Debatt: Bryt den ekonomiska deflationsspiralen

Sverige har under en lång följd av år levt med en skarp underfinansiering av långsiktiga och framtidsinriktade investeringar inom bostadssektorn, invandrarpolitiken, tågsystemet, energiomställningen och arbetsmarknadsutbildningen. Detta har lett till påtagliga problem. Sverige måste just nu ta hand om en exceptionellt stor andel flyktingar. Det kommer fler och fler varningar för en bostadbubbla. Det svenska tågsystemet behöver stora investeringar. Vi står också inför en övergång till ett nytt energisystem som måste fungera väl, bland annat för att industrin inte ska få försämrad konkurrenskraft. För att en expansion inom dessa sektorer ska fungera bra krävs det att vi utbildar en stor mängd människor för nya uppgifter. Flyktingar som kommer till Sverige kan få arbeten med en sådan offensiv politik. En offensiv satsning kan pressa tillbaka arbetslösheten som har legat på för höga nivåer sedan 90-talet.

Finansminister Magdalena Andersson framhöll att det är viktigt med ”ordning och reda i de offentliga finanserna och de närmaste åren halverar vi underskotten”. På grund av ökade flyktingströmmar till Sverige har Riksgälden i oktober 2015 justerat prognosen för upplåningsbehovet till ca 125 miljarder på tre år. Samtidigt rapporterade Ekonomistyrningsverket i oktober att Staten under årets första nio månader (2015) har gått med närmare 43 miljarder kronor i överskott (Statskoll.se) istället för det prognosticerade underskottet på ca 35 miljarder. Underskotten är förmodligen inte så stora som prognosen.

Statsskuldens andel av BNP är enligt finansdepartementet cirka 43 procent 2015. Detta är en låg siffra jämfört med andra EU-länder (bara Luxemburg och Estland har lägre) och Sverige har högsta kreditbetyg (AAA enligt Moody’s och Standard & Poor’s), vilket gör att vi kan låna pengar billigt. Som jämförelse har EMU satt en gräns på 60 procent statsskuld av BNP. Det går teoretiskt att öka den svenska statsskulden upp till 50 procent.

Ett nytt deflationsmönster har etablerat sig i Sverige från 2012 och framåt (se figur) och deflationen kommer troligen inte att övergå i inflation, om inte offensiva statliga insatser genomförs. Det går att följa inflationstrenden månad för månad. Inflationen (mätt som konsumentprisindex = KPI) var 0,1 procent i september 2015. Orsakerna till de starka tendenserna till deflation är huvudsakligen nedgång i energipriser och sjunkande priser på importvaror, främst från Asien. Ingenting tyder på att dessa låga nivåer av de tre nyckeltalen (KPI, och KPIF, KPIX som är underliggande inflation) kommer att ändras drastiskt de närmaste tre åren framöver. En enkel trendutdragning visar att deflationen biter sig fast. De som argumenterar för att Sverige inte behöver offensiva investeringar, behöver visa att ett trendbrott är nära förestående.

Det enda tecknet på ett trendbrott är de ökande flyktingströmmarna in i Sverige. Den 19 oktober 2015 klargjorde finansminister Magdalena Andersson att flyktingsituationen kan hanteras med ökad upplåning och att det inte behövs någon tilläggsbudget, eftersom det är regeringen som fattar beslut. Den 26 oktober uppmanar finansdepartementet istället alla departement att hitta besparingar för att strama åt budgeten så att den så kallade ”flyktingkrisen” kan finansieras, inklusive neddragningar i biståndet.

Med en expansiv politik, som ett räkneexempel, där Sverige stimulerar ekonomin, och ökar inflationen cirka 2 procent, blir det extraordinära upplåningsutrymmet cirka 150 miljarder, det vill säga  omkring 50 miljarder per år i tre år, givet att omvärldstycket mot deflation består i tre år. En upplåning på 100 (underskott) + 150 (offensivt) miljarder på tre år skulle normalisera läget och ta oss ur deflationen. Detta ska kontrasteras mot de cirka 9 miljarder för investering i ovannämnda sektorer som ligger i budgeten för 2016. En extraordinär injektion i svensk ekonomi skulle normalisera läget och ta oss ur deflationen. Låt oss satsa på flyktingarna, bostadsbyggandet, tågsystemet, energiomställningen och arbetsmarknadsutbildningen. Detta ryms i den skissade offensiva satsningen och det skapar nya arbetstillfällen.

I Dagens Industri (DI 2015-02-13) påpekad Kjell-Olof Feldt att ”Det finns utrymme för en expansiv finanspolitik”. Han utgick då från att bostadsbyggandet måste öka i Sverige. En budgetreform som inför en lånefinansierad investeringsbudget, skulle innebära att den rödgröna regeringen gör allt som går att göra, för att långsiktigt lösa kriserna i nämnda samhällssektorer. Detta inkluderar målet att skapa Europas lägsta arbetslöshetsnivåer. Istället för en omotiverad åtstramningspolitik som bygger upp ännu mer spänningar i samhället, behöver Sverige en offensiv arbetsskapande politik.