Debatt: "Dags för Löfven att lyfta frågan om jämlikhet"

Jämlikheten som politiskt mål kan de borgerliga inte triangulera – hela ­deras politik går ut på motsatsen, skriver författaren och debattören Bror Perjus.

Vårt land har länge utvecklats i riktning mot mer jämlikhet. Men nu är vi på väg i motsatt riktning. Vårt samhälle fungerar nu allt sämre och människor mår sämre både mentalt och fysiskt på grund av de ökande ekonomiska klyftorna. Ilska och frustration ökar i takt med att skolor, sjukvård, äldreomsorg, vägar, järnvägar, kollektivtrafik och transporter försämras. Nu är det dags Stefan Löfven, för ett stort linjetal om det jämlika samhälle som vi socialdemokrater eftersträvar!

Socialdemokratin måste komma med ett tydligt och kraftfullt besked: Vi ska ändra färdriktning! Det kommer att innebära det avgörande lyft i väljaropinionen som vi fortfarande saknar trots den borgerliga regeringens misslyckande på område efter område.

Dessutom: jämlikheten som politiskt mål kan de borgerliga inte triangulera. Därför att hela deras politik går ut på motsatsen.

Att det jämlika samhället är bättre än det ojämlika är inte längre något som vi socialdemokrater bara ”tror” på. Det är numera en sanning, vetenskapligt bevisad av de båda forskarna Kate Pickett och Richard Wilkinson i den banbrytande rapporten Jämlikhetsanden (Karneval förlag). Att Socialdemokratin har rätt och de borgerliga har fel vet vi nu. Men det krävs att politiska ledare formulerar insikten tydligt för att det ska skapas ett hopp om att valet tjänar något till.

Även Internationella Valutafonden, IMF, känd för sin strikt marknadsekonomiska hållning, har börjat vakna. I september 2011 meddelade IMF att de senaste årens ekonomiska kriser har orsakats av de växande klyftorna mellan rik och fattig.

På samma tema skriver Per Molander i Ojämlikhetens anatomi (Weyler 2014). Han har arbetat för Världsbanken och OECD och är nu generaldirektör för Inspektionen för socialförsäkringen. Boken innehåller lysande formuleringar för en uppmärksam talskrivare. Det nya sättet att mäta välstånd istället för ensidig ekonomisk utveckling, Social Progress Index, SPI, som presenterades i Dagens ETC (sid 15/14 april) pekar i samma riktning: välståndet är högre i mer jämlika länder.

Jämlikhetsanden kom ut i Sverige under förra valåret 2010, men hann då inte få något politiskt genomslag. Den får inte glömmas bort också i årets val! Forskarna har med den digitala teknikens hjälp kunnat analysera tillräckligt stora mängder jämförbara, empiriskt testade data från de 23 rikaste industriländerna och 50 av USA:s delstater.

Resultat: människor har en bättre hälsa, lever längre, har mindre oro och ångest, färre har psykiska sjukdomar, barnadödligheten är lägre, antalet tonårsfödslar är färre, färre har problem med fetma, missbruk av droger och alkohol, våld, kriminalitet och mord är mindre vanligt och färre sitter i fängelse i – just det – mer jämlika samhällen.

Det finns inga rationella skäl att öka de ekonomiska klyftorna i ett samhälle. Försämrad A-kassa, sjukförsäkring och försörjningsstöd är enbart destruktiva reformer, ett uttryck för intellektuell slapphet och gamla slentrianmässiga vanföreställningar.

”Vi betalar läkare och sjuksköterskor för att behandla sjukdomar, polis och fängelser för att bearbeta brottsligheten, speciallärare och skolpsykologer för att gripa sig an problemen i skolan och socialarbetare, narkotikakliniker, psykiatriska vårdinrättningar och sjukvårdsexperter för att hantera en mängd problem”, skriver Pickett/Wilkinson. Men alla dessa tjänster är ”dyra” och ”bara partiellt verkningsfulla”.

Om ett land, som Sverige idag, verkligen ”har behov av att höja den nationella prestationsnivån på exempelvis utbildningens område, så handlar det om att minska den sociala gradienten” skriver forskarna – alltså den sociala uppförsbacken för studier för alla barn. Barn presterar helt enkelt bättre i jämlika samhällen. Kanske är de växande ekonomiska klyftorna i vårt land den främsta och mest förbisedda orsaken till våra ungdomars allt snabbare ras i Pisa-rapporterna?

”Ökande klyftor och växande otrygghet på arbetsmarknaden är en avgörande orsak till att psykiska sjukdomar ökar och hotar att spränga sjukvårdens ekonomiska ramar i många länder”, konstaterar forskarna. Är det någon som känner igen vårt land av idag?

En av de allra viktigaste slutsatserna är att människor har större förtroende för varandra, för myndigheter och för företag i mer jämlika samhällen, vilket är avgörande för demokratin, en insikt som understryks av Per Molander med starka citat från den amerikanske statsvetaren Robert Putnam. Vi upplever tydligt idag i vårt land och i hela Europa hur ökade klyftor också ökar den misstro som utgör högerextremismens främsta drivkraft.

Men är det inte riskabelt för socialdemokratin att agitera kraftfullt för jämlikhet, när mittenväljare och medelklass påstås avgöra utgången av politiska val? Svar: Nej!

”Alla, inte bara de fattiga, gynnas av att bo i ett mer jämlikt samhälle. (...) Sanningen är att den överväldigande majoriteten av befolkningen skadas av större ojämlikhet. (...) Fördelarna med större jämlikhet sprider sig tvärs över samhället och förbättrar hälsan för alla – inte bara för dem på botten”, skriver Wilkinson/Pickett. Även de någorlunda välbärgade har kortare liv i mera ojämlika samhällen. ”Ökad jämlikhet”, skriver forskarna rakt ut ”är ett politiskt verktyg för att höja välbefinnandet för hela samhällen”.

Sista meningen i Per Molanders bok lyder ”Ett jämlikare samhälle kan vara ett bättre alternativ också för dem som inte direkt och på kort sikt gynnas av förändringar i den riktningen.”

Det är dags för socialdemokratin att lyfta in frågan om det jämlika samhället i den politiska debatten valåret 2014, inte bara i Sverige utan också i Europa inför EU-parlamentsvalet.

Alla partier säger sig vara för full sysselsättning, en bra skola, sjukvård och äldreomsorg. Men avgörande är: hur ska det gå till och ska det gälla för alla, eller bara för en del? Vilket samhälle vill vi ha? Hur ska människovärdet upprätthållas?

Det är vad politiska val ska handla om!