Debatt: "Damberg måste tala klarspråk om TTIP"

Det är inte lyckat om en svensk socialdemokratisk minister är otydlig när det gäller arbetarrättigheter och framstår som ambassadör för affärsintressen i EU och USA, skriver Ali Esbati (V).

Det planerade frihandelsavtalet mellan USA och EU, TTIP, har fått kraftig och berättigad kritik för att gynna storföretagen på folkstyrets bekostnad.

Den tvistlösningsmekanism som har varit aktuell (ISDS) ger rätt till företagen att stämma stater inför en sluten skiljenämnd, något som kan få orimliga följder ur ett demokratiskt perspektiv.

Men detta är inte det enda problemet med det planerade avtalet. Den ena parten – USA – har inte ratificerat flera grundläggande internationella konventioner när det gäller arbetarrättigheter. Det gäller bl.a. ILO:s kärnkonventioner 87 och 98, som rör så principiella saker som förhållandena för facklig organisering och kollektivavtalsförhandlingar. Det är allvarligt om just denna part ska ges större inflytande över stora ekonomiska värden i EU.

Jag har därför frågat näringsminister Mikael Damberg om ILO:s kärnkonventioner ska vara en bottenplatta i det planerade frihandelsavtalet. Det är en fundering som ligger helt i linje med det som de fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco har framfört: ”Det internationella samfundet har enats om en absolut bottenplatta för arbetsnormer, bland annat rätten att organisera sig fackligt och rätten att förhandla som ingår i ILO:s kärnkonventioner. Det är vår bestämda uppfattning ett frihandelsavtal måste vila på respekt för arbetstagares grundläggande rättigheter.”

Svaret från Damberg på min fråga lämnar tyvärr mycket att önska. Det långa svaret kan till sist inte tolkas som något annat än ”nej”. Damberg menar att man bland annat i avtalet kan ”verka för att USA tillämpar innehållet i de kärnkonventioner man i dag inte är part till”. Det är en god intention, men också lätt att uppfatta som svajig och icke-förpliktigande, jämfört med att kräva respekt för grundläggande ILO-konventioner som en förutsättning och bottenplatta för utformandet av frihandelsavtalet.

Vi har nyligen kunnat höra Mikael Damberg försvara den ovan nämnda ISDS-mekanismen. Nu klarnar konturerna av regeringens förhållande till det planerade avtalet ytterligare. Det är inte lyckat om en svensk socialdemokratisk minister är otydlig när det gäller arbetarrättigheter, utan i en sådan förhandling framstår som ambassadör för affärsintressen i EU och USA.

Det här är ytterligare en anledning till att öppenheten runt TTIP måste bli större och för den svenska regeringen att visa större självständighet i en fråga som kan få stor påverkan på utvecklingen i Sverige.