Debatt: Alla måste få plats i jämställdhetskampen

Internationella kvinnodagen är en viktig dag som associeras med feminism och kamp för jämställdhet. Även om det är långt kvar till ett samhälle där alla oavsett könstillhörighet har samma möjligheter i Sverige och världen över så har medvetenheten och intresset för dessa frågor ökat.

Men vi måste bli bättre på att interagera funktionalitetsperspektivet och jämställdhetskampen. I rapporten ”En jämställdhetsanalys av levnadsvillkor och delaktighetsmöjligheter” från Myndigheten för delaktighet konstaterar man att personer med funktionsnedsättning har det sämre ställt i samhället än den övriga befolkningen och att kvinnor med funktionsnedsättning har sämre levnadsvillkor än män.

Kvinnor i dagens samhälle har generellt sätt sämre på alla samhällsområden, de har exempelvis högre ohälsa, lägre lön och lägre inflytande i politiken än vad män har. Kvinnor med nedsatt rörelseförmåga är inget magiskt undantag här, snarare är de ännu mer utsatta än kvinnor utan funktionsnedsättning.  

Samtidigt som förutsättningarna i arbetslivet och hälsan är sämre hos kvinnor så skiljer det sig i stödinsatser från myndigheter. Arbetsförmedlingen ger fler män än kvinnor lönebidrag och försäkringskassan beviljar män, i högre utsträckning än kvinnor personlig assistans. En rapport från Boverket från 2014 visar däremot att fler kvinnor från bostadsanpassningsbidrag än män.

Antalet våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättning är högre än kvinnor utan funktionsnedsättning. Dessutom tenderar dessa kvinnor med funktionsnedsättning att vara mer utsatta i en sådan situation.

Trots att även kvinnor med funktionsnedsättning drabbas av samhällets patriarkala strukturer och dessutom är i en mer utsatt situation än normfungerande kvinnor, glöms funktionalitetsperspektivet lätt bort i jämställdhetskampen. Personer med funktionsnedsättning ses oftast som könslösa av samhället. Det är som att vi med nedsatt rörelseförmåga endast är människor med begränsad rörlighet och inte något annat. Att det finns fler faktorer som påverkar våra liv än just rörelsehindret verkar inte riktigt existera i människors tänk.

Jag vill se att politiker och tjänstemän som arbetar med våra frågor inser att vi inte lever i en liten skyddad bubbla genom att aktivt börja arbeta med ett jämställdhetsperspektiv i våra frågor. Och jag vill se en jämställdhetskamp där även jag och mina vänner med nedsatt rörelseförmåga som utsätts av patriarkatet får synas i kampen!