Debatt: Amnesty vilseleder om prostitution

I Norge pågår just nu en debatt om sexköp efter att Amnesty International släppt en rapport som hävdar att sexköpslagen i Norge inte fungerar som den var tänkt. Debatten har bland annat förts i dagstidningen Dag­bladet, där flera kvinnoorganisa­tioner har framfört att Amnesty presenterar falska uppgifter om prostitution i Norge.

I sin kampanj för att ”avkriminalisera” sexköp för Amnesty en ideologisk kampanj för en nyliberal sexualpolitik. Ordet ”legalisera”, vilket är det man i själva verket vill göra, är utbytt mot ”avkriminalisera”. Med ett enkelt språkligt grepp luras den oinvigda läsaren till att tro att verksamhetsområdet i sin helhet är kriminaliserat i Norge, det är i värsta fall ett villospår. I alla fall är det djupt olyckligt. För att klargöra: Det är inte olagligt att sälja sex i Norge, även om Amnesty får det att se så ut.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vad som däremot är olagligt är att köpa sex. Det är alltså köparna som Amnesty vill ”avkriminalisera”. I en rapport som organisationen nyligen publicerade (The Human Cost of Crushing the Market – ­Criminalisation of Sex Work in Norway) blandas saker ihop till en salig röra. Det verkar nästan som att de inte är på det klara med att utlänningskontroller inte är sanktionerade genom den norska sexköpslagen, utan genom utlänningslagen, och att kontrollerna drabbar alla utan uppehållstillstånd. I och med en åtstramning av norsk asylpolitik lär ett område som är överrepresenterat av etniskt icke-norska kvinnor drabbas hårt.

Detta är en poäng som Amnesty bör sätta större fokus på om de vill föra kvinnornas kamp. Källunderlaget i Amnestys rapport är subjektivt. På några ställen är det även från­varande och viktiga nyanseringar är utelämnade. Det är anmärkningsvärt att Amnesty inte lyssnat på sin egen kvinnogrupp och använder vilseledande begrepp. Och framför allt att de grundar beslut på rapporter som inte existerar förrän i efterhand.

Prostitutionsområdet domineras av utsatta personer, oftast kvinnor, som saknar ekonomiska alternativ till att sälja sin kropp. Ingen bör behöva bli tvungen att göra ett sådant val, det erkänner organisationen. Men de tycker likväl att det är gott nog. Inte bara det, de vill även underlätta det uppenbara förtrycket i industrin. Det får oss att undra: Tycker Amnesty att helt fria val ska förbehållas oss privilegierade personer? I våra ögon utgör prostitution själva förkroppsligandet av de globala orättvisorna i världen. Vit köper svart, man köper kvinna (eller minoritet), rik köper fattig osv. osv. I Nederländerna och Tyskland har en sexindustri på marknadsliberala steroider helt spårat ur.

Prostitution har blivit en enorm, global industri som baseras på att folk (främst fattiga kvinnor) måste ha sex. Inte för att de har lust, utan för att de måste tjäna pengar, oftast för att överleva. Därför förstår vi inte vad Amnesty menar när de påstår att de genom att underlätta för denna industri ”främjar kvinnors rättigheter”.

/ Madeleine Schultz

Informationsansvarig på norska Krisesentersekretariatet

/ Zozan Inci

Ordförande, Riksorgansiationen för Kvinno- och Tjejjouren i Sverige (Roks)

Översättning från norska: Helena Brors