Rysk backlash: Varje år mördas 14 000 kvinnor av sina män

I efterdyningarna av Gorbachevs perestrojka i slutet av
80-talet föddes en rörelse av feminism och kvinnokamp i Ryssland.

Elena Ershova var en av dem som var med när det begav sig. Idag är hon president över ett stort samarbetsnätverk för kvinnoorganisationer över hela Ryssland. Hon har blivit invald i Putins nybildade samhällskammare och blev nominerad till Nobels fredspris år 2005.
Men trots prestigefulla utnämningar existerar organisationen hela tiden på gränsen till ekonomiskt sammanbrott. Med sin lön på 350 dollar i månaden är Ershova den mest välbetalda av de anställda.
– Vi trodde vi kunde göra vad som helst där i början av 90-talet, säger hon.
– Vi satt i någons kök och planerade en stor kvinnokonferens och skickade inbjudan till president Jeltsin, mest på skoj. Jeltsin kom inte, men hans vice president Rutskoi kom med en hel hög av ministrar i släptåg, skrattar hon.
Nätverket hade höga ambitioner och drog igång sin verksamhet med hjälp av amerikansk finansiering. Men ganska snart började ekonomin bli ett problem.
Under alla år har aldrig någon rysk intressent bidragit med en krona. Vid tillfällen har organisationen inte kunnat betala hyran för sitt kontor och fått vara kvar på nåder.
– Jag hade en dröm om att vi skulle kunna använda oss av de feministiska erfarenheterna från Europa och USA och tillämpa dem på samma sätt i Ryssland, säger Ershova. Men jag var dum och naiv. Det var inte riktigt så enkelt. Även om kvinnor har rättigheter på pappret i Ryssland så har vi det inte i praktiken. En manschauvinistisk attityd genomsyrar hela samhället.
– Under Sovjet kände sig kvinnor i Ryssland jämlika med männen. Men vi har ändå alltid vetat i djupet av våra hjärtan att vi är andra klassens medborgare.


Larisa Ponarina

I Ryssland mördas varje år 14 000 kvinnor av sina äkta män. Våldet inom hemmets väggar är skrämmande vanligt och som misshandlad kvinna finns det få ställen att vända sig till.
ANNA – Association No to Violence – är en paraplyorganisation för grupper som arbetar för misshandlade kvinnor. De lever hela tiden på existensminimum, beroende av ekonomiskt support från utländska finansiärer för sin överlevnad.
– Vi kämpar ständigt för att få ekonomisk hjälp från staten, men hittills har det inte gått bra. Kanske kommer vi få pengar från Moskvas regering nu i höst, men det är inte säkert, säger Larisa Ponarina över en kopp te i centrets lilla mötesrum.
Organisationen har ett kristelefonnummer dit kvinnor kan ringa och få råd och stöd. Sedan 1993 har ungefär 20 000 kvinnor ringt för att få hjälp.
– En del kan vi ge juridisk hjälp, exempelvis om en kvinna vill anmäla sin man och fallet kommer till rättegång och så vidare. Men i de allra flest fall handlar det om psykologiskt stöd, berättar Larisa. Man berättar för kvinnan som blivit misshandlad att det inte är hennes fel och att hon inte är ensam.
Generellt har gemene man i Ryssland en kallsinnig attityd gentemot våld inom hemmet. Man anser att det är en privatsak. Polisen ska inte blanda sig i vad en man gör mot sin hustru.
Larisa menar att detta leder till att män forsätter slå eftersom de vet att de väldigt sällan blir straffade för det. Hon påpekar också att de traditionella könsrollerna i Ryssland är starka och att det därför är svårt att få kvinnor att kräva sina rättigheter.
Det sitter fortfarande oerhört djupt rotat att kvinnan i första hand ska ta hand om sin familj, vara mamma och hustru.


”För två veckor sedan sa du att du slagit dig på en dörr. För tre veckor sedan sa du att det var en olycka. Vad ska du säga nästa gång?”

