Debatt: Pensionen ska gå att leva med – inte bara att leva på

Det är inte bara pensionens storlek som är viktig. Var pengarna har placerats är också centralt. AP-fonderna har ett stort ansvar i detta, anser riksdagskandidaterna Annami Löfving och Kenneth Hermele (Fi).

Med 1200 miljarder av våra skattepengar kan AP-fonderna bidra till rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter – eller till motsatsen. Sorgligt nog investeras våra framtida pensioner idag i några av de mest miljöförstörande verksamheterna i världen, i företag som bryter mot mänskliga rättigheter och som ägnar sig åt markrofferi.

Några exempel: AP-fonderna har tillsammans andelar i 133 av världens 200 mest koldioxidintensiva kol-, olje- och gasföretag, värda 32 miljarder kronor. Investeringar görs också i vapentillverkning, i bolag som är inblandade i tillverkning av kärnvapen, samt i gruvbolag som bryter mot internationella riktlinjer för mänskliga rättigheter och miljö. Kanadabaserade gruvjätten Barrick Gold, där AP-fonderna har 120 miljoner kronor investerade, har dömts till stora böter för miljöbrott vid gruvan Pascua-Lama på gränsen mellan Chile och Argentina. Exemplen kan mångfaldigas. (Se många fallstudier på www.schysstapensioner.nu.)

Motstånd mot exploatering, nedsmutsning och utarmning av naturresurser i samband med dessa företags prospektering och utvinning leder ofta till våldsamma sammanstötningar mellan lokalbefolkningen och militär och polis. Ursprungsbefolkningar och småbrukare som lever nära naturen ser sina rättigheter till mat och rent vatten kränkas, men riskerar att mötas av våld när de försvarar sina rättigheter. Ett av många exempel på detta finns i bergsområdet Kimsakocha i Ecuador där det pågår stora demonstrationer mot en planerad gruva. Småbrukare och ursprungsfolk, framför allt kvinnor, har gått samman för att stoppa mineralutvinningen i området, vilket lett till arresteringar med anklagelser om terrorism, provokation och sabotage. AP-fonderna hade fram till mitten av 2013 mångmiljoninvesteringar i gruvbolaget IAMGOLD och bär därför ett ansvar för de kränkningar av mänskliga rättigheter som sker i området.

Sveriges aktiva bidrag till miljöförstörande och människorättskränkande verksamhet via pensionskapitalet möjliggörs genom att regelverken för AP-fonderna låter hänsyn till etik, miljö och mänskliga rättigheter vara underställt avkastningsmålet.

Vi vill att avkastningsmålet ska underställas de krav som respekt för mänskliga rättigheter ställer, endast sådana investeringar är värdiga att bygga framtidens pensioner på. Avkastning från sådana ”schyssta” investeringar vill vi använda för att påskynda en omställning mot ökad hållbarhet.

Idag har vi kunskap om att vi måste lämna minst 80 procent av världens funna fossila tillgångar under marken om vi ska ha en chans att klara våra klimatmål. Redan i utredningen Etiken, miljön och pensionerna (SOU 2008:107) konstaterades att AP-fonderna endast har en marginell direkt påverkan på portföljbolagens arbete med etik och miljö, vilket betyder att påtryckningsarbete inte kommer leda till nödvändiga förändringar.

Därför är det häpnadsväckande att regeringen inte gjort mer för att ställa om regelverket för våra pensionsinvesteringar i en riktning där respekt för miljö och mänskliga rättigheter är självklara utgångspunkter.

Fi anser att reglerna för AP-fonderna är otidsenliga och i behov av omedelbar förändring. Vi vill att direktiven till AP-fonderna skrivs om så att investeringarna sker med respekt för mänskliga rättigheter och miljö samt bidrar till internationella klimatmål.

Glädjande nog ser vi idag ett blocköverskridande stöd i den riktningen, men riksdagens två största partier – Socialdemokraterna och Moderaterna – har hållit emot. Det var därför förvånande men goda nyheter när samtliga riksdagspartier (utom Sverigedemokraterna som inte fick delta) plus Fi vid en partiutfrågning i helgen i Stockholm höll med om att AP-fondernas mandat borde göras om.

Men slaget är förstås inte vunnet med detta erkännande, det är nu det svåra börjar. Först måste vi se till att partierna verkligen infriar detta löfte och att en process sätts igång som sätter ekologisk hållbarhet och mänskliga rättigheter i första rummet. Processen måste också vara öppen och tillgänglig för folkrörelser och vakthundsorganisationer som idag utestängs från diskussionerna om hur pensionskapitalet ska styras.

Därför behövs Fi i riksdagen för att driva på så att våra pensioner inte längre kommer att förutsätta fortsatt exploatering av människor, miljö och kränkningar av ursprungsbefolkningar. Och detta gäller inte bara pensionskapitalets användning utomlands, det gäller i lika hög grad i Sverige: vi vill använda pensionskapitalet till att vrida utvecklingen i Sverige mot hållbarhet, nya energislag, nya transportsystem och ny infrastruktur genom att investeras framsynt och hållbart.

Annami Löfving, konsult i internationellt utvecklingssamarbete och riksdagskandidat för Feministiskt initiativ

Kenneth Hermele, ekonom och riksdagskandidat för Feministiskt initiativ.