Debatt: Nordeadirektörerna beter sig som sårade divor

Under 2015 fick Nordea böta 50 miljoner för sina bristande åtgärder för att minska pengatvätt. Året därpå fastnade de i Panamahärvan och visade sig ha tusentals hemliga konton för sina rikaste kunder som kunnat ägna sig åt pengatvätt och avancerad skatteflykt. Och nu 2017 är det tredje gången gillt för Nordea, som, tillsammans med Danske bank, återfinns i en internationell penningtvätthärva på flera miljarder.

Förspelet till det senaste avslöjandet ter sig dessutom som ett absurt folklustspel, men det är alltför riktiga bankdirektörer i Nordea, vd:n Casper von Koskull och ordföranden Björn Wahlroos som likt sårade divor rasar när Vänsterpartiet och regeringen föreslår att öka bankernas inbetalning till riskreserven, om staten skulle behöva rädda just bankerna. Nordea skulle få cirka två miljarder i ökade avgifter. 

”Då flyttar vi från Sverige”, säger Koskull.

Banksektorn kan inte bli föremål för expropriering och banksektorn kan inte vara en ko som man mjölkar ändlöst, säger Wahlroos.

Ytterligare en vecka tidigare, den 10 mars, hade Nordea årsstämma och en utdelning till aktieägarna på 25 miljarder kronor klubbades igenom. Tolv gånger så mycket som den föreslagna avgiften alltså. De fyra storbankerna gör tillsammans vinster på över 100 miljarder kronor 2016.

Vad säger oss detta sammantaget? Jo, att det är dags för bankerna att börja ta mer ansvar.

Det här handlar om ett systemfel. När en enda bank i Sverige kan dela ut 25 miljarder till sina ägare, och det är 61 miljarder i utdelning från de fyra bankbjässarna finns all anledning att öka kontrollen, se till att bankerna gör rätt för sig och faktiskt bidrar till samhället när de har råd med detta skandalösa utdelningsparty. Vänsterpartiet har nyligen föreslagit skatt på aktieutdelningar och finansiella transaktioner, eftersom det är tydligt att de ökade klyftorna i samhället i hög grad handlar om inkomst av kapital. 

När det gäller den upprepade penningtvätten har Vänsterpartiet följande förslag: 

Nordeas ledning borde kallas in till riksdagen för att i en offentlig hearing kunna frågas ut och lägga korten på bordet kring sina affärer. Vi vill inte behöva se ett fjärde, femte eller sjätte avslöjande i media.

Lagar och regler måste skärpas så att vi säkrar att ingen bank kan ägna sig åt att hjälpa skatteflyktingar och åt penningtvätt. 

Inför anmälningsplikt för misstänkt skatteflykt och tvinga bankerna att betrakta alla juridiska personer i skatteparadis som högriskkunder som tvingar dem att vidta kontrollåtgärder i ett tidigt skede mot penningtvätt samt anmälningsplikt för detta.

Bankerna ska offentliggöra listor på de länder man verkar i och med de företag man samarbetar med för att möjliggöra granskning.

Det krävs krafttag för att upprätta offentliga register över företags och stiftelsers verkliga ägare. Sverige bör vara pådrivande för detta.

Vi konstaterar också att dagens finanssystem gjort samhället och skattebetalarna ansvarig för förlusterna medan vinsterna – och makten – i hög grad förblir privata. Dagens storbanker spelar en så avgörande roll i samhällsekonomin att de blivit ”too big to fall”, som det heter på ekonomspråk, för stora att gå omkull. Därför tvingas staterna i slutändan allt som oftast vara de som tar den absolut största delen av riskansvaret så att bankerna och banksystemet inte kraschar i tider av kris. I finanskrisen 2008–2009 gick staten in och bistod bankerna, bland annat Nordea, med miljardbelopp. 

Och därför klingar Casper von Koskulls och Björn Wahlroos ramaskrin så falskt. Vi kan inte fortsätta ha en situation där bankernas direktörer och ägare tar stora risker i jakten på maximal vinst. Och sedan skriker högt när de ska vara med och betala ens en mindre del av försäkringen.

Därför föreslår Vänsterpartiet också en bankdelningslag, där enbart den traditionella verksamheten ska omfattas av riskreserven. Skattebetalarna ska inte subventionera bankernas finansiella spekulation.