Debatt: ”Det ligger i kulturen”

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

När jag var 11 år flyttade vi från Göteborg till Linköping. Jag började i femman. På rasterna jagades tjejerna av killarna med Tommy i spetsen som tog dem på brösten. Jag blev chockad och upprörd. När jag protesterade blev jag mobbad. Under resten av mellanstadiet.

Äntligen förstår jag vad det var som hände. Göteborgs-Postens ledarskribent Adam Cwejman ger mig förklaringen (12/1): ”Kultur förklarar sexuella övergrepp. Därför har de som ignorerar kulturella förklaringar gällande sexuella övergrepp fel.”

Nja nu är det nog inte så att man kunde förklara mellanstadiekillarnas övergrepp i Linköping med att de var muslimer eller uppväxta i utländska patriarkala miljöer. 1960-talets Linköping var så genomsvenskt att jag några år senare inte hade någon som helst konkurrens när Stadsteatern sökte en mörkhårig pojke som statist i Spelman på taket. (Jag fick jobbet!)

Men med Cwejmans förklaring begriper jag nu att övergreppen berodde på Linköpingskulturen. Det var förstås den inskränkta, primitiva och patriarkala östgötaslättskulturen som indoktrinerade Tommy och hans kompisar så det ansåg att det var okej att klämma 11-åriga flickor på deras bröst. Att staden var en gammal lärdomsstad, residensstad och stiftsstad ändrar inte det faktum att kulturen sitter djupt och i grunden är oföränderlig.

1974 flyttade jag tillbaka till Göteborg. Jag började studera och tog en prenumeration på GP, som jag haft sedan dess. Som alla långvariga relationer har den här haft sina upp- och nedgångar. Men jag har alltid uppskattat att ta del av åsikter som avviker från mina egna. Det ökar förståelsen för olika sätt att betrakta världen och det utmanar mig i mina ståndpunkter. Imponerande ofta under åren har jag känt en stor respekt för tidningens socialliberala ledarskribenter, detta trots att jag till stora delar inte alls delar deras grundsyn.

Idag har GP:s socialliberala ledarskribenter ersatts med nya med en helt annan hållning. Ledarsidan präglas av en brist på samtal, dialog och nyfikenhet på andras ståndpunkter. Texterna är förenklade med ytliga ”sanningar” och ett hatiskt tonläge gentemot andra uppfattningar än de egna. Respekten för alla människors lika värde och värdighet har ersatts av självgodhet och en djupt obehaglig människosyn. Många göteborgare har sagt upp sin prenumeration.

Cwejman skriver i sin ledare om förklaringen till tafsandet i Köln och Stockholm. Trots att händelserna utreds av polisen och mycket är minst sagt oklart så vet han. Det ligger i kulturen. Förövarna är utlänningar och han vet också vilken kulturell bakgrund de har. Och de som säger att tafsandet har begåtts av asylsökande, främst ensamkommande, har rätt.

Jag är imponerad. Trots att jag i närmare 20 år forskat, undervisat och arbetat kliniskt med ensamkommande flyktingbarn, flyktingbarn i familj och vuxna flyktingar, både asylsökande, papperslösa och med uppehållstillstånd, så måste jag ha missat något viktigt. Jag kan inte utanpå avgöra om en människa är asylsökande eller har uppehållstillstånd. Och jag kan definitivt inte avgöra om ett barn med mörkt hår är ensamkommande eller har sin familj i landet.

Ytligheten i Cwejmans kulturteorier blir påtaglig om man försöker tillämpa dem på honom själv. Ska vi förstå hans egna hätska ledarartiklar utifrån hans polska bakgrund? Är de ett resultat av den polska kultur vi nu ser effekterna av i ett land som med förfärande hastighet inskränker demokratin och uppvisar en skrämmande inskränkt syn på människor som inte motsvarar den snävt ställda normen? Är det i så fall lämpligt att ha polsk kultur på GP:s ledarredaktion?

Eller kanske ska vi dra slutsatsen att det är hög tid att värna den svenska kulturen, den kultur som präglas av solidaritet och stöd med utsatta medmänniskor, av inlevelseförmåga och empati, det vi sett så starka exempel på under hösten 2015.

GP:s ledarredaktion har nu definitivt passerat gränsen för vad som är acceptabelt om man tror på grundläggande demokratiska spelregler. Efter 42 års prenumeration säger jag nu upp tidningen med omedelbar verkan.

PS. När jag talar med svenskfödda kvinnor i olika åldrar har nästan alla erfarenheter av tafsande pojkar och män. Och av attityden att ”detta får man stå ut med”. Uppenbarligen en världsomspännande manlig ”kultur”.