Det fredsavtal som Colombias folk röstade nej till den 2:a oktober har av utrikesminister Margot Wallström kallats ”det första jämställda fredsavtalet i historien”. Sveriges engagemang för kvinnors deltagande i den colombianska fredsprocessen bör följas upp med mod, skärpa och principfasthet. Vi uppmanar den svenska regeringen, och utrikesministern, att vara konsekventa i sitt stöd för avtalets jämställdhetsperspektiv. Det är nu när fredsprocessen är i ett känsligt läge som civilsamhället och kvinnoorganisationerna i Colombia är i störst behov av uppbackning.

De förhoppningar om fred som fanns inför omröstningen grusades, om än tillfälligt, när resultatet stod klart. Men fredsarbetet i Colombia har inte avstannat och ett tydligt bevis är hur miljoner colombianer gått ut på gatorna för att visa att samtalen måste fortsätta. Nobelprisutnämningen av president Santos kan ses som en maning från det internationella samfundet att inte ge upp utan fortsätta på den inslagna vägen.

Som en konkret manifestation av den feministiska utrikespolitiken riktade sig utrikesminister Margot Wallström förra året direkt till det colombianska folket när hon i en artikel i El Espectador beskrev Sveriges föresats att stödja kvinnors medverkan i fredsprocessen: ”Colombia har nu en fantastisk möjlighet att visa för världen vilka fördelarna är med att kvinnor deltar i fredsbygget” (vår översättning). Det jämställdhetsperspektiv som genomsyrar fredsavtalet och kvinnors– jämförelsevis – höga deltagande under förhandlingarna har varit något den svenska regeringen satsat stort på.

Insikten att kvinnor har en nyckelroll i fredsprocesser bygger på forskning. Det har visat sig att fredsavtal har större chans att hålla om kvinnor varit med och förhandlat. En fredsprocess som inkluderar kvinnor – och civilsamhället – skapar förutsättningar för hållbar fred, tack vare att hela samhället bjuds in till en dialog om hur framtiden ska se ut.

Denna kunskap till trots blir kvinnor ofta uteslutna från de fora där förhandlingar förs. Colombia utgör ett undantag, ett löfte inför framtiden. Detta är tack vare den kvinno- och fredsrörelse som under lång tid och mot alla odds har kämpat för den fredsprocess som nu är i sitt slutskede. Under den utdragna konflikten har en stor andel av offren varit kvinnor. I det lokala fredsarbetet har kvinnoorganisationer bidragit till förhandlingarna med Farc-gerillan, framförallt i frågor gällande kvinnors och hbtq-personers rättigheter, markägande, offer för konflikten och olagliga grödor. Från högre nivåer av förhandling var kvinnor länge portade, men även denna barriär forcerades, bit för bit. Aktivister och kvinnoorganisationer runt om i Colombia såg till att det till slut var två kvinnor med – en från regeringen och en från Farc – i den grupp som undertecknade avtalet. Ytterligare några kvinnor var involverade i förhandlingarna. Deras deltagande gjorde att konfliktens offer gavs mer utrymme och att sexuella övergrepp, som ofta tystas ned, kom i fokus.

Talet om genus har dock vållat tandagnisslan på vissa håll. Dagarna efter folkomröstningen organiserade Operation 1325 en medlingskonferens i Alexandria där kvinnor från organisationer i Irak, Jemen, Libyen, Palestina och Turkiet mötte kvinnor som deltagit i den colombianska fredsprocessen. Det blev ett ömsesidigt utbyte där de colombianska kvinnorna fick starkt stöd för fortsatta ansträngningar.  Något de ofta återkom till under diskussioner var erfarenheten av att ständigt motarbetas. Sedan början av den fleråriga förhandlingsprocessen har vissa grupper återkommande hotat med att avbryta samtalen. Just nu är avtalets inbyggda genusperspektiv deras främsta förevändning.

Det ihållande motståndet, kombinerat med en besvikelse efter nej-sidans seger, gör att det är nu Colombias freds- och kvinnorörelse behöver Sveriges stöd som mest. Nyligen klargjorde Margot Wallström att en av Sveriges uppgifter i FN:s säkerhetsråd blir att lyfta just genusfrågan. Därav blir hållningen gentemot Colombia också en trovärdighetsfråga för allvaret i de svenska ambitionerna att förankra resolution 1325 i allt FN:s arbete med fred och säkerhet.