Debatt: Murar, misär och Juncker

Juncker kommer inte kämpa för kvinnors rättigheter, för flyktingar eller för att hjälpa alla dem vars liv är i ruiner efter Euro-krisen. Istället får EU nu mer av detsamma – mer av elitens, byråkratins och högerns EU-politik, skriver Malin Björk (V).

Imorgon, tisdag, ska Europaparlamentet rösta om kommissionens nya ordförande. Efter uppgörelser bakom stängda dörrar där de stora grupperna – i vilka Moderaterna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ ingår – har gjort upp om maktpositionerna i EU, finns egentligen ingen annan kandidat än den kristdemokratiske Luxemburgaren Jean-Claude Juncker.

"Business as usal" i EU med andra ord. Men vad innebär det rent faktiskt politiskt, vad står Juncker för utöver att han verkar vara något av en trött EU-dinosaurie?

När Juncker besökte Europaparlamentets grupper förra veckan lovade han runt i alla mindre grupper, utom i vänstergruppen. Till Liberalerna lovade han mer egna pengar till EU medan han hos EFDD (där SD ingår) lovade att han inte är federalist. Hos de Gröna var han emot både fracking (kontroversiell utvinningsmetod av gas och olja) och genmodifiering och hos ECR lovade han britterna mer frihet. Förslag som det återstår att se hur han tänker kombinera eller genomföra.

Kanske var han trött när han besökte oss i vänstern, men då var polityren borta. På frågor om abort, jämställdhet och våld mot kvinnor pratade han om nationell kompetens och familjen. Han sa nej till en ny jämställdhetsstrategi och nej till EU-lagstiftning mot våld mot kvinnor. På frågan om ekonomisk politik och den växande fattigdomen i EU svarade han att EU inte bär något som helst ansvar för krisen, och att han är stolt över EUs agerande. Åtstramningarna har varit och är bra.

Juncker utstrålade en världsfrånvändhet som inte går att ta på ens om jag hade velat. Men värst var ändå hans utläggningar om EU:s flykting- och gränspolitik. På frågan om Fort Europa svarade han att de som röstade på högerextrema partier i många fall gjorde så för att de upplever att Europa inte erbjuder tillräckligt skydd mot "illegal invandring"! Frontex måste få betydligt större anslag för att stänga gränserna, menade han. Termen "illegal invandring" återkom flera gånger. För den som tvivlar finns uttalandet på video.

Dessa uttalanden kommer samtidigt som Amnesty släpper en skrämmande rapport om konsekvenserna av EU:s flyktingpolitik, det som ofta kallas Fort Europa. Hundratals människor har dött, bara senaste året, och än fler är saknade och antas döda. Murarna runt EU är både symboliska och fysiska. Det handlar om människor som trycks tillbaka ut i havet i skrala båtar, om höga taggtrådsstängsel, om gummikulor och om biometriska gränskontroller. För den som kommer förbi alla dessa hinder väntar ofta lång och omänsklig väntan, ibland i fängelser eller tältläger, en behandling som i alla led bryter mot internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter.

För att skapa ett solidariskt och öppet Europa krävs en ny politik på flera områden. Vi behöver bland annat en ny syn på den ekonomiska politiken. Att bygga upp istället för att riva ner sociala skyddsnät och offentlig service borde vara en prioritet, att skapa lagliga flyktingvägar in i Europa och ett värdigt mottagande liksom att stå upp för en mer jämlik och jämställd framtid!

En man som försöker locka extremhögerns väljare tillbaka genom att ta över deras argument kan aldrig leda EU in i framtiden. Juncker kommer inte kämpa för kvinnors rättigheter, för flyktingar eller för att hjälpa alla dem vars liv är i ruiner efter Euro-krisen. Istället får EU nu mer av detsamma – mer av elitens, byråkratins och högerns EU-politik. Baklänges in i framtiden.

Det blir tydligt att det är vänstern som har alternativen och som vågar se verkligheten: att vi lever i en värld som är rund; att åtstramningens konsekvenser är farliga, att demokratin inte kan sättas på undantag, och att människor på flykt måste mötas av medmänsklighet, inte av murar, gummikulor och militära insatser.

Att högerns Europaparlamentariker röstar för sin man Juncker är begripligt. Men jag har svårt att se hur de som säger sig stå för en human flyktingpolitik, för kvinnors rättigheter, och för ökad jämlikhet överhuvudtaget kan överväga att lägga sin röst på Juncker?

Omröstningen är hemlig, men jag tycker det enda rimliga är att de svenska Europaparlamentarikerna redovisar för väljarna hur de röstar.

Det kommer iallafall jag att göra!