Debatt: Använd inte barnen som slagträn för att legalisera surrogathandeln

Den senaste tiden har en rad artiklar publicerats rörande frågan om surrogatmödraskap. I debatten glöms ironiskt nog barnperspektivet nästan alltid bort. Frågor kring hur barnen kommer att påverkas av detta sätt att avtala om deras liv får stå åt sidan till förmån för de barnlängtande, den så kallade ”rätten till barn” som Daniel Wilke uttrycker det i Expressen (10/6). När barnperspektivet väl får stå i fokus, som i RFSU:s debattartikel i DN (7/6), är det ändå med syfte att gynna de vuxna – vuxna som själva bör bära ansvaret för att ha rest utomlands och betalat för ett surrogatarrangemang som försatt barnen i den utsatthet som RFSU bekymrat beskriver.

Retoriska försök att måla upp beställande föräldrar som offer som agerar under tvång (”barnlängtan är inte kriminellt”, säger Föreningen för surrogatmödraskap i DN Debatt 7/6), drar ner denna viktiga debatt till en lägre nivå än den förtjänar.

Vi som skriver detta är alla utlandsadopterade och vi finner det symptomatiskt att barnperspektivet får agera alias för att gynna en praktik som främst värnar om vuxnas behov.

Vi har sett det ske inom den moderna adoptionsvärldens snart 70-åriga historia där idén om barnets bästa ständigt skiftar beroende på vilka som önskar adoptera och vilka barn som ansetts tillgängliga, och vi ser detta upprepas inom den nu explosionsartat växande surrogatindustrin. Vi ser hur flera av Barnkonventionens artiklar förvrängs för att legitimera att nyfödda barn inleder sina liv med en separation, föds utan att förvärva medborgarskap och vars liv uppstår ur kontrakt där ekonomiska intressen är inblandade.

I sin kritik mot de röster som höjts för att kriminalisera surrogatarrangemang anser RFSU att detta innebär ett ”skuld- och skambeläggande” av de barn som tillkommit på detta sätt, och använder sig därmed av exakt samma retoriska grepp som de som inom adoptionsdebatten menar att kritik av oetiska praktiker inom adoption gör mer skada än nytta för de barn som redan adopterats. Dock faller dessa argument platt eftersom barns bästa alltid handlar om vuxnas ansvar. Om vi inte kan diskutera de vuxna gärningar som drabbar barn utan att mena att detta ytterligare stigmatiserar barnen, så kan man på dessa grunder i så fall skrota hela Barnkonventionen.

Vi som skriver detta har även levd erfarenhet av vad det innebär att vara produkter av en industri som drivs framåt av privilegierade personers efterfrågan, och är inte ovana att se våra liv användas som argumentation för varför internationell adoption är nödvändigt för människor som fötts under våra villkor. Vi är också vana att inte få tala med våra egna röster och att få höra att våra känslor och tankar kring hur vi kommit till våra familjer saknar relevans, då det är våra föräldrars lycka som står i fokus. Inom surrogatvärlden ser vi samma tendenser – barn tillkomna genom surrogatarrangemang används som politiska och ideologiska slagträn där adoptionsvärldens ”hade du hellre velat att barnen växte upp på ett hemskt barnhem” har bytts ut mot ”hade du hellre velat att dessa barn inte existerade alls?”.

Vuxna som ofta själva saknar insikt om vad det kan innebära att ha tillkommit genom ett avtal, en eventuell pengatransaktion och ett kapande av hela eller bitar av ens ursprung, är de som ges tolkningsföreträde i frågan om vad som är viktigt för barn att ha kunskap om när det gäller deras tillblivelse.

Vi måste självklart skydda de barn som redan finns, och göra det som juridiskt, socialt och ekonomiskt krävs för att dessa barn inte ska stigmatiseras på grund av de val deras föräldrar ha gjort. På samma sätt som vi inte ska skam- och skuldbelägga något av de barn som tillkommit i samband med praktiker som går direkt emot Barnkonventionen. Det går att hålla två tankar i huvudet och på goda grunder vara emot alla former av surrogatarrangemang, och samtidigt vara för en reglering som skyddar de barn som redan fötts fram.

För att bäst skydda barnen och leva upp till FN:s Barnkonvention måste Sverige förbjuda alla former av surrogatmödraskap. Barn som redan tillkommit under dessa omständigheter ska inte användas som slagträ i debatten för att legalisera handeln.

Paula Dahlberg
adopterad från Colombia

Maria Fredriksson
adopterad från Korea

Sandhya Lindgren
adopterad från Indien

Johanna Lundqvist
adopterad från Colombia

Christine Milrod
adopterad från Iran

Lisa Wool-Rim Sjöblom
adopterad från Korea

Jin Vilsgaard
adopterad från Korea

Emma-Noora Ullasdotter
adopterad från Indien