Debatt: EU lyfter sanktioner trots att förtrycket i Vitryssland fortgår

Presskonferensen hålls under regimens radar i en lägenhet i huvudstaden Minsk. Vitryska och några enstaka utländska människorättsaktivister tillsammans med journalister från några av de få oberoende medier som – trots regimens brutalitet fortsätter kämpa för sin existens har samlats för att prata om det utbredda valfusk de sett på många platser runtom i landet i samband med att presidenten i oktober 2015 gick mot ännu en riggad valseger.

Samma fuskmetoder som vid valet fem år tidigare, samma valresultat. Men en avgörande skillnad, denna gång var det knappt någon som demonstrerade när vallokalerna stängt. Ingen vågade, ingen orkade.

Efter valet i december 2010 följde den största repressionsvågen i Vitrysslands korta historia. Fem år senare valde regimen en ny och lyckosam strategi för att tysta motstånd. Under 2015 arresterades människorättsförsvarare och oppositionspolitiker, men de släpptes innan valdagen. Fångarna frikändes inte från anklagelserna som riktades mot dem och de förbjöds därför att delta i valet. Deras öde påverkade andra oliktänkande som blev rädda för att utsättas för liknande övergrepp.

EU har tidigare varit tydlig mot diktatorn Aleksandr Lukasjenko. 2006 infördes sanktioner som bland annat innebar att presidenten och en rad höga tjänstemän omfattades av reseförbud och fick privata tillgångar frysta.

När Ryssland annekterade Krim och startade kriget i östra Ukraina hamnade Vitryssland plötsligt mitt i den geopolitiska stormens öga. Den vitryske diktatorn fick stå värd för fredsförhandlingarna i Ukrainakonflikten. I Vitryssland spred sig oron snabbt bland människorättsaktivister – skulle EU se genom fingrarna på övergreppen mot dem, för att inte riskera att förlora Vitryssland som bundsförvant?

Grundläggande mänskliga rättigheter respekteras inte i Vitryssland. Pressfriheten är obefintlig, inga självständiga medier kan publicera material eller sända tv och radio i landet utan risk för trakasserier eller tid i farliga fängelser. Möjligheten att få en rättvis rättegång är obefintlig. En del av de dömda avrättas. Den senaste avrättningen ägde rum dagen efter att EU offentliggjorde sitt beslut att från och med 1 mars permanent lyfta sanktionerna mot 170 vitryssar misstänkta för människorättsbrott.

Den vitryske diktatorn har flera gånger mästerligt spelat ut Ryssland och EU mot varandra för att flytta fram sin egen position. Regimen har rutinmässigt fängslat oppositionspolitiker och människorättsaktivister under perioder av dåliga relationer med väst, för att sedan använda dem som ett kort i förhandlingarna och släppa ut politiska fångar när man av ekonomiska och politiska skäl behövt närma sig EU. Det hände 2008, det hände 2015 och det kommer att hända igen om EU fortsätter att spela med i Aleksandr Lukasjenkos geopolitiska schackmatch.

På spel står människorna i Vitryssland. När som helst kan en av landets alla politiskt styrda domstolar döma människorättsaktivister, kulturutövare och journalister som regimen inte gillar till två års fängelse enligt paragraf 193.1, som förbjuder människor att engagera sig i icke-registrerade organisationer.

Samtidigt lyfter EU sanktionerna i en av väldens mest repressiva stater och välkomnar en diktator allt närmare den europeiska gemenskapen.

Ales Bialiatski

Ordförande för Vitryska Människorättscentret Viasna och politisk fånge i Vitryssland 2011-2014

Robert Hårdh

Chef på Civil Rights Defenders