-in och det svenska Miljöpartiet får man ingen träff.

Det är dags att ta bladet från munnen och visa var ni står i frågan! Var är Åsa Romson och var är Gustav Fridolin?

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.