Debatt: Löfven borde verka för en organiserad Grexit

Den grekiska statsskulden har passerat alla gränser. Den ligger nu på 300 miljarder euro eller över 170 procent av Greklands BNP. Under sex års tid har Grekland skurit ned och stramat åt ekonomin, samtidigt har skulden bara ökat liksom de sociala och ekonomiska problemen i landet.

I det här läget har EU nu enats om att fortsätta på den inslagna vägen. Flitigt påhejade av nationalistiska sannfinländarna lyckades Finland och andra åtstramningsländer driva eurogruppen till att kräva ytterligare åtstramningar och privatiseringar (ledda från Luxemburg!). Syftet är uppenbart att underminera och förnedra Syrizaregeringen och tvinga dem göra allt de gick till val på att inte göra.

I söndags skulle vi haft sammanträde med EU-nämnden tillsammans med statsminister Stefan Löfven för att lägga den svenska positionen om EU-krisen. Men när EU-toppmötet ställdes in med kort varsel blev det inte heller något sammanträde med EU-nämnden. Det var synd. Det hade varit hög tid för den svenska regeringen att komma ut på banan och erbjuda något annat än fortsatta åtstramningar.

Det enda vi kan veta säkert är att den föreslagna medicinen bara kommer göra patienten sjukare. Snart kommer vi stå där igen med en ny skuldkris och ännu större sociala problem i Grekland. Den svenska linjen måste därför vara att erbjuda något annat. Greklands skuld måste skrivas av och omstruktureras. Detta ska förstås göras mot att landet genomför viktiga åtgärder för att få ordning på ekonomin. Inte minst måste skattesystemet omstruktureras och effektiviseras, något som också står högt upp på regeringspartiet Syrizas dagordning. Här skulle Sverige kunna spela en viktig roll. Som världsledande inte skatteuppbörd skulle vi kunna hjälpa Grekland att få ett system som verkligen ser till att skatterna tas in och tillfaller landet.

Men den verkliga elefanten i rummet är EMU. Precis som nationalekonomen Jonas Vlachos skrev i Dagens Nyheter i en flitigt delad artikel i söndags borde Grekland aldrig ha släppts in i EMU-området. Man har aldrig uppfyllt kriterierna för ett medlemskap och anslutningen är en del av problemet. Med euron tvingas Grekland föra samma penning- och räntepolitik som Tyskland, trots att man skulle behöva något helt annat. Om Grekland kunde lämna euron skulle den nya valutan få ett nedskrivet värde gentemot andra valutor och landets nu stillastående export- och turistsektor skulle kunna få fart. Minns när vi i Sverige lämnade den fasta växelkursen i början av 1990-talet och vår ekonomi kunde ta fart.

Ska Grekland lämna euron måste det ske organiserat och med ambitionerna att finna lösningar på dagens problem. Ett organiserat utträde kan ses som slutet på en slags relation (euron) som sedan får övergå i något annat (ett vanligt EU-medlemskap). En annan komplikation är förstås att Syriza och det grekiska folket inte vill lämna euron. Å andra sidan har de aldrig blivit erbjudna ett trovärdigt alternativ till EMU.

Ett organiserat euroutträde liksom en lösning på den grekiska krisen är frågor för hela EU. Därför är det hög tid att Stefan Löfven och den svenska regeringen nu tar bladet från munnen och presenterar ett alternativ till den misslyckade åtstramningspolitiken. Att tiga i det här läget är att bli medskyldigt till att Grekland successivt pressas ut för ruinens brant.

Är det för sent att presentera ett alternativ? Kanske. Å andra sidan är jag rätt säker på att vi snart står där igen med inställda betalningar och med en krympande grekisk ekonomi. Därför måste Stefan Löfven och svenska regeringen nu stå upp för en hållbar lösning av Greklands kris, med skuldavskrivningar, rättvisa åtgärder och ett organiserat utträde ur euron.

,