Debatt: Ecpat har fel om porr

De senaste dagarna har sexuella övergrepp mot barn i form av barnpornografi diskuterats. Det behövs. Vi måste orka se att män, för det är framför allt män, utsätter barn, till och med spädbarn, för grova sexuella övergrepp, filmar dessa och blir upphetsade av att se filmer där barn torteras.

Organisationen Ecpat gör ett mycket viktigt arbete när de lyfter denna fråga. Men samtidigt som Ecpat tar ett steg framåt tar de – minst – ett bakåt när det gäller vår förståelse av mäns sexualiserade våld mot kvinnor och barn.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I flera reportage i media säger Ecpats representanter att de inte vill att vi ska använda ordet barnpornografi – eftersom Ecpat menar att pornografi kan ses som underhållning och antyder delaktighet. Här är det dags att stanna upp.

Lika länge som kvinnorörelsen har funnits har feminister stridit för att få människor att se att pornografi och prostitution är sexuella övergrepp.

De som utnyttjas i pornografin har sällan riktiga val. Bakgrunden är ofta trafficking, missbruk, tidigare övergrepp och fattigdom. Det finns starka samband mellan att vara kvinna i den kommersiella, legala porrindustrin och att vara fattig.

I Max Waltmans avhandling The Politics of legal challenges to pornography: Canada, Sweden, and the United States uppger nära 40 procent av kvinnorna att de tvingats till sex med våld före 18 års ålder. Dessa siffror är underskattningar då de som är värst utsatta är svåra att nå via enkäter.

Pornografi skadar kvinnorna inom den. Många drabbas av posttraumatisk stress. Få klarar av att ”jobba” en längre tid utan att börja missbruka droger för att klara filmandet.

Pornografi bidrar också till nya sexuella övergrepp. Svenska ungdomar har berättat i intervjuer att de tar inspiration i pornografin. Kvinnojoursrörelsen har visat hur män i misshandelsförhållanden inspireras av porren, bland annat i Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) konferensrapport ”Pornografi – verklighet eller fantasi?”:

”Otaliga kvinnor har berättat för oss om de vidrigheter och tvång som män utsatt dem för: om föremål som körts in i underliv och anus, om rep, kedjor och elektricitet. Uppfinningsrikedomen tycktes outtömlig tills vi upptäckte den ’idébank’ som pornografin är och som funnits hela tiden, överallt omkring oss utan att vi egentligen velat se den.”

Kvinnojourernas erfarenheter av kopplingen mellan pornografi och sexualiserat våld stämmer överens med det som kriminologen Nina Rung har skrivit: De män som begår sexuella övergrepp mot barn har en sak gemensamt – de har mängder av barnpornografiskt material i sina datorer och telefoner. Samma erfarenheter har också prostitutionsgruppen i Stockholm. När de påträffar män som utnyttjar barn eller vuxna i prostitution finns det en sak männen har gemensamt utöver att de är män: De innehar stora mängder porr i sina telefoner.

Vi stöder Ecpats kamp för att få människor att förstå att filmade sexuella övergrepp mot barn är just övergrepp. Men genom att säga att barnpornografi därför inte ska kallas pornografi och därmed är väsensskilt från annan pornografi, normaliserar Ecpat de övergrepp som annan pornografi är, innehåller och leder till.

I tider då Amnesty gett efter för prostitutionslobbyn är det viktigt att kvinnorörelsen tar strid om pornografi och prostitution igen.
Pornografi är övergrepp mot de kvinnor och barn som utnyttjas inom porrindustrin, och pornografi inspirerar till nya övergrepp. Det är gemensamt för all pornografi. Det kan vi aldrig acceptera.