Debatt: Facklig organisering inte svaret för prostituerade

Handel med sexuella tjänster kan aldrig jämställas med att sälja sin arbetskraft till en arbetsgivare som betalar för den. Därför varken kan eller ska prostitution organiseras fackligt, skriver Jenny Bengtsson och Jessica Berlin.

Den svenska sexköpslagen är under debatt. Och med den debatten följer också nästa – om varför prostituerade inte ”får” organisera sig fackligt. 

Vi vill klargöra en sak: det finns ingen i Sverige som är förbjuden att organisera sig fackligt. Det står var och en fritt att såväl tillhöra som att starta fackföreningar. Var och en som säljer sin arbetskraft.

Men är prostitution ett arbete som vilket som helst? Ett arbete som kan behandlas enligt gängse regler i svensk arbetsrätt som en del i den svenska arbetsmarknadsmodellen? Självklart inte. 

Att sälja sin kropp är inte samma sak som att sälja kroppkakor i mataffären. Handel med sexuella tjänster kan aldrig jämställas med att sälja sin arbetskraft till en arbetsgivare som betalar för den. 

Därför varken kan eller ska prostitution organiseras fackligt.

Men låt oss ändå för den goda sakens skull leka med tanken på hur det skulle vara att organisera prostituerade. Att företräda rättsligt och driva fackliga tvister mot en motpart.  Som exempel uppstår en tvist gällande arbetsvillkor. Det fackliga ombudet kallar till förhandling. På andra sidan bordet sitter en hallick, som vi i detta läge får benämna som arbetsgivaren – motparten. 

Arbetstagaren har inte utfört sina arbetsuppgifter tillfredställande och enligt gällande arbetsbeskrivning. Det fackliga ombudet tar strid. Arbetstagarens kropp ska bara säljas ett bestämt antal gånger per dag. Analsex ska ge extra ersättning.

Arbetsgivaren gör gällande att det inte är möjligt för arbetstagaren att vägra utföra arbetsuppgifter som ingår i arbetet, oavsett vad arbetstagaren för tillfället känner eller vill. Arbetsgivaren leder och fördelar arbetet. Helt enligt lag. Handslag. Deal.

Nästa ärende gäller en sjuttonåring som säljer sig och har hamnat i kläm. Det råder arbetsbrist och någon ska sägas upp enligt lagen om anställningsskydds turordningsregler. Det fackliga ombudet tar strid. Sjuttonåringen är ju ”extremt kompetent och gör alltid det där lilla extra. Skitduktig. Borde få stanna”. Arbetsgivaren menar annat. Sjuttonåringen har inte lika mycket erfarenhet som de andra. Uppsägning. Handslag. Deal.

Därefter handlar det om kvinnan som blev beordrad övertidsarbete. När hennes åtta timmar långa arbetsdag var slut fanns där flera kunder som behövde tas om hand, varför arbetsgivaren beordrade övertid. Arbetstagaren ville inte men tvingades gå med på några ligg till. Inte kopiera några dokumenthögar, inventera varor eller stänga en kassa. Sälja sin kropp. Upplåta den till någon annan.

Det fackliga ombudet tvingas påtala för arbetstagaren att det faktiskt är fullt lagligt att beordra övertid. Det var förvisso tråkigt att hon inte ville arbeta då, men arbetstidslagen är som den är. Arbetstagaren får lov att acceptera. Handslag. Deal.

Låter det banalt? Det är det också. 

Att vara fackligt aktiv handlar om att förändra samhället till det bättre, att ta strid för schysta arbetsvillkor för arbetstagare. För arbetares möjligheter till bättre liv, för att ingen ska behöva förtryckas eller säljas. Facklig kamp kan aldrig innefatta att bidra till att sälja arbetstagares kroppar som handelsvaror. Arbetskraft – visst. Arbetarkroppar – aldrig.

Prostituerade lever i ständig utsatthet. Vi förstår det. Samhället måste vidta de åtgärder som behövs för att hjälpa de som befinner sig i prostitution. Att se över sexköpslagen i syfte att stärka den och tillsätta stora och resurser och stor kraft för att hjälpa kvinnor och män i prostitution att komma ur sin utsatta situation på ett eller annat sätt är bara ett par åtgärder som behöver tas. 

Prostituerade har dessutom all rätt att organisera sig. I stödföreningar, lobbyorganisationer eller småföretagarföreningar. Men facklig organisering för denna grupp är inte svaret. Facklig organisering som handlar om att sälja arbetstagare snarare än arbetskraft hör inte hemma i den svenska modellen. Vi strävar efter en värld som innebär något annat än att vi är handelsvarorna och arbetsgivarna är de som handlar med oss och våra kroppar. Vi vill inte medverka till motsatsen.

Jenny Bengtsson

Ordförande Hotell- och restaurangfacket Stockholm Gotland

Jessica Berlin

Arbetsrättsjurist