Debatt: Låt de afghanska barnen stanna

Nästan ett år har gått sedan Sverige införde den nya tillfälliga lagen för att begränsa antalet asylsökande. Från Grön Ungdoms håll har kritiken varit tydlig: restriktionerna borde aldrig ens ha övervägts. Alla som förespråkar solidaritet har nu ett ansvar att kämpa för att lagen ska bli så kortvarig som möjligt. Sverige måste återgå till en öppen politik. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

En viktig del av migrationsuppgörelsen var att de nya reglerna inte skulle tillämpas retroaktivt. Barn och barnfamiljer som redan befann sig i Sverige när den tillfälliga lagen antogs skulle få permanent uppehållstillstånd. Nu ser vi oroande tecken på att detta inte kommer att bli verklighet.

Migrationsverket har nämligen antagit en praxis som innebär att många ensamkommande barn från Afghanistan bara får permanent uppehållstillstånd fram till sin 18-årsdag – därefter utvisas de. Särskilt anmärkningsvärt är det att många av barnen aldrig ens har bott i Afghanistan. Istället är de uppväxta på flykt i Iran, men där är de inte välkomna.

Migrationsverkets agerande har egentligen ingenting med den tillfälliga lagen att göra. Men konsekvenserna av praxisen blir att människor som skulle erbjudas en fristad i Sverige nu riskerar att utvisas.

Detta är oroväckande med tanke på situationen i Afghanistan. Talibanerna är på frammarsch och antalet säkra områdena blir allt färre. Redan idag är en miljon invånare internflyktingar i Afghanistan, och Pakistan har beslutat att skicka tillbaka hundratusentals flyktingar till landet. FN varnar för en humanitär katastrof. 

Svenska Afghanistankommittén menar att fler utvisningar riskerar att öka motsättningarna på plats, eftersom fler tvingas dela på knappa resurser. Många som skickas tillbaka riskerar också att värvas av väpnade grupper. Paradoxalt nog skulle följden bli ett ännu mer osäkert läge, med ytterligare individer på flykt. 

Runt om i Sverige sitter nu tusentals ungdomar och fruktar en framtid i ett land som många av dem aldrig besökt, där de saknar anhöriga och där de sannolikt behöver söka skydd från talibanterror.

Morgan Johansson, som är socialdemokrat och migrationsminister, försvarade i SVT Agenda 23 oktober Migrationsverkets beslut med att Sverige inte kan ”ta ansvar för alla Mellanösterns tonårspojkar”. Retoriken är förstås obehaglig, men ministerns passiva inställning är också en märklig hantering av situationen.

För det första är det olämpligt att migrationsministern försvarar ett myndighetsbeslut som trotsar en regeringsuppgörelse. Ingen ny överenskommelse har gjorts sedan regeringen meddelade att barn och barnfamiljer som sökte asyl före 24 november ska undantas från de hårdare reglerna. Driver Morgan Johansson en egen agenda i flyktingpolitiken?

För det andra stämmer det inte att alla tonårspojkar från Mellanöstern söker sig till Sverige; flera länder i närområdet har tagit ett betydligt större ansvar. Svepande formuleringar om komplexa skeenden riskerar att fördumma debatten. En minister borde veta bättre.

Sveriges statsminister Stefan Löfven beskriver gärna Sverige som en humanitär stormakt. Men för oss gröna är solidariteten med utsatta människor mer än bara fina ord. Nu är det tid för Morgan Johansson och regeringen att agera. Barnen som hotas att skickas till Afghanistan måste få möjlighet att stanna i Sverige.