Olydig arkitektur

Ett åtta meter högt bostadstorn för hemlösa och ett konstgalleri av färgglad hårdplast dyker från ingenstans upp i stadsmiljön. Victor Marx gatukonstprojekt ”Oönskad samhällförbättring” väcker nya konstskolekontroverser.

”Två byggnader kommer att placeras ut i Stockholm som del av ett gatukonstprojekt. Byggnaderna bidrar med nya funktioner och värden till staden.”
Det budskapet, med okänd avsändare, dök upp på hemsidan www.vima-archi.se i slutet av april. I tisdags morse stod den första av de båda byggnaderna plötsligt under Liljeholmsbron. Den kallas för ”Bostadstornet”, är åtta meter hög, byggd av röd-gul-blå-gröna trämoduler staplade på varandra, och ska fungera som bostad åt ett hemlöst par. Det legoliknande tornet är en del av arkitektur- och konststudenten Victor Marx slutprojekt på Kungliga Konsthögskolan, ”Mejan”. Eller åtminstone var det tänkt så. I måndags avslutade Victor Marx sina studier i förtid eftersom skolan plötsligt bestämt sig för de inte längre vill ha något med projektet att göra.

Krävde bygglov
Under våren har Victor Marx projekt granskats av jurister på uppdrag av Mejan, och en vecka innan byggnaderna skulle placeras ut kallades han till ett möte på skolan. Victor Marx fick välja mellan att göra stora ändringar i projektet eller bli underkänd. Plötsligt krävdes bygglov, rivningslov, brandsäkring, tillstånd från markägare, löften om att ingen skulle bo där och en skylt med texten ”obehöriga äga ej tillträde”.
– Men projektet går ut på att jag inte ska ha några tillstånd och att verken ska dyka upp utan förvarning. Det har jag varit tydlig med från början, och det visste skolan när projektet antogs, säger Victor Marx.

Utanför Bostadstornet står ett tv-team och Victor Marx mobil ringer i ett. Mediernas intresse för konststudenter, eller snarare för konstskoleskandaler, har aldrig varit så stort som våren 2009. Victor Marx öppnar hänglåset till bostadstornet, som fraktats till Liljeholmen med kranbil från Mejan på morgonen. Därinne finns tre sovloft, det är IKEA-avskalat och ljust och väggarna vibrerar av trafiken på bron ovanför. Några timmar senare kommer ett par som Victor Marx kommit i kontakt med genom De hemlösas förening att flytta in i tornet.

”Konservativ konstsyn”
Liksom för nästan all annan gatukonst var en av projektets utgångspunkter att ifrågasätta vem som äger det offentliga rummet. Men Victor Marx, som även var en av initiativtagarna till det nedbrända kulturhuset Cyklopen i Högdalen, ville också undersöka vad som händer om en privatperson försöker förbättra samhället, utan inblandning eller tillstånd från staten.
– Idén var att hitta platser som folk tycker är fula, otrygga och otrivsamma och göra någonting bra av dem, och att undersöka hur medborgare och myndigheter ser på detta. Ledningen på Mejan försökte reducera verket till två statyer, men det är ett totalt missförstånd av vad mitt projekt handlar om och tyder på en väldigt konservativ konstsyn. Byggnaderna är inte konstverket, det är sakerna som händer runt omkring dem och reaktionerna på dem som är konstverket.

Förorten som Gud glömde
Del två i Victor Marx projekt, Galleri Vitrin, dök upp på onsdagsmorgonen i förorten Masmo, intill tunnelbanestationen. Genom att täcka för en betongnisch med transparenta hårdplastkivor i starka färger har han skapat ett rum där gatukonstkollektivet Caper ställer ut tavlor, fotografier och affischer.
– Masmo är ”förorten som Gud glömde”, där det inte finns några sociala mötesplatser förutom pizzerian, säger Victor Marx, som själv har bott där.
– Men med galleriet har det skapats en mötesplats. Vi kör på med olika utställningar så länge det går. Om det är någon som vill organisera utställningar här så är de välkomna att höra av sig till mig.

Ord står mot ord
Victor Marx tror att det finns ett samband mellan Mejans agerande och kontroverserna kring konstfackeleverna NUG och Anna Odell, som polisanmäldes under våren för skadegörelse respektive en fejkad psykos.

– Ledningen på Mejan dementerar det, men enligt min handledare handlar det om att man inte vill hamna i samma situation som Konstfack, säger Victor Marx.
Men Mejans rektor Måns Wrange menar att huvudproblemet med projektet är att Bostadstornet inte är tillräckligt säkert.
– Den diskussionen har förts sedan i höstas. Vår arbetsmiljöansvarige ställde krav på att tornet måste brandsäkras och testas så att det inte finns någon risk att det rasar ihop, säger Måns Wrange till ETC Stockholm.

– När vi insåg att Victor skulle vägra brandskydd och kontroll av konstruktionen så hade skolan och framför allt handledaren svårt att ta ansvar för byggnaden. Måns Wrange menar att riskerna med projektet ökar i och med att Cyklopen brändes ned i höstas, av högerextremister enligt polisens misstankar.
– Om någon skulle brännas inne skulle det vara en oerhört traumatisk upplevelse för lärare, personal och studenter på Mejan. Dessutom skulle handledaren och Victor kunna åtalas för vållande till annans död med maxstraff på sex år. Den risken vill vi inte ta.

Har ni blivit mer försiktiga efter det som hänt på Konstfack?
– Medierna hade överhuvudtaget inte blivit intresserade av det här om det inte varit för drevet mot Konstfack. Det här är inget ovanligt. Vid varje större utställning som vi gör dyker det upp verk som är till exempel brandfarliga eller innehåller allergiframkallande kemikalier, och då måste vår arbetsmiljöansvarige agera.

Jonas Cullberg

Bild: Cora Hillebrand

Diskutera i Skarpnäck
I kväll, fredag den 14 maj, klockan 19 hålls en öppen diskussion om Victor Marx projekt och om vem som får förändra det offentliga rummet, med inbjudna arkitekter och sociologer i Skarpnäcks kulturhus.

Bostadstornet kan ses vid Liljeholmsbrons fäste, T-bana Liljeholmen.

Galleri Vitrin ligger utanför Masmos T-banestation.