Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
2010-05-14 09:15
Jo, jag kommer ihåg argumenten från folkomröstningen 1994. Kanske tog båda sidor ut svängarna lite och dessvärre särskilt sista veckan. Jag tillhörde den sida som förlorade och jag hörde argument också från Nej-sidan som jag tyckte var överdrivna, men var det så?
För mig handlade inte EU-motståndet om att vi skulle bevara vår ”nationella självständighet”. Det har inget egenvärde för mig utan jag ser givetvis många fördelar med att få beslut på överstatlig nivå. Men problemen med EU ansåg jag var dels att utgångspunkten skulle komma att vara marknadsekonomins krav och dels den svaga demokratiska förankringen. Och jag menar att det är precis det vi ser nu.
Mest tydligt är väl trycket mot public service som byggs upp i helig allians mellan kommersiella medier och EU-byråkratin. Förslaget innebär nån sorts förhandsprövning av nya tjänster. I hög grad kommer det at handla om webben under den första tiden men på sikt kan det här vara väldigt illavarslande signaler. Vilken ”självcensur” ett sånt här beslut leder till kommer vi förstås aldrig att få reda på.
Och så förstås utspelet för några dagar sedan att EU-kommissionens ska förhandsgranska ländernas budgetar. Visst har EU, och särskilt Euroländerna, försatt sig i en besvärlig situation med en gemensam valuta men utan en gemensam finanspolitik. Men problemet är att det helt saknas förutsättningar för en gemensam finanspolitik – dessvärre kanske man kan säga.
En gemensam finanspolitik förutsätter starka gemensamma beslutsfunktioner med bra demokratisk förankring. Där är vi inte alls idag. En gemensam finanspolitik förutsätter också en grundmurad vilja att alla delar av området ska ha en någorlunda jämlik utveckling, alltså ekonomiskt starkare områden/regioner/länder ska se som självklart att stödja svagare. Dit har vi väldigt långt.
En gemensam finanspolitik idag skulle sannolikt leda till en mycket svag politik, utan möjlighet till kraftfulla beslut eller de nödvändiga omfördelningarna. En gemensam finanspolitik med dagens förutsättningar skulle nog bara ”orka med” att ytterligare den nyliberala utvecklingen. En sån finanspolitik klarar vi oss bättre utan.
Tyvärr håller EU-projektet på flera områden på att överträffa också de värsta överdrifterna från folkomröstningskampanjen 1994. Men givetvis har mycket också gått åt det andra hållet.
Lars
2010-05-05 10:56
Lars
2010-04-29 10:09
Fastighetsskatten är en bra skatt men framförallt gäller det fastighetsskatten på vattenkraft och motsvarigheten på kärnkraften som kallas effektskatt. Äntligen tas ytterligare ett steg till för att rätta till de missbedömningar som riksdagen gjorde när utsläppsrätterna infördes 2005.
Från 1 januari 2005 måste stora industrier och energianläggningar ha utsläppsrätter för att få släppa ut koldioxid. Utsläppsrätter är ett sätt att försöka påverka miljön genom att sätta ett tak för de totala utsläppen, miljöeffekterna av utsläppsrätterna är, så här långt svårbedömda, men det är inte de ekonomiska effekterna
Inför starten av handel med utsläppsrätter redovisades inga beräkningar av de vinster som elföretagen skulle göra. Det gjordes heller inga beräkningar av effekterna för hushållen och därför inga försök att göra några omfördelningar av effekterna. De räkneexempel som finns pekar dessutom på en betydligt lägre påverkan på elpriset. Med tanke på hur det sen gick är det regeringens och riksdagens behandling en rejäl skandal.
Redan 2005 höjdes elpriserna kraftigt och under de första åren tjänade energioföretagen i Sverige bortåt 15 miljarder om året tack vare utsläppsrätterna. Och vinsterna kom från vattenkraftselen och kärnkraftselen som inte ingick i systemet men som kunde höja priset när den lilla andel av elproduktionen som omfattades av utsläppsrätterna höjde sina priser.
1 januari 2006 genomfördes några skattehöjningar som minskade vinsterna för vattenkraftselen och kärnkraftselen. Sammantaget uppgick skattehöjningarna till cirka 2 miljarder per år och den årliga vinsten för elföretagen minskade därför något. Då motsatte sig bland annat moderaterna skattehöjningen men har senare varit med och höjt skatten något på kärnkraft så nu hamnar ungefär 2,5 miljarder av sammantaget 15 miljarder hos staten istället för som vinst hos energiföretagen.
