Debatt: Kungen arbetar hårt? Nej, det är bara en myt

Kungen jobbar från sju på morgonen till omkring 12 på natten”, påstod en person med bakgrund inom hovet i en radiointervju häromåret. Det är en klassisk myt: hårdast av alla jobbar ledaren. Historien är full av berättelser om envåldshärskare, men också om demokratiskt valda ledare, som knappt får någon sömn alls för allt de vill hinna uträtta.

Det är bara det, att när hovet själva berättar om vad kungen faktiskt gör, finns det inget behov av några 17-timmarsdagar. Under 2016 hade kungen aktiviteter i kalendern bara under 145 dagar. Det var helt tomt på 220 av bladen. Den mest typiska dagen var alltså en dag då statschefen gjorde – ingenting.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Aktiviteterna finns loggade för alla som vill se, på kungahusets egen webbplats. Det är inget tvivel om att allting som är värt att berätta om finns med där. Hovets informationsavdelning snålar inte med att offentliggöra aktiviteter. Den 24 februari gick statschefen på gudstjänst. Den 8 maj såg han en pjäs på Dramaten. Och så vidare.

Hovet hävdar sålunda att kungen genomförde 234 aktiviteter under 2016. Det är verkligen inget mördande tempo: knappt två aktiviteter om dagen under de dagar som finns upptagna i kalendern – och sedan 22 veckors semester. Ännu mer fascinerande är att bara en femtedel, drygt 50 aktiviteter, hör ihop med statschefssysslan i traditionell bemärkelse: konseljer, utrikesnämnden, statsbesök och audienser.

Resten är ”arbete” bara om man verkligen gör våld på begreppet arbete. Luncher, middagar, konserter, gudstjänster, fotbollsmatcher – och då handlar det inte ens om tillfällen då kungen behöver göra ett framträdande, bara sitta och lyssna på prästen eller titta på bollen. För de allra flesta människor är detta knappast att jobba. 

Ingen har heller bett kungafamiljen utföra den typen av ”arbete”. Mycket få av kungligheternas aktiviteter sker inom ramen för något offentligt uppdrag. Hovet själva talar gärna om ”officiella uppdrag” och ”officiella plikter” – men den enda som egentligen har några uppgifter enligt lag och folkrättslig praxis är statschefen, kungen.

De ”uppdrag” som resten av kungafamiljen så gärna räknar upp, är aktiviteter som de helt på egen hand bestämt sig för att de ska syssla med. Det handlar om arbete i egna stiftelser och projekt, möten med folk de själva kommit på att de vill träffa, seminarier de blivit nyfikna på att besöka. Sådana initiativ är inte mer officiella (”härrör från eller representerar offentlig myndighet”) än det du och jag gör på vår fritid.

Hovet räknar generöst också, förstås. När kungen besökte sommar-OS i Rio i sex dagar, räknades det som sex aktiviteter. Och eftersom drottningen var med så blir det tolv pinnar i den totala sammanräkningen. Det som på normal svenska hade beskrivits som ett besök i Rio, blir alltså tolv aktiviteter i hovets kalender. Sånt småfuskande syns dock inte i sammanställningar över ”flitigheten” som till exempel brukar dyka upp i kvällstidningarna. 

Aktiviteterna i utlandet är särskilt intressanta att titta på. Kungen anses ju göra bra reklam för Sverige. Men 2016 noterar kungakalendern bara 17 utrikesaktiviteter, vilket utgör sju procent av de totala aktiviteterna. Ska man göra Sverige känt i världen, ska man nog vara ute i världen. Det är inte kungen. Och faktum är att han är ännu mer hemmakär än så. 77 procent av alla aktiviteter äger rum i Stockholm. Och vid hela 50 procent av aktiviteterna lämnar kungen inte ens Stockholms slott.

Har det någon betydelse då, hur mycket de kungliga gör på dagarna? Ja, myten om att kungafamiljen ”gör ett bra jobb för Sverige” spelar roll. De allra flesta har en ganska pragmatisk inställning till monarkin. De håller med om att den är daterad och principiellt problematisk – men knappast värd att bråka om. I alla fall inte så länge de tror att kungafamiljen gör ett bra jobb för Sverige. 

Kungahuset själva förstår att en modern monarki förväntas göra nytta. Därför fyller hovets informationsavdelning kungakalendern med flera hundra aktiviteter varje år, och tar i från tårna för att få det att se mycket ut. Men ytterst få dagar går åt till att representera Sverige. Den hårt arbetande kungafamiljen är och förblir en myt. Att vara kunglig är fortfarande att leva i en helt egen, privilegierad värld.