Debatt: "Miljöpartiet måste sluta fega om klimatet"

Sedan riksdagsvalet 2010 har Miljöpartiets ambitionsnivå sänkts. Detsamma gäller väljarnas stöd för partiet. Partiledningen tycks resonera att om vi ska lyckas växa som parti måste vi slipa av våra kanter. Men om ingen vågar vara radikal kommer ingen annan att tacka ja till en debatt, skriver Lorentz Tovatt, språkrör för Grön Ungdom.

För bara sex år sedan föreslog Miljöpartiet att priset på fossila drivmedel skulle höjas med två kronor per liter. Då låg vi i opinionsundersökningarna stadigt över 10 procent och vi landade på över 7 procent i riksdagsvalet 2010. Sedan dess har ambitionsnivån sänkts. Detsamma gäller vårt stöd i riksdagen. Det har alltså visat sig vara en dålig strategi att inte våga tala öppet om vår tids stora utmaning. 

Det är en märklig tid vi lever i. Under åtta år har politik aktivt snuttifierats av den förra regeringen. Politik har förminskats till att handla om enstaka hundralappar mer i plånboken hit och dit, till “regeringsduglighet” och till personfixering. Detta bär främst moderaterna ansvaret för. Men andra partier har mer eller mindre självmant anammat den politiska diskursen. 

Det här har skett samtidigt som vi vet hur stora våra gemensamma utmaningar är. Klimatförändringarna är redan här och skördar redan nu hundratusentals liv årligen. De globala utsläppen fortsätter att öka och Sveriges utsläpp är ungefär åtta gånger så stora som de borde vara om man jämför med vad som är långsiktigt hållbart.

Med denna utveckling har Miljöpartiet en unikt viktig roll att fylla. Partiet kan vara den enda kraften i svensk politik som faktiskt på riktigt pratar om global solidaritet. När de partier som tidigare stod upp för de stora och globala frågorna just nu följer med i Moderaternas triangulering mot gråhet skulle Miljöpartiet kunna utmärka sig. 

Och självklart har detta också skett till viss del. Vi har tydligast stått upp för rätten att röra sig fritt och fly från krig och förtryck. Det är också vi som satte klimatfrågan på dagordningen i EP-valet och det var vi som oftast lyfte klimatet i den senaste valrörelsen. 

Men trots detta har det hänt något på vägen. Partiledningen har inte varit villig att ta i de lite mer obekväma klimatfrågorna. Ambitionsnivån när det gäller till exempel bensinpriset har sänkts från två kronor till endast 70 öre. Men inte ens denna siffra är man villig att kommunicera rakt av. Detta trots att bilister betalar betydligt mindre för drivmedel idag jämfört med för 20 år sedan, till följd av hur effektiva våra bilmotorer blivit. Man har inte heller vågat tala öppet om partiets politik för att minska köttets eller flygets klimatpåverkan. Eller att vi vill göra om reseavdraget så att det gynnar de som behöver bilen mest, men missgynnar de som fuskar till sig tiotusentals kronor om året och som bor i välbärgade förorter i storstäderna. 

Partiledningen tycks resonera att om vi ska lyckas växa som parti måste vi slipa av våra kanter. Men ändå verkar denna strategi vara felaktig, vilket framförallt två saker pekar på. För det första ser vi nu resultatet av vår strategi – vi minskar i riksdagsvalet. En mellanmjölkspolitik tycks vara ännu mindre attraktiv än en radikal politik. För det andra märkte vi i valrörelsen att klimatfrågan inte lyftes alls. Det beror delvis på att de politiska skiljelinjerna i klimatfrågan har minskat. Om ingen vågar vara radikal kommer ingen annan att tacka ja till en debatt, eftersom det knappt blir en debatt. 

Istället måste vi inse att ett sju-procentsparti inte kan vara vän med alla. En tuff och rättvis klimatpolitik kommer alltid att skapa fiender, men det måste vi stå för. För det behövs om vi ska kunna få ner utsläppen på en nivå som är globalt hållbar. 

Det finns förstås många orsaker till klimatpolitikens misslyckande. En av dem är att den utomparlamentariska miljörörelsen inte lyckats tillräckligt väl. Och Miljöpartiet har fortfarande den skarpaste politiken på området. Men i framtiden måste man våga stå för det på allvar. Bara då får vi upp frågan på dagordningen, och bara då kan vi börja förändra på riktigt.