Debatt: Lex Laval rivs upp idag: ”Vi gjorde det tillsammans”

I november 2004 satte vi i fackförbundet Byggnads ett skolbygge i Vaxholm i blockad. Anledningen var att det lettiska byggföretaget Laval inte ville teckna kollektivavtal med oss. De hade tidigare varit verksamma i Sverige och då tecknat avtal med oss, men denna gång valde de att låta bli. Anledningen till detta var att Svenskt Näringsliv ville krossa den svenska modellen, och de använde sig av det lettiska byggföretaget som en murbräcka.

Jag arbetade då som ombudsman på Byggnads avdelning ”Byggettan” i Stockholm och stod själv med lussebullar och termoskaffe och vaktade utanför grindarna. Vi i facket visste att börjar man ställa arbetare emot varandra utifrån nationalitet, då kommer det att gå illa. Då kommer människor att fara illa, diskrimineras och utnyttjas. Då kommer olyckorna att öka. Då kommer främlingsfientligheten få fäste.

Vi fackligt aktiva i Byggnads kritiserades hårt av arbetsgivarorganisationer och borgerliga politiker. ”Ni är protektionister som bara bryr er om era egna löner”, sa de. ”Ni vill skicka hem alla utländska arbetare till sina hemländer”, sa de.

Men det har aldrig varit vårt mål eller våra ord. Vårt mål är, och har alltid varit, att stå enade mot arbetsgivarna så att alla byggnadsarbetare kan jobba under schyssta villkor. Och då menar vi verkligen alla. Det är det vi kämpat för sedan 1889. Det är det som är hela tanken bakom kollektivavtal. Det handlar om jämlikhet och solidaritet och att vi som säljer vår arbetskraft måste stå enade.

Svensk lagstiftning ändrades för att passa EU-direktiven sas det, men den svenska lagen – Lex Laval – inskränkte i själva verket fackets handlingsutrymmet i ännu större utsträckning än direktivet. Lagen klubbades igenom 2010 av en borgerlig regering.
Sedan dess har facket inte haft någon möjlighet att kontrollera löner och villkor för utländska företag. När Sverige gick med i EU lovades den svenska fackföreningsrörelsen att den svenska modellen skulle lämnas orörd, men så blev det alltså inte. Vi i facket fråntogs våra verktyg och utländska byggnadsarbetare som kommer hit för att jobba på svenska byggen blir idag ofta utnyttjade.

Ett av de stora problem som vi tampas med handlar om att många skrupelfria byggbolag inte drar sig för att förse sig med vinster på vilka villkor som helst. Deras enda konkurrensfördel är sämre arbetsvillkor och lägre löner. Medan arbetsgivaren ökar sitt pensionssparande och köper sommarstuga, går arbetaren hem till sin barack, äter en skål snabbnudlar till middag och facetime:ar med familjen hemma i Litauen, eller Polen, eller Rumänien.

Byggnads har nu under många år agerat blåslampa för att få regeringen att förändra den osunda konkurrens som råder i den svenska byggbranschen. Detta är en av de viktigaste frågorna för Byggnads medlemmar och många av de svenska byggföretag som inte vill vara med i låglöneracet. Att lex Laval idag rivits upp är en stor seger för den fackliga kampen. Alla våra medlemmar kan sträcka på sig idag.
 
Den svenska modellen har äntligen fått något av en revansch, men det finns mer kvar att göra. För så länge EU-direktivet om utstationerad arbetskraft har sin nuvarande formulering så kommer vi i facket aldrig att kunna kräva att utländska företag betalar ut samma löner som de svenska. Så nu häller vi mer fotogen i blåslampan och fortsätter den fackliga kampen.

Men först ska vi fira.

Tack, Sveriges byggnadsarbetare.
 
Vi gjorde det tillsammans.