Men inte bara kvinnorna i Ryssland kommer i kläm mellan gamla patriarkaliska strukturer och det nya kapitalistiska samhället.
Den ryske mannen är det ultimata uttrycket för machoism. Klichébilden av ryssen i den västerländska populärkulturen är en stor och stark karl som dricker mycket vodka och eventuellt slår sin fru. Bilden finns även i Ryssland, men här är den mer inriktad på att mannen är familjeförsörjaren, den som kommer hem med bröd till fru och barn.
Bilden börjar krackelera i fogarna. Den ryska manligheten står inför en kris.
– Mannen ska skydda sin kvinna och sina barn. För det krävs en ordentlig dos aggressivitet och hårdhet, det är inte okej att visa känslor, eller att ens prata om dem, säger Andrei Sinelnikov.
Han har studerat manlig aggressivitet i samband med kvinnomisshandel och både skrivit artiklar och medverkat i en bok om genus och våld inom hemmet i Ryssland.
Enligt Andrei har männen mycket press på sig i dagens samhälle. Efter perestrojkan genomgick den gamla maskulina könsrollen en kris.
Även kvinnor hade det svårt i övergången, men Andrei menar att de var mer tränade att vara flexibla än vad män var. Förlorade en kvinna sitt jobb var hon van att tvingas ta ett dåligt betalt jobb under sin egentliga utbildningsnivå. Det var inte männen.
I sin stolta strävan att fortsätta leva på samma nivå som innan var det många som inte fick något jobb alls utan istället blev sittandes arbetslösa hemma. En situation som lätt framkallar bitterhet, inte sällan alkoholmissbruk och hustrumisshandel.
Och nya förebilder att leva upp till kom i och med kapitalismen.
– Det kom mycket utländska såpor på teve vid den här tiden som många tog till sig, berättar Andrei. Det blev en slags överfemininisering där ett tag på 90-talet. Kvinnliga popstjärnor på teve var så sminkade att de såg ut som transvestiter, skrattar han.Och oligarkerna som började tjäna snuskigt mycket pengar och spendera dem på totalt excentriska saker blev ett slags nytt manligt ideal. Ouppnåeligt för den stora massan, men ändå. Det var en stark tillbakagång till den traditionella familjen med mannen som ensam försörjare. Hans huvudsakliga syfte i livet var att tjäna pengar åt sin familj och lyckades han inte med det var han inte en bra man.


Andrej Sinelnikov

Andrei är bekymrad över männens situation i dagens Ryssland.
Han menar att schablonerna av manligheten alienerar mannen från sin familj. Eftersom han inte tillåts att visa känslor öppet är det svårt för honom att umgås och få en nära relation med sina barn. Dessutom finns det ingen tid till det, han måste ägna alla sina vakna timmar till att tjäna in pengar till hushållet.
Även om det är lagligt möjligt för en man att ta föräldraledigt från jobbet är det extremt ovanligt, och anses konstigt.
Andrei tror att speciellt unga män har svårt att utmana de existerande stereotyperna. Unga kvinnor har fler förebilder att se upp till, menar han. Det börjar trots allt finnas fler och fler kvinnor som går en annan väg en den traditionellt kvinnliga, som väljer karriär framför familj, som vågar gå ut officiellt med att de blivit misshandlade eller liknande.
Motsvarande förebilder för män existerar inte.
– Jag tror att det är därför som unga killar ofta är mycket mer konservativa i sina åsikter om könsroller än unga tjejer, säger Andrei.
Han bekräftar liksom alla som jobbar med genusfrågor att förutsättningarna för deras arbete idag är dåliga.
– I Moskva har 21 olika icke-statliga kvinnoorganisationer tvingats lägga ner på grund av att de inte har råd att fortsätta, säger Andrei.
– Vi får inget stöd alls från staten eller myndigheter. Det ryska samhället idag är mycket mer affärsorienterat än socialt orienterat, säger han dystert.

Emma Olevik

Fakta: Mäns våld mot kvinnor i Ryssland
• Mellan 1995-2000 ökade antalet brott mot kvinnor med 10 procent.
• 14 000 kvinnor mördas av sina äkta män varje år.
• Var tredje kvinna i Ryssland utsätts för fysiskt våld.
• Var tionde kvinna blev slagen av sin man när hon var gravid och när hon ammade.
• I den ryska staden Pskov sade 40 procent av fruarna att de blivit tvingade till sexuellt umgänge av sina äkta män.

Källa: undersökning av Moscow state university, National Action plan on the improvement of the position of women and increasing the role of women in the society up to the year 2000 (publicerad av ryska staten), undersökning gjord av Russian institute for socio-economic studies of population.