Det är ett skumt system (utsläppsrätterna alltså) men framförallt har det fått märkliga effekter på den svenska elmarknaden och det är därför glädjande att de rödgröna partierna nu försöker ”ta tillbaka” ytterligare 2 miljarder, Men det återstår egentligen 10 miljarder innan de oskäliga vinsterna helt tagit bort.
De första tre åren som utsläppsrätterna användes (2005 – 2007) fick alla företag utsläppsrätterna gratis men det innebar inte att det blev gratis för konsumenterna och det var heller inte meningen. På den svenska elmarknaden är det dessutom så att bara några enstaka procent av elproduktionen omfattas av utsläppsrättshandeln men eftersom det är den dyraste elen som avgör priset så kunde ägarna av vattenkraft och kärnkraft göra stora vinster på systemet med utsläppsrätter.
Visst kan man hävda att högre elpriser ger energibesparingar men att det ska leda till så stora förmögenhetsomfördelningar är ändå stötande. Därför är det bra med en fastighetsskatt som dessutom kan höjas mycket mer för vattenkraftverk och kärnkraftverk.
Lars
2010-04-25 08:01
Lars
Kommentera! [1]
2010-04-16 10:39
Lars
2010-04-10 09:30
Lars
Kommentera! [2]
2010-04-09 14:44
Lars
2010-04-08 14:17
Lars
2010-04-06 20:37
Nu är det alltså klart att det snart blir val i Storbritannien. Drottningen har gett sitt tillstånd! I sitt första lilla valtal som Gordon Brown höll inför massmedia så lyfte han fram sin medelklassbakgrund som nåt viktigt som för att visa att han verkligen förstår hur den vanlige britten lever. Mer ex-labour än så går det väl inte att uttrycka det. Självklart måste alla, oavsett ursprung, kunna representera ett arbetarparti men då är det väl kanske inte medelklassursprunget som är meriten. Kanske är det så självklart att alternativet till medelklass bara kan vara överklass.
Sedan Tony Blair tog över labour och gjorde det till new-labour så har det varit ett parti som befunnit sig en bit till höger om det svenska mittfältet. Och Gordon Brown har, trots vissa förhoppningar, inte alls brutit högerpositionen.
Lars
2010-03-31 17:20
Igår kom regeringens proposition om de allmännyttiga bostadsföretagen och nya sätt att sätta hyror. Nu väljer den ansvariga ministern Mats Odell att betona att förslaget ska ge ett ökat byggande och metoden är självklar. Öka lönsamheten i fastighetsbranschen så ökar investeringarna. Enklaste sättet att öka lönsamheten är förstås att höja hyrorna och det är i hög grad vad det här handlar om. Givetvis finns helt andra metoder att välja men det skulle nu vara ett avsteg från att bejaka marknaden.
De kommunala bostadsföretagen ska upphöra (i realiteten) att vara allmännyttiga och istället drivas affärsmässigt. En del av allmännyttan har varit att ha självkostnad som princip men det upphör nu, dvs om propositionen går igenom. Hyrorna har hittills satts med de allmännyttiga bostadsföretagens hyror som norm men det kommer inte att gälla i fortsättningen.
En lite förenklad beskrivning är att det hittills varit den kommunala allmännyttiga bostadsföretagen som varit modellen och normen också för de privata och nu blir det tvärtom. De privata företagens princip, affärsmässigheten, ska styra även de kommunala. På sikt är det här förstås en mycket stor förändring av bostadsmarknaden.
Det kommer att bli högre hyror men också betydligt större hyresskillnader, jämför gärna med bostadsrättmarknaden. Segregationen kommer att öka.
Det har ju varit en ganska lång process men knappast nån stor allmän diskussion. Jag tycker det verkar som om för många vill att frågan ska lösas i en ganska begränsad krets och så verkar det nu bli. Möjligen är frågan lite för krånglig.
Det som såg att dra ihop sig till en stor ideologisk strid blåstes av genom ett gemensamt förslag från Sabo (de kommunala bostadsföretagens organisation) och Hyresgästföreningen. Tyvärr var det inget bra förslag utan snarare ett förslag som verkar vilja rädda det som räddas kan, inte minst den egna organisationen.
Och över alltihopa vakar EU och EU:s regler som var den direkta bakgrunden till att utredningen en gång i tiden tillsattes av Mona Sahlin som då var samhällsbyggnadsminister. Troligen är relationen till EU den mest avgörande faktorn till att frågan inte tas upp som en viktig ideologisk fråga. Det skulle naturligtvis vara ett allvarligt bakslag om det visar sig att EU verkligen har en avgörande roll, för ingen minns väl att den frågan var redovisad inför medlemskapet och folkomröstningen 1994.
Lars

Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar