Debatt: Flyktingar sätts i burar – nu måste EU:s asylpolitik stoppas

Efter flyktingavtalet mellan EU och Turkiet har flyktingmottagandet i Europa nått nya bottennivåer. Bilder på flyktingar som hålls i burar i Grekland bekräftar med smärtsam tydlighet att EU slagit in på en ohållbar och omänsklig väg.

Överenskommelsen mellan EU:s medlemsländer och Turkiet slöts för drygt ett år sedan. Syftet var att stoppa flyktingar som försöker ta sig till Europa via Egeiska havet mellan Turkiet och Grekland. Som tack för hjälpen ska Turkiet få motsvarande 60 miljarder kronor. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Förra veckan hyllade en talesperson för EU-kommissionen avtalet genom att upprepa påståendet att det stoppat människosmugglarnas ”grymma affärsmodell som utnyttjade mänskligt lidande och sätta människors liv på spel”. Enligt kommissionen är avtalet lyckat eftersom antalet flyktingar som tagit sig till Grekland via Turkiet kraftigt minskat och de migranter som drunknat i Egeiska havet blivit färre.

Vad kommissionen inte talade om var att antalet flyktingar som försöker ta sig till Europa via Libyen istället ökat och att rekordmånga, över 5 000 personer, drunknade i Medelhavet förra året. 

Inte heller har EU kommit åt människosmugglarna. De är minst lika aktiva som tidigare och möjligtvis ännu grymmare i Libyen än i Turkiet. Kommissionens talesperson sa inte heller att anlitandet av människosmugglare i princip är det enda alternativet som står till buds när det inte finns några lagliga sätt att ta sig in i Europa som flykting. Och det är inte människosmugglarna som skriver lagarna. 

Att kalla avtalet med Turkiet för lyckat när man ser det mänskliga lidandet som avtalet fört med sig är ofattbart cyniskt. Effekterna märks inte minst i Grekland, där fler än 60 000 flyktingar fastnat i ovärdiga förhållanden. Den grekiska regeringen, som dessutom kämpar med sviterna av den misslyckade euro-politiken, gör vad de kan. Men asylprocessen är inte rättssäker och förhållandena förvärras för varje vecka som går. Grekland får inte tillräckligt med stöd, vare sig med asylhandläggare eller med att genomföra den utlovade omfördelningen av flyktingar till andra EU-länder. 

Värst är förhållandena i de grekiska ölägren där alla nyanlända hålls i arrest. Grekland har bett om att få förflytta flyktingarna till fastlandet, men fått kalla handen av EU. Det finns inget acceptabelt med att fängsla människor på öar långt bort från allas blickar och möjlighet till insyn. Det är en avgrund som öppnar sig om vi tillåter att medmänniskor behandlas på detta sätt. 

Den psykiska hälsan i ölägren rapporteras vara mycket dålig och flera personer har tagit sina liv. Rädda barnen rapporterar inte oväntat om allvarliga tillstånd av psykisk ohälsa bland flyktingbarnen. 

För ett par veckor sedan spreds foton och videofilmer på flyktingar som hålls inspärrade i burar på den grekiska ön Chios. Bilderna hade tagits av medarbetare i hjälporganisationer som inte vågade gå ut med sina namn av rädsla för att bestraffas och inte längre tillåtas hjälpa flyktingarna i lägren. Först efter att flera medier publicerat bilderna togs burarna bort.

Att EU nu vill sluta ett liknande avtal med Libyen är förkastligt. Landet har inte ens en styrande regering utan två, plus över 1 000 rivaliserande miliser. Rapporter från flera människorättsorganisationer vittnar om fruktansvärda förhållanden i landets flyktingläger och övergrepp mot migranter som begås av den EU-finansierade kustbevakningen.

Att det är flyktingarna som fått betala det högsta priset för EU:s inhumana flyktingpolitik står utom tvivel. Men denna politik urholkar också allas vår medmänsklighet. Vi måste bryta den nedåtgående spiralen. Avtalet med Erdogans Turkiet måste rivas upp och de grekiska ölägren måste stängas omedelbart. Fokus måste vara på att bygga upp flyktingmottagandet istället för att bygga murar. 

Vi kan inte stå handfallna och med rynkade pannor oja oss över nationalistiska och auktoritära ledare i länder som Polen och Ungern, som vägrar ta emot flyktingar. De länder som säger sig stå upp för människovärdet och en human flyktingpolitik måste lämna de ovilliga länderna bakom sig och tillsammans ordna ett värdigt flyktingmottagande.

Om vi inte reagerar ens nu, när det gått så långt att EU förvarar människor på flykt i burar, när ska vi då ställa oss upp och sätta stopp EU:s flyktingpolitik?

Den frågan gäller i högsta grad också den rödgröna regeringen.