Människorättskränkningarna uppdagades i en rapport från Schyst resande redan 2012, men trots detta har charterarrangörerna inte lyckats bidra till att förbättra situationen, visar en ny granskning. Det är dags att charterbolagen kartlägger riskerna i leverantörsledet och tar det förebyggande arbetet på allvar, skriver Helena Myrman.

Aldrig tidigare har så många människor rest till så många platser. 2013 slog turismen rekord med än 1 miljard resor till annat land. Och under första halvan av 2014 reste 22 miljoner fler jämfört med förra året, enligt den senaste rapporten från UNWTO:s världsturismbarometer.

Att vi blir fler turister ställer också högre krav på industrin. Allt för många researrangörer saknar ett aktivt och sammanhållet arbete för bättre arbetsvillkor, miljöhänsyn och respekt för lokalbefolkningens rättigheter och möjligheter. Kort och gott brister de i sitt ansvarstagande i leverantörskedjan.

I rapporten Ingen solskenshistoria granskade Fair Trade Center och Schyst resande 2012 arbetsvillkoren på hotell i Thailand och Turkiet som anlitades av Apollo, Ving och Fritidsresor. Under granskningen uppdagades grova kränkningar av mänskliga rättigheter på ett tvätteri i Phuket som anlitades av hotell som Fritidsresor och Ving använde. Där tvättades handdukar, sängkläder och andra textilier för hotellens räkning.

I den uppföljning som har gjorts i september 2014 konstateras att merparten av kränkningarna av mänskliga rättigheter på tvätteriet fortgår. Fortfarande är migranternas tillfälliga pass och arbetstillstånd beslagtagna av arbetsgivaren, vilket innebär att de är helt i händerna på arbetsgivaren och de kan varken byta arbetsplats eller lämna orten. I praktiken utsätts de för tvångsarbete. De flesta migrantarbetare arbetar tio timmar om dagen eller mer och får ingen övertidsersättning. Betald semester eller föräldraledighet existerar inte heller för migrantarbetarna på tvätteriet, vilket strider mot den thailändska lagen. Den enda förbättring som har rapporterats är att arbetarna nu får betalt enligt den lagstadgade minimilönen, vilket tidigare inte var fallet.

Det är förstås anmärkningsvärt att kränkningar har pågått under flera år utan att charterarrangörerna har lyckats bidra till att förbättra situationen. Men det är också viktigt att våga se att de undermåliga arbetsvillkoren på tvätteriet är endast ett exempel på missförhållanden i leverantörsledet.

Det är dags att charterbolagen kartlägger riskerna i leverantörsledet och förebygger att liknande situationer uppstår i enlighet med FN:s ramverk för företag och mänskliga rättigheter.

Det återstår fortfarande en del att göra när det gäller researrangörernas CSR-arbete. Jämfört med andra branscher ligger charterföretagen fortfarande långt efter när det gäller att arbeta handfast med etiska krav på leverantörerna och föra en konstruktiv dialog med fackförbund och ideella organisationer.

Resenären ska kunna resa till paradisstranden i trygg förvissning om att resan bidrar till utveckling och att både människor och natur mår bra av besöket.