Debatt: "Samarbetet med NSA måste avbrytas"

Tio dagar efter Barack Obamas blixtvisit i Stockholm den 4 september i fjol tilldelades Chelsea Manning årets Sean MacBride-pris i Immanuelskyrkan. Utdelare var International Peace Bureau, som fick Nobels fredspris 1910. Priset till den fängslade Manning mottogs av den förra arméöversten Ann Wright, som avgick i protest mot Irakkriget. Jag hade inbjudits för att tala om NSA-affären och ställde frågan om det var möjligt att förena individuell integritet med statens säkerhet. Sex månader senare, med nya avslöjanden om NSA:s intrång i våra privatliv, är frågan ännu mera aktuell.

Själva avlyssningen av medborgare, företag och organisationer är inte ny, men det som skiljer den från till exempel Säpos, FBI:s och Stasis, är den globala räckvidden, den enorma volymen och det maktfullkomliga sättet på vilket avlyssningen utförs av en demokrati.

Jag stötte på NSA redan under min tid i Europaparlamentet (EP). 2000 inledde EP en undersökning av det globala avlyssningssystemet Echelon där samme undersökande journalist som idag, Duncan Campell, presenterade en rapport i juli 2001.

Där fastslogs att Echelon hade kapacitet för näst intill total avlyssning av alla fax, telefonsamtal, internetmeddelande och email i privat bruk. Systemet byggde på samarbete mellan USA, England, Kanada, Australien och Nya Zealand.

Den förre NSA-anställde, journalisten Wayne Madsen, vittnade om att Echelon troligen utnyttjades av amerikanska företag för att vinna ekonomiska fördelar, och att Amnesty och Greenpeace också avlyssnades. Enligt Madsen fanns det också en tusensidig NSA-dossier om prinsessan Diana, på grund av på hennes aktivitet mot landminor. Rapporten ställde frågan om EU:s medborgare hade tillräckligt skydd mot underrättelsetjänsternas verksamhet och huruvida Echelon bröt mot individens fundamentala rättigheter. Den bad FN:s generalsekreterare att undersöka hur artikel 17 i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som garanterar skyddet av privatliv, låg i linje med den tekniska utvecklingen. Den uppmanade också medlemsländerna att framförhandla med USA en liknande uppförandekod som EU har för dessa frågor. Mig veterligt har ingen svensk regering följt den uppmaningen. Under min tid i FN (2000-2004) och i samband med Irakkriget avslöjades det att NSA hade avlyssnat Kofi Annan och medlemmar av Säkerhetsrådet. Sannolikt var också mitt arbetsrum avlyssnat under Sverige EU-ordförandeskap 2001.

Den 29 juni 2013 rapporterade tyska Der Spiegel, att NSA i nutid också avlyssnade olika EU-institutioner som i Bryssel och Washington.

New York Times kallade Snowdens avslöjanden en jordbävning, som bland annat ledde till att en lång rad kongressmän har ifrågasatt NSA, och att tidigare hemliga domstolsbeslut om NSA frisläppts. I Stockholm tycktes Obama ha tagit intryck, när han medgav att risken av missbruk är större idag än någonsin tidigare och att han bett sitt team, jurister och andra experter se över lagstiftning och översyn. Den 11 september släppte Snowden ännu en het potatis: NSA ger sedan mars 2009 avtalsmässigt obearbetade underrättelsedata till Israel.

Sedan dess har det ena pinsamma avslöjandet efter det andra spridits över världen och förorsakat inhemska debatter och internationella friktioner. Brasilien köpte Jas i stället för amerikanskt jaktflyg, en arg Angela Merkel ringde Obama, och Frankrikes utrikesminister protesterade offentligt mot NSA:s månatliga insamlande av 70 miljoner franska samtal.

Men i Sverige var tystnaden och likgiltigheten pinsamma. Även efter att det hade avslöjats att svenska FRA var en av NSA:s nyckelpartners, sa Carl Bildt att det låg i Sveriges intresse att samarbetet fortsatte. Och social­demokraternas talesmän tycks ha totalt förtroende för FRA.

Enligt Wilhelm Agrell har Sverige blivit en underleverantör till NSA. Det liknar Sveriges roll som en underleverantör till den USA-ledda krigsstrategin i Afghanistan.

Spelar det inte heller någon som helst roll för våra riksdagsledamöter att NSA och Israel i största hemlighet ”samarbetar nära mot underrättelsemål ”? Något som väckt farhågor i USA om att rådata från NSA kan användas av Israel för att till exempel döda iranska forskare.

Har palestinier drabbats av detta samarbete?

Bostonprofessorn och förre officeren Andrew J Bacevich har frågat sig om Manning och Snowden är patrioter. Svaret hänger ihop med en annan fråga, menar Bacevich, som förlorade en son i ett krig han var emot, Irak: till vem ska militärer och underrättelsefolk visa sin lojalitet? Till staten eller nationen?” Vad händer om inte statsintresset överensstämmer med nationens?

Utan Daniel Ellsbergs avslöjande av the Pentagon Papers hade Vietnamkriget pågått ännu längre. Tusentals liv sparades på det sättet av Ellsberg.

Utan Wikileaks hade vi aldrig fått veta om rättsvidriga angrepp på civila och andra kränkningar av krigets lagar i Irak och Afghanistan.

Katrine Gunn, som för tio år sedan avslöjade att hennes arbetsgivare, engelska FRA, inför Irakkriget olagligt avlyssnade FN, arresterades, avskedades och ställdes inför domstol.

Vi behöver en lex Maria för visselblåsare som Gunn och Snowden. Ordföranden i Advokatsamfundet, Anne Ramberg har varit föredömligt tydlig. Hon menar att civil olydnad ibland är nödvändigt för att bevara ett rättssamhälle.

Vi behöver både säkerhet för staten och integritet för individen.

Men debatten kring NSA/FRA visar med emfas att vi behöver ökad insyn och skarpare regler kring de organ som är satta att å våra vägnar avlyssna och förekomma brott.

Det krävs också en annan typ av internationellt samarbete.

I Interpol samverkar 190 länder. Allt vad som görs, sker i enlighet med rådande lag och i en anda av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, slår organisationen fast på sin hemsida.

Europol, med säte i Haag och 800 anställda, är en fullvärdig EU-myndighet sedan januari 2010. Dess syfte är hjälpa EU:s medlemsstater till ”ett närmare och effektivare samarbete i kampen mot organiserad internationell brottslighet och terrorism”. Bland personalen finns företrädare för EU:s nationella rättsvårdande organ (polis- och tullväsen, invandringsmyndigheter med mera).

Med andra ord: det finns andra att samarbeta med än NSA, och det kan ske under demokratisk insyn och kontroll.

Den expertpanel som Obama tillsatte efter Snowdens läckage föreslog införandet av en ”förstasidesregel” (front-page rule), dvs. att regeringen endast får genomföra hemliga program som kan försvaras, i händelse av att ett avslöjande hamnar på en tidnings förstasida.

Det är hög tid att inse att vi aldrig får en hållbar säkerhet för staten utan individuella rättigheter för statens medborgare. Vi bör också lagstifta därefter, nationellt och internationellt.

Pierre Schori
Socialdemokratisk politiker och före detta statsråd och diplomat.