Debatt: ”Dags för försök med basinkomst”

När människor befrias från överlevnadsångest får vi ett samhälle där alla människor, inte bara de välbeställda, har reell möjlighet att utveckla sig själva, utbilda sig, pröva en företagsidé, arbeta ideellt eller ägna sig åt kultur – istället för att sysselsättas med meningslösheter, skriver fyra MP-företrädare.

Samhället blir allt kallare. Otryggheten sprider sig. Alltfler slås ut. Arbetslösa, sjuka och andra ”avvikare” ifrån arbetslinjen hunsas av godtyckligt satta villkor. Samtidigt försvinner jobb. Robotar istället för människor utför allt mer av produktion och tjänster. Detta teknikskifte kan delvis kompenseras med kortare arbetstid men vi anser också att det därutöver behövs helt nya grepp för att hantera den nya situationen.

Miljöpartiet anser att alla människor har rätt till en grundläggande ekonomisk trygghet. Skyddsnätet måste förbättras så att ingen faller igenom. Miljöpartiets vision är att alla som saknar inkomst ska vara garanterade ett stöd som går att leva på. I den dagsaktuella politiken driver vi att sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen samt försörjningsstödet ska administreras av en enda myndighet. Genom att ha ”en dörr in” kommer förhoppningsvis färre att falla mellan stolarna.

Vi anser att mer behöver göras. Vi vill arbeta för att en basinkomst, eller som det också kallas, medborgarlön, för alla införs i Sverige. Basinkomsten ska garantera alla en inkomst som går att leva på. Den ska betalas ut utan villkor, övervakning eller kontroller. Genom att underteckna FN:s stadga om mänskliga rättigheter har Sverige förbundit sig att uppfylla det som står i artikel 22, nämligen att alla i samhället skall ha rätt till stöd så de kan leva ett värdigt liv, efter varje lands förmåga.

Redan under kommande mandatperiod borde basinkomst testas i några kommuner av olika karaktär, gärna någon i glesbygden och någon stadsdel i en större stad. Då får vi en bättre uppfattning om hur ett sådant system skulle påverka människors liv, hälsa och kreativitet, samt kan utvärdera kostnader och vilken nivå som kan vara lämplig.

Vi tror att en basinkomstreform skulle göra Sverige mer mänskligt och solidariskt. När människor befrias från överlevnadsångest får vi tryggare individer och därmed ett tryggare samhälle, där skaparkraft och gemenskap kan frodas. Ett samhälle där alla människor, inte bara de välbeställda, har reell möjlighet att utveckla sig själva, kanske utbilda sig, pröva en företagsidé, arbeta ideellt, ägna sig åt kultur och föreningsliv; ”olönsamma” verksamheter, men oumbärliga för en levande demokrati och ett gott samhälle, istället för att sysselsättas med meningslösheter.

När alla människor, inte bara de som har det gott ställt och en stark ställning på arbetsmarknaden, får makt att säga nej till meningslösa eller rentav farliga eller av samhället underbetalda jobb som inte går att försörja sig på, får vi äntligen en välbehövlig press uppåt på arbetsvillkor. Makten förskjuts från de stora strukturerna till de enskilda individerna.

När USA på 1970-talet gjorde försök med basinkomst i några mindre städer kom farhågorna att människor skulle sluta jobba på skam. Däremot tog de vara på möjligheten att ägna längre tid åt att hitta jobb de verkligen passade för. Skilsmässofrekvensen ökade markant, då kvinnor fick makt att bryta upp ur destruktiva relationer. Detta var också orsaken till att försöken lades ner i det moralkonservativa USA. Runtom i världen pågår olika försök med basinkomst, bland annat i Indien. Brasilien har beslutat att stegvis införa basinkomst för alla. Redan omfattas en stor andel av befolkningen, de fattigaste barnfamiljerna, av ett stöd som villkoras med skolplikt.

En svensk basinkomstreform kan delvis finansieras genom att andra socialförsäkringar i högre eller mindre grad blir överflödiga, samt genom att kontrollapparaten elimineras. Utvinning av naturresurser, höga löner och stora förmögenheter samt finanssektorn kan beskattas avsevärt högre än idag.

Vad vi väljer att satsa på handlar om prioriteringar. Enbart Europas samlade bankstöd har kostat tusentals miljarder i direkta och indirekta stöd. Vi tror samhället utvecklas bättre om vi litar på människor och ger dem chansen att utvecklas istället för att resurserna satsas på att rädda de allra rikaste och övervaka de svagaste.

Karin Jansson, riksdagskandidat (MP), Gävleborg

Annika Lillemets, riksdagsledamot (MP), Östergötland

Valter Mutt, riksdagsledamot (MP), Göteborg

Carl Schlyter, riksdagskandidat (MP), Stockholms län