Skatteavdrag för gåvor?

Att kräva en bonus för sin välvilja låter inte särskilt godhjärtat, tycker Elof O Petterson.

Catella Sponsors skattejurist Cecilia Gunne påstår i SvD 081126 att ”Ideella gåvor stärker Sverige”. Följaktligen lobbar hon för införandet av skatteavdrag för välgörenhet. Gunnes företag lever på kapitalförvaltning, ”rådgivning i alla förmögenhetsrelaterade situationer” och liknande skatteplanering. Om skatteavdrag för donationer till välgörenhet infördes skulle Catella Sponsor AB öka sin omsättning.

Ingen betvivlar att Cecilia Gunnes företag och ideella organisationer längtar efter ett större flöde av donationer. Detta ökade flöde är uppenbarligen tänkt att åstadkommas genom att företagen får betalt för sin välvilja via skattereduktioner. Catella Sponsor AB bedriver således denna lobbying tillsammans med organisationer som kan tillgodogöra sig ett utökat flöde av donationer, till exempel Cancerfonden. För företagen rör det sig om ”ideella gåvor”. För Kungliga Operan och andra mottagare rör det sig om finansiering.

Men frågan är varför företag ska kunna ge ”ideella gåvor” med obeskattade pengar? Är det inte rimligt att vi först bidrar till den offentliga finansieringen av våra samhällsfunktioner och sedan tar av de pengar vi har kvar för att ge till godhjärtade ändamål? Varför ska vi få skatterabatt för att vi skänker pengar till Rädda Barnen eller Stockholms Stadsmission?
Cancerfondens och Catellas förslag innebär ju att företag skulle kunna att kliva ur den gemensamma samhällsekonomin och själva dirigera skattemedel. Men varför ska några kunna styra sina skattepengar till det de själva önskar bortom den gemensamma ekonomin? Vad innebär det för demokratin och för samhällskittet att företag ska kunna överta beslut om samhällsstöd från demokratiskt valda organ?

Att organisationer som lever på gåvor och donationer vill öka sina intäkter genom att tillsammans med Catellas skattejurist lobba för skatteavdrag är inte märkligt. Men det är märkligt att man kan göra det med så oskuldsfulla ögon.
En nyutkommen bok av Brest & Harvey har i översättning den rättframma titeln Väl spenderade pengar: en plan för smart filantropi. I denna bok huttlar man inte med ”de goda” avsikterna. Där sägs det rent ut att syftet med filantropin är att påverka samhället, till exempel skolpolitiken, kulturpolitiken, miljöpolitiken. Avsikten är att påverka ”individuals, policymakers and businesses”. Att, liksom Cecilia Gunne, tala om företagens ”oegennyttiga gåvor” låter mer än blåögt. Hur oegennyttigt är det när man inte ens kan ge av sitt överskott utan att samtidigt kräva en offentlig skattereduktion? Amerikanarna Brest & Harvey ser företags filantropi som en form av riskkapitalism. Två britter, Bishop & Green, talar å sin sida om ”filantropkapitalism”. Grunden för företags ”ideella” gåvor är enligt deras analys att åstadkomma social förändringar som passar givarna.
Ingen betvivlar att många ideella organisationer ibland utför angeläget samhällsarbete. Men att därför förbättra dessa organisationers ekonomi via företagares skatteavdrag vill jag motsätta mig.

Cecilia Gunne vid Catella Sponsor AB anser att avdragsrätten ”stärker hela det civila samhället”. Men att flytta över offentliga budgetbeslut till enskilda företag innebär faktiskt att vi avlövar vår representativa demokrati och att vi försvagar och urholkar vår sociala sammanhållning.
Att det vore tekniskt enkelt att genomföra skatteavdraget, som Cecilia Gunne hävdar, är en sak. Men teknikaliteter talar inte nödvändigtvis moralens språk. Att det är tekniskt enkelt att snatta i många snabbköp innebär inte att snattandet ska sanktioneras. Man kan undra vad det är för moraltänkande då företag, som är så rika att de vill skänka bort sina pengar, kräver ”skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet”?

Är det inte istället så att utan avdragsrätt har vi verkligen möjlighet att vara trovärdiga i vårt förhållande till forskning och ideell verksamhet. Catella Sponsors förslag innebär att företags gåvor förvandlas till utgifter så att man kan uppnå en skattefördel. Att kräva en bonus för sin välvilja låter inte särskilt godhjärtat.

Elof O Petterson