Bild: Per Friberg/Public image
Bygg barnens Stockholm
2009-02-19
Barn i Stockholms olika stadsdelar lever i helt olika världar. Det är en skam för en så pass rik stad att barns rätt till en bra uppväxt handlar om tjockleken på familjens plånbok, skriver Ann-Margarethe Livh (V), oppositionsborgarråd i Stockholm.
Det är tydligt att den moderatledda alliansens politik flyttar bestämmandet över vår stad från oss stockholmare till händerna på företag, affärsintressen och ett fåtal rika. Att vi nu sålt Globen, förlåt mig, Ericsson Globe Arena, är bara det senaste exemplet. Det att staden säljer bort rätten att namnge Globen är kanske inte den allra viktigaste politiska frågan – var och en kan kalla Globen vad de vill. Men tänk i stället tanken att barnen hade fått bestämma ett nytt namn på globen för att manifestera Stockholm som en stad för barnen!
Värre än ett fånigt namnbyte på Globen är de försämringar som den borgerliga alliansen med öppna ögon genomför för Stockholms barn. Privata företags vinst är viktigare än barnens bästa, skattesänkningar är viktigare än att alla barn ska kunna gå i kulturskolan eller ha råd att betala avgifterna till stadens simhallar.
Det är som att vi tappat tron på att det skulle kunna vara på något annat sätt. Som om ingen längre ens hoppas på att människors inflytande över sin stadsdel, sin skola, sitt bostadsområde, sitt sjukhus skulle kunna avgöras på annat sätt än genom plånboken.
”Valfrihet” gynnar barn med föräldrar som kan ta för sig, medan andra får hålla till godo med vårdnadsbidrag och går miste om språkstöd och pedagogisk utveckling i förskolan. Alla barn ska också ha rätt till pedagogisk barnomsorg, även om föräldrarna arbetar skift. Men så är det inte idag. Alliansens snack om att arbetslösa bara behöver ”duscha och sätta sig på ett tåg” eller folk som ”okynnesgår” på museer blir så uppenbart cyniskt när det drabbar barnen. Vilken ensamstående mamma kan söka jobb i hela Mälardalen? I dagens Stockholm sätts barnen allt mer på undantag.
Stockholmsvänstern vill bygga en stad där vartenda barn har rätt att göra sin röst hörd och få vara med och bestämma om saker som rör deras liv. Demokratin förverkligas när människor får vara med och bestämma på riktigt. Om vi vill återuppväcka intresset för politiken så är det genom att flytta makten närmare människorna, både vuxna och barn. Vi vill att staden ordnar en hearing för barn i olika delar av staden för att ta vara på deras förslag. Dessutom vill vi följa barnperspektivet i Stockholm genom en barnbilaga till budgeten.
FN:s barnkonvention anger uttryckligen att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn och att barn ska få inflytande över beslut som rör deras liv. Samtidigt visar forskningen att stadsplanering allt mindre tar hänsyn till barnens behov av trygga miljöer för lek, lärande och liv. Bilvägar skär av barnens möjlighet att röra sig runt sina hus, parklekar privatiseras och rustas ner, vilket är på tvärs mot vad experter på barns utveckling rekommenderar. För att sätta barnen främst vill vi inrätta Stockholms barnråd – ett råd till skydd för Stockholms barn, som systematiskt ska granska förslag ur ett barnperspektiv – och det kallar borgarna onödig byråkrati!
Barn i Stockholms olika stadsdelar lever i helt olika världar. Det vill vi ändra på genom en bra gemensam välfärd, till exempel mindre grupper i förskolan, ökat modersmålsstöd i förskola och skola, gratis fritidsklubbar och mindre grupper på fritidshemmen. Det är en skam för en rik stad som Stockholm att barns rätt till en bra uppväxt handlar om tjockleken på familjens plånbok. Inga barnfamiljer ska vräkas och inget barn ska sitta utan elström på grund av föräldrarnas dåliga ekonomi.
Det finns två sätt att komma åt problemet; det ena är att utjämna lönerna mellan de som får alldeles för lite och de vars löner skenat iväg. Det andra är att garantera att tillgången på god vård, skola, bostad och omsorg inte är knuten till hur rika ens föräldrar är.
Ann-Margarethe Livh (V)
oppositions-borgarråd Stockholm
|
|
|
|
Fler artiklar i samma kategori
Ja, det är tragiskt att det är så stora skillnader i Sthlm. Jag bor på röda linjen och det är alltid intressant att se hur olika människorna “ser ut” tills jag kommer till stroppiga Östermalm ( ja det är faktiskt näsan i vädret stilen..)sätter mig på KB och ser juriststuderande i “tustenkronors” kläder..
Det är en viss skillnad där jag bor, milt sagt..
Vi är uppdelade i områden (efter inkomst) och det är klart att det behövs mera pengar i social utsatta områden än vad det behövs i rika. Den som säger emot detta har ju ingen koll på sociologi..
Lika skola är tyvärr ett “skämt” det är per definition omöjligt när staten låter kommunerna bestämma. I en skola hörde jag av en lärarstuderande att de skulle stänga skolbiblioteket.. herre gud, det är att cementera klyftorna, barnen har inte ens tillgång till litteratur..
Lika vård är också ett skämt, klart att läkare söker sig till socioekonomiskt rikare områden och har “lätta” patienter, än att söka sig till fattiga områden där flera har multipla diagnoser.
Valfrihet för vem? Frågan är vem tjänar på privatiserings ivern. Som tur är finns statistik, och sociologer kommer i framtiden att dra slutsater som vi redan dragit. Sociologi visar det politiker inte vill inse.
Bostäder i miljonområdena behöver renoveras, men detta görs inte. Även om det skulle vara en god stimulans i nuvarande läge.
Människor mår bra med stark välfärd, en skola för alla är en konkurrensfördel.
En skola för några; tja, det är INTE en konkurrensfördel..
Mvh
Johan Nyström
www.sskbloggen.blogspot.com
19 februari 2009, 13:52