Debatt: Köttindustrin står för stora utsläpp

Johan Ehrenberg har rätt i att filmen Cowspiracy upprepar en gammal felaktighet om att animalieindustrin skulle stå för 50 procent av världens växthusgasutsläpp. Men det faktum att världens snabbt växande konsumtion av kött och mjölk står för 18 procent av världens utsläpp (se t ex ”Livestock´s Long Shadow”, FAO 2006) gör knappast animaliekonsumtionen mindre relevant som klimatproblem. Därför är det synd att Johan Ehrenberg gör sig skyldig till både felaktigheter och märkliga slutsatser i ledaren i Dagens ETC 26/11-15.

Johan Ehrenberg försöker framställa dagens storskaliga animalieproduktion till en naturlig del av planetens organiska liv. Som om det var av naturen givet att varje svensk måste konsumera 87 kilo kött per person och år. Eller att världens totala konsumtion måste ligga på ungefär 300 miljoner ton årligen.

Det är ju med djuruppfödningen precis som med allt annat; ju mer vi gör av det desto mer av jordens knappa resurser krävs och desto större blir utsläppen. Idag används en mycket stor del av Sveriges odlingsbara areal för att producera foder för våra 100 miljoner lantbruksdjur. Vi importerar dessutom en stor andel kraftfoder från andra länder, t ex ca 250 000 ton brasiliansk soja årligen. Svensk och internationell animalieproduktion är knappast en av naturen given process. Arbetsmaskinernas diesel, de fossila insatsmedlen, djurens avföring och idisslarnas metangasutsläpp bidrar sammantaget till att förvärra växthuseffekten. Visst har Ehrenberg rätt i att vi inte ska lägga skulden på kon, som individ. Men att inte se den industri som intensivuppfödda boskapsdjur ingår i är att helt (medvetet?) missa målet.

Ehrenberg har dessutom helt fel när han försöker friskriva animalieindustrin från skövlingen av regnskogen. Även om orsakssambandet ibland är komplicerat och faktorer samvarierar är den storskaliga boskapsuppfödningen en av de främsta orsakerna till att tropisk skog skövlas i stor skala. Nämnda FAO-rapport pekar med önskvärd tydlighet på det förhållandet.

Johan Ehrenberg filosoferar kring att jorden kan husera ”miljoner hjordar av betesdjur”. Då borde han också svara på vilka marker det är som ska tas i anspråk. Och hur kan han garantera att en storskalig satsning på miljontals nötkreatur som ”naturbete” inte leder till att värdefull mark kommer att exploateras. Det är ju precis den utvecklingen vi har sett hittills; där skog skövlas och savannmark läggs om till djurproduktionsenheter. En intressant utveckling man sett i bl a Brasilien är att de s k ”naturbetesdjuren” ändå föds upp med soja eftersom fodret är billigt och kossan växer snabbt av det.

Jag vet inte hur många tunga forsknings- eller myndighetsrapporter som jag skulle kunna trava på varandra för att peka på det helt uppenbara: animalieindustrin står för stora utsläpp av växthusgaser. Och att det är utsläpp som snabbt växer och där vi idag helt saknar mål och styrmedel. Kanske räcker det med att citera Jordbruksverket, som inte är direkt kända för sin köttkritik: ”Vi i västvärlden behöver äta mindre kött för att utsläppen av växthusgaser från livsmedelsproduktionen ska minska. I synnerhet nötkött bidrar med stora utsläpp av växthusgaser. Vi behöver också äta mindre kött för att jordens resurser ska räcka till att producera mat åt alla. Det gäller alla köttslag” (”Hållbar köttkonsumtion”, Jordbruksverket, 2013, sammanfattningen, sid. 5).

Jag undrar hur det kunde komma sig att en så duktig skribent och debattör som Johan Ehrenberg kunde landa så fel i just denna fråga. Kanske kan svaret sökas i perspektivet. Ehrenberg talar konsekvent om kon, inte om djuruppfödningen som den storskaliga och resursslukande industri den är. Hur kommer det sig att det är mikroperspektivet som ska gälla i just den här frågan

Vi äter långt mer kött än vad som är hållbart. I Sverige står konsumtionen av animalier för ungefär lika stora utsläpp som våra 4,4 miljoner personbilar. Alla pratar om massbilismen, och det är bra. Men självklart borde en minskad köttkonsumtion också vara en målsättning i klimatkampen.

Dessutom, med mindre kött får vi möjlighet att behandla de djur som är kvar på ett mer naturligt sett. Där tror jag att jag och Johan Ehrenberg är rätt överens.